Fortsätt till huvudinnehåll

Hoppas

Provjobbet igår gick bra igen. Som jag hade förväntat mig... :-) Jag jobbade ett kvällspass och det hände mycket mer, men vad får jag ju inte berätta. Det hände inget som fick mig att ändra mitt beslut om att vilja jobba där i alla fall. 

Det är väldigt intressant att se dynamiken som finns personalen emellan, mellan de intagna eleverna och sist men inte minst mellan elever och personal. Det är sjukt roligt att bara lyssna och höra på alla historier och perspektiv på saker som händer i vardagen där. Hur man ska tänka i umgänget, vad som hänt den senaste tiden och vad olika personer tänker om andra. Jag har skrattat mycket och måste säga att jag redan känner mig som en i gänget. Jag blev integrerad i gemenskapen direkt, sådana saker är oerhört viktiga för mig. Det sociala på en arbetsplats. Jag har inte vid något tillfälle känt  att jag behövt skämmas för att ställa frågor. Det betyder också oerhört mycket. 

Jag har dock märkt att många i personalen har tröttnat, antagligen för att de känner ungdomarna bättre och varit med om de dumheter de gjort. Efter två dagar utan större incidenter är det ju naturligtvis svårt för mig att säga att jag tröttnat, är orolig eller irriterad på något. Dock vill jag trots allt jobba på det sätt som jag anser riktigt och som jag vill ska genomsyra mitt liv och det handlar om den gyllne regeln: "Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig". Jag kanske har fel, men jag vill hoppas att om jag är schysst så är ungdomarna schyssta tillbaka. Dock har jag respekt och är på min vakt för man kan aldrig förlita sig på att inget händer och det har jag hela tiden. Så det är inte bara blåögd optimism i mina tankar. Men jag tror att människor kan förändras, jag tror att människor kan känna när någon vill dem väl och jag hoppas att dessa ungdomar kan se att jag vill vara ett stöd och en stabil person som är konsekvent och rättvis.

Så nu väntar jag på ett telefonsamtal från chefen och hoppas på ett positivt besked, jag tror att det inte ska vara några konstigheter :-)

Nu är det dags att ta tag i denna dagen. Ha det så bra!/ Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

KUB-test & NIPT-test

 Den 25:e april (vecka 12 i graviditeten) åkte min sambo och jag till Kvinnokliniken i Värnamo för att göra ett s.k. KUB-test. Det är helt frivilligt. Men eftersom jag är över 35 år gammal (37 i år), kände jag att det inte var fel att göra det. Väl på mottagningen var jag lite nervös. Vi fick inte komma in förrän 20 minuter efter bokad tid och barnmorskan hälsade knappt. De som känner mig vet att jag är väldigt social och lätt att ha att göra med. Så jag försökte få igång en konversation under tiden som ultraljudet började. Jag ställde frågor om vad vi såg, vad det var hon skulle titta på osv. Men under hela ultraljudet kändes det som att barnmorskan inte ville prata. Hon svarade väldigt kort och nästan otrevligt.  I en av situationerna frågade jag om man redan nu kan se kön på ultraljudet. Svaret var "Varför undrar du det?". Jag blev förvånad över svaret. Svarar man ens så? Jag förklarade att det hade roligt att veta om man redan kan se det, men att det i sig inte var så vik...

Dag 8 av Mysimba

Den här veckan gick otroligt snabbt. Vid lunch idag har jag avstämning med min läkare om hur det går. Idag trappar jag upp till 2 tabletter per dag. En på morgonen till frukost och en på kvällen till middagen. Jag är positivt överraskad över medicinen. Den gör det lättare för mig att göra bra val. Mitt sockersug är som bortblåst. När jag äter socker är det inte ens särskilt gott. Fick en semla av min sambo på fettisdagen, jag åt den inte ens för att jag inte var sugen på kvällen. Hade visserligen ätit en och mått dåligt hela eftermiddagen på jobbet (den var god men för mastig), men ändå. I vanliga fall hade jag smällt i mig den jag fick på kvällen också.  Tallriksmodellen är ett faktum nu. Sallad - minst hälften 50%. Max 1dl kolhydrater 10-15%. Resten är proteiner dvs ca 35-40%. Hittills har jag ätit mest kyckling som protein. Men konstaterade hos läkaren att jag har för lågt järnvärde när vi tog blodprovet. Så jag köpte hem rött kött igår. Det är ju verkligen jättegott, men jag ät...