Fortsätt till huvudinnehåll

Helgen

Nu är helgen snart slut. Det har varit en lugn och skön helg.

Igår (lördag) var det plugg av kommunalpolitik till skolan som gällde. Faktum är ju att jag till och med varit fritidspolitiker. Ja, det stämmer. En sån där tråkig ni vet :-P Men jag tyckte det var kul. Att kunna påverka sin omgivning med de frågor man tycker är viktiga är ju något fantastiskt kul. Tyvärr tar det mycket tid och jag känner att jag inte har lust att diskutera även saker man är mindre intresserad av vilket också hör till en politikers vardag. Det jag tycker är roligt är att jag får plugga om det i skolan. Har inte befattat mig så mycket med samhällssystem och var vilka beslut fattas och varför det blivit som det är osv. Det är vad som är intressant även om jag egentligen inte tycker att det är särskilt kul att läsa.






Idag var det en tidig morgon. Skulle ta ut hästarna till hagen från stallet. Det är inget jag brukar göra, men ägaren till Quattro skulle iväg och självklart hjälper jag till. Tyvärr regnade det idag, så jag hoppade ridningen. Men på torsdag blir det förhoppningsvis ridning igen när jag är i stallet nästa gång.

Jag hittade en text som en vän la upp på facebook på tyska och jag tyckte att den var så fantastiskt bra. Så jag översatte den, skrev ner allt i Word, gjorde en skärmdump av det och la ut den där och nu även här. Hoppas du gillar den lika mycket som jag. För så här tycker jag att det ska vara. Klicka på bilden om du vill se den större.


Ha det gott! // Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...