Mia's blogg

Påsken har varit jättebra. Har firat med Peter och min familj hos kusinen och hennes familj i Karlskrona. Vädret var helt underbart, strålande solsken och blå himmel. Som alltid mycket mat och gott sällskap. Karlskrona är en liten mysig stad, har bara varit där en gång förut på genomfart typ. Så jag har aldrig gått runt i staden. Ett besök på marinmuséet blev det, alltid roligt att gå på museum tycker jag. Viktigt med kultur och historia. Det var intressant.  Naturligtvis har vi ätit gott också och när jag kom hem konstaterade jag +2,5 kilo igen. Jag blev minst sagt förbannad. Här går jag dag ut och in och tänker på vad jag äter och på tre dagar är det som bortblåst igen. Nej, jag åt inte exakt som jag brukar, för är det familjefest och man är bortbjuden så är det tyvärr inte möjligt. Men jag blir så innerligt trött på min kropp och min ämnesomsättning. Fy fasen rent ut sagt.  Men jag hade i alla fall trevligt, det var jätteroligt att få träffa alla igen oc

Blev en massa annat igår, därav skriver jag idag istället... Igår var jag ju på Höglandssjukhuset igen. Det började som vanligt med invägning, ett kilo mindre. Skönt! Sedan var det dags att fylla i ett formulär med ja och nej frågor om saker som exempelvis om jag har blodsjukdomar, diabetes, några lungsjukdomar så att jag har andningsbesvär etc. Därefter var det dags att träffa läkaren/kirurgen. Vi pratade en stund och han informerade mig om allvaret av operationen. Självklart vet jag riskerna och han förklarade hur operationen går till. Även han ställde samma frågor som jag just svarat på, sedan kände han å magen så att allt verkade sitta där det ska och mätte pulsen. "Hög puls. Du är nervös" konstaterade han. Konstigt (ironisk) tänkte jag, fattar du inte att jag är skitnervös! Detta är ju typ det största beslutet i mitt liv hittills! Efter att detta var avslutat pratade vi lite ytterligare. Bland annat berättade han att eftersom jag är såpass ung och inte fått b

Good news! Fick just ett samtal från sjuksköterskan på Höglanssjukhuset i Eksjö angående att de vill träffa mig för operationsbedömning. När jag var där sist hade de fått ett mycket seriöst intryck av mig, att beslutet var väl genomtänkt och av rätt skäl.  Jag hade själv sagt att "Ringer ni i morgon så kör jag mina shakes i tre veckor och sedan kan jag lägga mig på bordet, så kör vi" (ungefär). Naturligtvis ringde jag till min kompis som också genomgått en gastric bypass. Hon har stöttat mig mycket och vi har pratat om hela processen, så det känns skönt att ha någon som verkligen vet hur det är. Så jag berättade och hennes reaktion var: "När du kommit såhär långt så kan det hända att du ligger på operationsbordet om tre veckor." Helt sjukt!!! Det kanske är dags snart. Detta gick fort alltså! I ärlighetens namn är jag både glad och chockad. Nu får vi se hur det går på torsdag så hoppas jag på det bästa. Men jag bara måste säga det en gång till "H

I onsdags var det dags för lite rea på Lindex. 3 för 2 på reavarorna. Jag hittade ingenting. Jag var på A6 tillsammans med Madeleine och hon ville till Vero Moda. Sagt och gjort, vi gick dit. När jag började bläddra bland kläderna upptäckte jag något förvånansvärt. Shit tänkte jag, de har ju kläder i XL här också! Jag har missat en hel affär med jättesöta kläder helt och hållet! Jag som trodde att det inte fanns sånna kläder här! Som störst har jag varit tvungen att använda kläder i storlek XXL. Det senaste har jag kunnat köra XL. Så i alla fall lite förändring åt rätt håll. Så jag testade en klänning. När jag hade den på mig konstaterade jag att "denna är ju för stor". Jag var ett enda frågetecken... XL = För stort??? Madeleine var så snäll och sprang och hämtade klänningen i L istället. Klädde av mig den större och på med den mindre. Den satt som en smäck. Alltså, vad hände här?! Fatta att jag var förvånad. Naturligtvis kan ju storlekar skilja sig, men ändå. Detta var län