Fortsätt till huvudinnehåll

Oh shit!

Blev en massa annat igår, därav skriver jag idag istället...

Igår var jag ju på Höglandssjukhuset igen. Det började som vanligt med invägning, ett kilo mindre. Skönt! Sedan var det dags att fylla i ett formulär med ja och nej frågor om saker som exempelvis om jag har blodsjukdomar, diabetes, några lungsjukdomar så att jag har andningsbesvär etc. Därefter var det dags att träffa läkaren/kirurgen.

Vi pratade en stund och han informerade mig om allvaret av operationen. Självklart vet jag riskerna och han förklarade hur operationen går till. Även han ställde samma frågor som jag just svarat på, sedan kände han å magen så att allt verkade sitta där det ska och mätte pulsen. "Hög puls. Du är nervös" konstaterade han. Konstigt (ironisk) tänkte jag, fattar du inte att jag är skitnervös! Detta är ju typ det största beslutet i mitt liv hittills!



Efter att detta var avslutat pratade vi lite ytterligare. Bland annat berättade han att eftersom jag är såpass ung och inte fått barn ännu är det av största vikt att jag inte blir gravid inom två år efter operationen. Anledningen till detta har ingen riktigt berättat för mig tidigare. Anledningen, berättade läkaren, är att inom två år efter operationen är tarmvred en vanlig komplikation som kan lösas. Problemet är bara att är man gravid och man måste operera är det stor risk att man måste "ta bort barnet eftersom man inte kommer åt. Därför är det så viktigt att vänta. Sedan är ytterligare en faktor att man inte har tillräcklig ämnesupptagningsförmåga den första tiden eftersom man när man är gravid faktiskt måste få in tillräckligt mycket näring för två. 

Sedan sa han att jag var den perfekta patienten, inga komplikationer redan från början och bra potential att kunna återhämta mig snabbt. "Vi kommer att operera dig." Där förändrades allt. Oh shit, tänkte jag. Nu är det allvar. Visst har jag förstått att det är allvarligt och att det är stort. Men nu är det liksom "på riktigt".

Efteråt fick jag prata med sjuksköterskan igen och vi bestämmde ett operationsdatum. Det fanns fyra att välja mellan, de första två var precis i slutet av terminen, så de var uteslutna. De nästa två var precis en vecka då det var både bal och student för min vän. Men det fick bli datumet balen infaller, studenten är viktigare. Så den 9:e juni är det dags för operationen. Sedan fick jag ta ett blodprov för att se vilken blodgrupp jag har och därefter sa sköterskan att en vecka innan kommer jag att bli kallad igen för att "väga in mig". Har jag inte gått ner de kilona jag ska tills dess får jag inte opereras.



Det innebär att jag ska gå ner runt 10 kilo fram tills dess. Det är idag 59 dagar kvar. De sista fyra veckorna får jag bara äta så kallad LCD-kost. Det betyder shakes som exempelvis Nutrilett, Naturdiet, Cambridge eller Modifast. 770-880 kcal per dag. Det ser jag inte fram emot, men jag tror att jag definitivt kommer att få en viktnedgångs-skjuts det sista med detta. Nu är det jäklar-anamma som gäller! Shit, shit, shit! Träning och bra kost, nu kör jag hårt!

Wish me luck!

// Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...