Mia's blogg

Hejsan! Första veckan efter operationen var jobbig. Det är inte lätt att bara ställa om från att ha ätit helt normalt (och för mycket) till att för det första äta lite och dessutom bara flytande med tesked. Dessutom är det väldigt jobbigt att hela tiden gå på gränsen till att typ svimma p.g.a. för lite energi. Även om man försöker att äta tillräckligt får man helt enkelt inte i sig nog och det gjorde att jag var väldigt trött och frustrerad vissa stunder. Andra stunder kändes det bättre. Men smärtan satt i och jag fick ta värktabletter. De första 2-3 dagarna var jobbigast eftersom jag fortfarande hade väldigt ont, det var jobbigt att ta sig upp och jag var extremt trött hela tiden. Halva dagarna sov jag bort i soffan framför TV:n. Sjuksköterskorna sa att jag skulle försöka vara uppe så mycket som möjligt men jag orkade helt enkelt inte riktigt. Alla Keldas soppor testades igenom under veckan. Yoghurt, vatten och FUN-light var favoriterna. Även barnmat med fruktpurémix var på menyn.

Som jag i mitt förra inlägg berättade skedde en komplikation i förloppet av operationen på Värnamo sjukhus, detta berättar jag om nu. Vid lunchtid dagen efter att jag opererats kom två män in på rummet där jag och den andra tjejen som opererats låg. Vilken "rang" männen hade var för mig oklart, jag antog sjuksköterska. De hälsade lite snabbt och började sedan prata. (Fritt citerat från minnet) "Vid operationen upptäckte man att en nål saknades. Det kan hända att den åkt ner på golvet men där hittade man den inte. Så vi behöver röntga dig för att se om den kanske finns kvar i din mage." Min första reaktion var att jag nästan började skratta, jag kunde knappt tro vad de hade sagt. En nål, i min mage, nu när allt gått så bra, är ni helt jäkla dumma i huvudet???!!! Det var tankarna som gick igenom mitt huvud. Min första fråga var "Men måste ni ta ut den i så fall, är det inte farligt?". Den andra "sjuksköterskan" som ännu inte sagt något svar

Innan du börjar läsa detta vill jag att du ska vara beredd på att det kan finnas otäcka detaljer. Jag vill inte ge den vackra bilden av operationen utan jag vill ge den verkliga. Det förekommer även saker om inte är trevliga att läsa. Men jag vill att den som läser detta inlägg också förstår vad en Gastric Bypass verkligen innebär. Den ger resultat, men det är INTE någon "easy going" grej! Så ta inte så lätt på det. Den 9/6 var det alltså dags för operation. Några dagar innan hade jag ringt till sjukhuset i Värnamo där jag skulle opereras och fick reda på att jag skulle vara i Värnamo vid kl 9. Jag uppfattade det som att jag skulle opereras direkt vid 9. Väl framme gick vi upp till Kirurgavdelning B och jag anmälde mig. Nervös, naturligtvis. Men framför allt kändes det så overkligt. I flera år har jag gått och funderat på om jag vill göra denna operation. Med de risker som tas när man gör den och vägt dem mot de fördelar som finns. Sedan slutet av Oktober kämpade jag med m

Idag och igår har jag haft full rulle vilket hjälpt till att hålla nervositeten borta. Jag har gått med i några gastric-bypass grupper på Facebook och fått ytterligare inspiration av bl.a. Före/Efter-bilder och inlägg av andra som gjort operationen. Det känns rätt att göra den, jag känner att det är det jag vill. Men allvaret som det innebär är ändå påtaglig. Jag har kämpat länge för detta nu. Druckit mina Naturdiet shakes i fyra veckor nu. Sedan slutet av oktober 2013 gått ner från 118,8 kilo till dagens 106,8 kilo. 12 kilo varav 8 kilo under de senaste fyra veckorna. Nu är jag nära det jag kämpat för genom denna viktnedgång. Känns konstigt att det jag jobbat och kämpat för nu är "på riktigt". Som jag har våndats, framför allt de senaste fyra veckorna då jag fått avstå all "vanlig" mat helt och hållet. Stolt över mig själv att jag klarat det. Jag fattar det knappt. Men det kommer gå upp för mig att det är på riktigt i morgon när jag ligger med infusionen i arme

Idag kl 09:30 var det dags. Efter tre veckors shake dieter var det dags att en vecka före planerad operation väga in mig. Kan ni förstå att jag var nervös? Jag själv var inte nöjd med hur mycket jag gått ner. Jag fick ställa mig på vågen. Ett kilo mindre än hemma! Fantastiskt, men ändå 2-3 kilo mer än vad målet var. Sjuksköterskan sa då att det är en vecka kvar och att jag ska göra mitt bästa till nästa vecka, men att jag under hela denna tid kämpat och gått ner i stadig takt, så jag får göra operationen nästa vecka. YES!!!!! Jag klarade det! Jag har tagit mig hit. Jag har gjort allt jag kan och jag får definitivt göra operationen. Sedan var det dags för samtal med dietisten som berättade om kosten efter operationen som första veckan är flytande kost. Därefter är det mosad/mixad kost i tre veckor. Har fått en lista med allt jag får respektive inte bör äta. Nu ska man bara klara operationen som infaller kommande måndag 9/6, tiden får jag reda på nu på torsdag och sedan är det snar