Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen fått definitivt besked!

Idag kl 09:30 var det dags. Efter tre veckors shake dieter var det dags att en vecka före planerad operation väga in mig. Kan ni förstå att jag var nervös? Jag själv var inte nöjd med hur mycket jag gått ner. Jag fick ställa mig på vågen. Ett kilo mindre än hemma! Fantastiskt, men ändå 2-3 kilo mer än vad målet var. Sjuksköterskan sa då att det är en vecka kvar och att jag ska göra mitt bästa till nästa vecka, men att jag under hela denna tid kämpat och gått ner i stadig takt, så jag får göra operationen nästa vecka.


YES!!!!! Jag klarade det! Jag har tagit mig hit. Jag har gjort allt jag kan och jag får definitivt göra operationen. Sedan var det dags för samtal med dietisten som berättade om kosten efter operationen som första veckan är flytande kost. Därefter är det mosad/mixad kost i tre veckor. Har fått en lista med allt jag får respektive inte bör äta. Nu ska man bara klara operationen som infaller kommande måndag 9/6, tiden får jag reda på nu på torsdag och sedan är det snart dags. Helt otroligt...

Till sist fick jag prata med sjukgymnasten om träning och vad som gäller vad gäller att röra sig efter operationen. Att sitta uppe ett antal timmar varje dag, hur man ska andas i ett andningsrör för att få upp slem, hur man ska sätta sig upp eftersom det kan göra väldigt ont på grund utav själva operationen. Man blir lite smårädd. Här har man gått och tränat och kunnat gå ute utan problem och promenera och nu ska det vara jobbigt att sätta sig upp, i alla fall till en början. Känns rätt märkligt. Men ja, det kommer säkert gå bra. Jag kan kämpa och det tänker jag göra fortsättningsvis också.


Nu är det dags att plugga, för mitt i allt detta ska också plugget göras. Ska göra en opponeringsrapport på klasskamraternas uppsats och i morgon är det dags för själva opponeringen. Även vårt arbete ska opponeras på i morgon. Sedan har vi tills på söndag på oss att göra de ändringar som måste göras och därefter är det dags för operationen. Helt galet, full rulle nu!

Kram på er som läser! / Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

KUB-test & NIPT-test

 Den 25:e april (vecka 12 i graviditeten) åkte min sambo och jag till Kvinnokliniken i Värnamo för att göra ett s.k. KUB-test. Det är helt frivilligt. Men eftersom jag är över 35 år gammal (37 i år), kände jag att det inte var fel att göra det. Väl på mottagningen var jag lite nervös. Vi fick inte komma in förrän 20 minuter efter bokad tid och barnmorskan hälsade knappt. De som känner mig vet att jag är väldigt social och lätt att ha att göra med. Så jag försökte få igång en konversation under tiden som ultraljudet började. Jag ställde frågor om vad vi såg, vad det var hon skulle titta på osv. Men under hela ultraljudet kändes det som att barnmorskan inte ville prata. Hon svarade väldigt kort och nästan otrevligt.  I en av situationerna frågade jag om man redan nu kan se kön på ultraljudet. Svaret var "Varför undrar du det?". Jag blev förvånad över svaret. Svarar man ens så? Jag förklarade att det hade roligt att veta om man redan kan se det, men att det i sig inte var så vik...

Dag 8 av Mysimba

Den här veckan gick otroligt snabbt. Vid lunch idag har jag avstämning med min läkare om hur det går. Idag trappar jag upp till 2 tabletter per dag. En på morgonen till frukost och en på kvällen till middagen. Jag är positivt överraskad över medicinen. Den gör det lättare för mig att göra bra val. Mitt sockersug är som bortblåst. När jag äter socker är det inte ens särskilt gott. Fick en semla av min sambo på fettisdagen, jag åt den inte ens för att jag inte var sugen på kvällen. Hade visserligen ätit en och mått dåligt hela eftermiddagen på jobbet (den var god men för mastig), men ändå. I vanliga fall hade jag smällt i mig den jag fick på kvällen också.  Tallriksmodellen är ett faktum nu. Sallad - minst hälften 50%. Max 1dl kolhydrater 10-15%. Resten är proteiner dvs ca 35-40%. Hittills har jag ätit mest kyckling som protein. Men konstaterade hos läkaren att jag har för lågt järnvärde när vi tog blodprovet. Så jag köpte hem rött kött igår. Det är ju verkligen jättegott, men jag ät...