Fortsätt till huvudinnehåll

Dagen före OP...

Idag och igår har jag haft full rulle vilket hjälpt till att hålla nervositeten borta. Jag har gått med i några gastric-bypass grupper på Facebook och fått ytterligare inspiration av bl.a. Före/Efter-bilder och inlägg av andra som gjort operationen. Det känns rätt att göra den, jag känner att det är det jag vill. Men allvaret som det innebär är ändå påtaglig.

Jag har kämpat länge för detta nu. Druckit mina Naturdiet shakes i fyra veckor nu. Sedan slutet av oktober 2013 gått ner från 118,8 kilo till dagens 106,8 kilo. 12 kilo varav 8 kilo under de senaste fyra veckorna. Nu är jag nära det jag kämpat för genom denna viktnedgång. Känns konstigt att det jag jobbat och kämpat för nu är "på riktigt". Som jag har våndats, framför allt de senaste fyra veckorna då jag fått avstå all "vanlig" mat helt och hållet. Stolt över mig själv att jag klarat det. Jag fattar det knappt. Men det kommer gå upp för mig att det är på riktigt i morgon när jag ligger med infusionen i armen och syrgasmasken läggs för ansiktet.


Sedan kommer mitt nya liv med helt ny livsstil börja. Min önskan är att jag kan tappa så mycket vikt att jag inte behöver känna att det är jobbigt att springa en bit eller gå upp för trappor. Att jag inte ska se träning som en last, utan något som funkar helt okej för att det med mindre vikt kommer att gå lättare. Jag önskar också att viktminskningen kommer innebära att jag kan leva ett hälsosamare liv i stort där jag kan minska riskerna av följdsjukdomar på grund utav den övervikt jag nu bär på. En sak som är viktig för mig att poängtera är att jag är nöjd med mig själv, jag är fin som jag är och jag är en över lag lycklig människa. Mitt mål är inte att bli smal, utan att bli lättare och kunna få mer livslvalité. Men oavsett vad andra tycker, ser jag det beslut jag tagit som något som är otroligt viktigt för mig och jag tror och hoppas att detta beslut kommer att kunna förändra mitt liv till det positiva. Jag återkommer med besked om hur det gått när jag piggnat till efter operationen igen.

Kram på er som läser! / Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...