Fortsätt till huvudinnehåll

Jobbet som behandlingsassistent

Nu har det gått en tid sedan jag skrev sist. Då hade jag precis påbörjat jobbet som behandlingsassistent och livet var i full rullning. Det är det fortfarande. Men på ett annat sätt. Jag känner att jag kommit in i arbetet och jag ser saker och ting lite annorlunda, inte sämre eller att min grundinställning skulle vara annorlunda, men jag känner mig inte så "fresh" längre som för några veckor sedan. Sedan jag börjat har det till och med kommit nya efter som jag fått visa saker och ting för, roligt, att som semestervikarie få ta ansvar inte bara antas "hänga på". När man varit på en arbetsplats ett tag ser man grupperingar, olika arbetssätt och börjar höra var konflikterna ligger begravna. Det är det som är mest intressant med att arbeta på ett nytt ställe, att se hur människorna fungerar där. Att jag sedan dessutom får arbeta med människor som kommer från en helt annan värld än min (nu menar jag ungdomarna) är också otroligt intressant.


Något jag stött på under tiden jag jobbat där är också en TV-serie som eleverna tittar på. Den heter Oz. Efter att ha sett delar av avsnitt ifrån den när jag arbetat, bestämde jag mig för att ta mig en närmre titt på den. Så jag satte mig hemma och började titta. Sammanlagt finns det sex säsonger av serien som handlar om ett högsäkerhetsfängelse i USA och fångarnas samt personalens öden. Den är otroligt spännande och bra och för oss människor som inte befinner oss i den kriminella världen. För oss kan det faktiskt vara ganska nyttigt att se en sådan serie. Men för de ungdomar jag arbetar med anser jag det vara förkastligt att titta på den. De lär sig hur man gör upplopp, hur man spelar ut olika människor mot varandra, hur man gör vapen och att det är coolt att använda våld och droger. Jag har påtalat detta på arbetsplatsen, men inget händer. Ska man inte kunna förbjuda ungdomar som ska lära sig rätt och fel att titta på sådant??? Nu har jag tittat på alla sex säsongerna, så jag vet vad jag snackar om och känner karaktärerna och handlingen väldigt väl och kan diskutera serien med killarna. Men jag tycker fortfarande att det är förkastligt att låta ungdomar titta på serier och filmer som lär dem om kriminalitet och våld när det vi vill uppnå faktiskt är att få dem till att bli goda samhällsmedborgare.

Jag trivs väldigt bra med mitt jobb, kollegorna är goa och trevliga, men faktum är att vissa saker, som ovan nämnt tycker jag är absolut fel. Det jag tycker är allra bäst på arbetsplatsen är att vi har roligt tillsammans. Det skrattas och skojas mycket, troligen beroende på att jobbet i sig är ganska rått. Man måste lägga in humor för att orka med det helt enkelt.

Nu ska jag fortsätta att fixa här hemma. Men ville lämna lite fotspår såhär i sommarvärmen.

Ha det så bra! // Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Long time ago....

....since I wrote oruploaded pictures now. But now there is a BIG update.... So here we go.... This is from July last year.....we found a house in wich we moved to in December... This is from just before christmas. Of course we had to have a KOLDBY in front of the open stove... Lovely....the cats think so too by the way....if you don't look out you don't see them an almost stumble over them.... *hehe* The Christmas-Tree 2009... 4. February 2010....such a beautiful morning....like an ocean of mist and dew in the valley... The picture is taken from outside the house... The first BIG project in our house. Coulour and refresh the dressing-room. First day, taking all old ugly shelfs off. Filling the holes and making new ones for the new shelfs. Thaks to our friends who helped us. Without you we would never have been able to make it! The colour on the top is the one I chose for the room. It's of course always hard to know from a sample, but afterwards I figured that it was a real...

Midjemått och Träning

Idag känns det betydligt mycket bättre när jag vaknade. Än så länge inga frestelser. Jag kom på att sista gången jag var på läkarbesök i Eksjö så mätte vi omfånget av midjan. Då var omfånget 110cm så jag bestämde mig idag att se om det kanske har förändrats. Vikten har ju stått still ett tag tills nu (vägde redan 2 kg mindre på vågen i morse!!!) så jag tänkte att jag måste testa. Efter att ha hittat ett måttband mdrog jag ihop bandet på samma ställe som sjuksköterskan gjorde sist och konstaterade att idag är omfånget 104cm. Kan ni fatta att jag är lycklig?! Så nu blev jag så motiverad att jag kände att jag till och med ville till gymmet. Jag ska lyckas med detta och hör sen! Nu blir det kämpa i ytterligare 25 dagar :-) Kram på er! / Mia

Nervös

Nu är det 34 dagar kvar tills jag ska opereras den 9:e juni. Fick kallelse för invägning den 2:a juni, en vecka innan operationen. Helt ärligt talat är jag skitnervös. Det har absolut inget med själva operationen, alltså själva utförandet, att göra. Jag är mer rädd för den stora omställningen det kommer att innebära. Jag har de senaste dagarna skojat om att på söndag kommer jag att ha en "svullardag" vilket innebär att jag kommer att äta vad som helst utan eftertanke. För det är sista gången jag kommer att kunna göra det, kanske sista gången någonsin. Det är ganska knäppt att jag tänker så, men det gör jag. Från och med måndag ska jag börja med lågkaloridieten, så kallad LCD. Shakes, ni som har läst min blogg sedan tidigare vet vad jag snackar om. Lågkalorishakes, typ exempelvis nutrilett eller natudiet, i fyra veckor, fram tills operationen. Sedan är det dags att lägga sig på operationsbordet och inget kommer att vara som förr, i alla fall inte vad gäller maten. Jag kommer...