Fortsätt till huvudinnehåll

Jobbet som behandlingsassistent

Nu har det gått en tid sedan jag skrev sist. Då hade jag precis påbörjat jobbet som behandlingsassistent och livet var i full rullning. Det är det fortfarande. Men på ett annat sätt. Jag känner att jag kommit in i arbetet och jag ser saker och ting lite annorlunda, inte sämre eller att min grundinställning skulle vara annorlunda, men jag känner mig inte så "fresh" längre som för några veckor sedan. Sedan jag börjat har det till och med kommit nya efter som jag fått visa saker och ting för, roligt, att som semestervikarie få ta ansvar inte bara antas "hänga på". När man varit på en arbetsplats ett tag ser man grupperingar, olika arbetssätt och börjar höra var konflikterna ligger begravna. Det är det som är mest intressant med att arbeta på ett nytt ställe, att se hur människorna fungerar där. Att jag sedan dessutom får arbeta med människor som kommer från en helt annan värld än min (nu menar jag ungdomarna) är också otroligt intressant.


Något jag stött på under tiden jag jobbat där är också en TV-serie som eleverna tittar på. Den heter Oz. Efter att ha sett delar av avsnitt ifrån den när jag arbetat, bestämde jag mig för att ta mig en närmre titt på den. Så jag satte mig hemma och började titta. Sammanlagt finns det sex säsonger av serien som handlar om ett högsäkerhetsfängelse i USA och fångarnas samt personalens öden. Den är otroligt spännande och bra och för oss människor som inte befinner oss i den kriminella världen. För oss kan det faktiskt vara ganska nyttigt att se en sådan serie. Men för de ungdomar jag arbetar med anser jag det vara förkastligt att titta på den. De lär sig hur man gör upplopp, hur man spelar ut olika människor mot varandra, hur man gör vapen och att det är coolt att använda våld och droger. Jag har påtalat detta på arbetsplatsen, men inget händer. Ska man inte kunna förbjuda ungdomar som ska lära sig rätt och fel att titta på sådant??? Nu har jag tittat på alla sex säsongerna, så jag vet vad jag snackar om och känner karaktärerna och handlingen väldigt väl och kan diskutera serien med killarna. Men jag tycker fortfarande att det är förkastligt att låta ungdomar titta på serier och filmer som lär dem om kriminalitet och våld när det vi vill uppnå faktiskt är att få dem till att bli goda samhällsmedborgare.

Jag trivs väldigt bra med mitt jobb, kollegorna är goa och trevliga, men faktum är att vissa saker, som ovan nämnt tycker jag är absolut fel. Det jag tycker är allra bäst på arbetsplatsen är att vi har roligt tillsammans. Det skrattas och skojas mycket, troligen beroende på att jobbet i sig är ganska rått. Man måste lägga in humor för att orka med det helt enkelt.

Nu ska jag fortsätta att fixa här hemma. Men ville lämna lite fotspår såhär i sommarvärmen.

Ha det så bra! // Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

27 kilo mindre

Hej! Nu var det ett tag sedan jag skrev och det beror helt enkelt på att jag inte känt att jag haft så jättemycket att skriva om. Under sommaren har jag jobbat och den 1:e september satte plugget igång igen. Vad gäller vikten så går det bra. Den går ner mer sakta just nu. Men ändå stadigt neråt. 0,5-1 kg i veckan ungefär men ibland så står den still. Jag oroar mig inte mycket över det. I morse vägde jag mig igen och konstaterar att det numera inte är långt kvar till nästa gräns, snart är jag under 90-strecket. Idag väger jag exakt 91,0 kilo. Det känns fantastiskt bra. Det finns fortfarande mycket att "ta på". Mina egna "önskeställen" där jag skulle vilja att det tar mer på fettet (alltså försvinner eller minskar i alla fall) är överarmar, benen och magen. Men det kommer säkert, jag oroar mig inte för det. För första gången typ någonsin har jag nu vågat köpa en åtsittande klänning och jag är verkligen fantastiskt nöjd. Testade den med de även nyinköpta ...

Midjemått och Träning

Idag känns det betydligt mycket bättre när jag vaknade. Än så länge inga frestelser. Jag kom på att sista gången jag var på läkarbesök i Eksjö så mätte vi omfånget av midjan. Då var omfånget 110cm så jag bestämde mig idag att se om det kanske har förändrats. Vikten har ju stått still ett tag tills nu (vägde redan 2 kg mindre på vågen i morse!!!) så jag tänkte att jag måste testa. Efter att ha hittat ett måttband mdrog jag ihop bandet på samma ställe som sjuksköterskan gjorde sist och konstaterade att idag är omfånget 104cm. Kan ni fatta att jag är lycklig?! Så nu blev jag så motiverad att jag kände att jag till och med ville till gymmet. Jag ska lyckas med detta och hör sen! Nu blir det kämpa i ytterligare 25 dagar :-) Kram på er! / Mia

Gastric Bypass

  Jag har bestämt mig för att genomgå en gastric bypass. För ca. en månad sedan var jag hos min läkare på vårdcentralen för att prata om just detta. Ända sedan jag var liten har jag legat över kurvorna för "normalvikt". Läkarna och sjuksköterskorna sa alltid att det rättar till sig när jag växer och att man ska vara försiktig med att ge barn kommentarer om vikt. Väl i tonåren var jag fortfarande över normalvikt och kämpade med min övervikt. På den tiden var den inte så påtaglig som nu men det märktes ändå att jag var rundare än alla andra. På gymnasiet tog det fart. Jag började ta p-piller, jag började småäta, fika på rasterna, åka till snabbmatskedjor med vänner som hade bil på fritiden och jag slutade med ridsporten under några år, ridsporten hade ändå hjälpt mig att hålla mig i form tidigare. När det sedan blev för mycket testade jag den ena dieten efter den andra, viktväktarna, lågkalorikost osv. Jag gick till dietister och fick råd om både det ena och andra. Sedan ...