Fortsätt till huvudinnehåll

46 dagar kvar

Påsken har varit jättebra. Har firat med Peter och min familj hos kusinen och hennes familj i Karlskrona. Vädret var helt underbart, strålande solsken och blå himmel. Som alltid mycket mat och gott sällskap.


Karlskrona är en liten mysig stad, har bara varit där en gång förut på genomfart typ. Så jag har aldrig gått runt i staden.

Ett besök på marinmuséet blev det, alltid roligt att gå på museum tycker jag. Viktigt med kultur och historia. Det var intressant. 


Naturligtvis har vi ätit gott också och när jag kom hem konstaterade jag +2,5 kilo igen. Jag blev minst sagt förbannad. Här går jag dag ut och in och tänker på vad jag äter och på tre dagar är det som bortblåst igen. Nej, jag åt inte exakt som jag brukar, för är det familjefest och man är bortbjuden så är det tyvärr inte möjligt. Men jag blir så innerligt trött på min kropp och min ämnesomsättning. Fy fasen rent ut sagt. 


Men jag hade i alla fall trevligt, det var jätteroligt att få träffa alla igen och få fira ihop.



Idag är det 46 dagar kvar till operationen. Den 12:e maj ska jag börja med LCD kost, dvs. lågkaliri-shakes. Exempel på dessa är Allévo eller Nutrilett (bara två av flera möjliga). Det ser jag inte så värst fram emot, men det är fyra veckor jag måste ta mig igenom helt enkelt. Men det blir inte lätt. Tycker de där shakesen är hemska... Men men, vad gör man inte för sin hälsa. Långsiktigt sett är det ett spått i havet.

Kram på er som läser, Mia
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...
Skicka en kommentar
Läs mer

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...
Skicka en kommentar
Läs mer

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...
Skicka en kommentar
Läs mer