Nya kläder - ny storlek

Nya kläder - ny storlek - ny affär

I onsdags var det dags för lite rea på Lindex. 3 för 2 på reavarorna. Jag hittade ingenting. Jag var på A6 tillsammans med Madeleine och hon ville till Vero Moda. Sagt och gjort, vi gick dit. När jag började bläddra bland kläderna upptäckte jag något förvånansvärt. Shit tänkte jag, de har ju kläder i XL här också! Jag har missat en hel affär med jättesöta kläder helt och hållet! Jag som trodde att det inte fanns sånna kläder här! Som störst har jag varit tvungen att använda kläder i storlek XXL. Det senaste har jag kunnat köra XL. Så i alla fall lite förändring åt rätt håll. Så jag testade en klänning. När jag hade den på mig konstaterade jag att "denna är ju för stor". Jag var ett enda frågetecken...

XL = För stort??? Madeleine var så snäll och sprang och hämtade klänningen i L istället. Klädde av mig den större och på med den mindre. Den satt som en smäck. Alltså, vad hände här?! Fatta att jag var förvånad. Naturligtvis kan ju storlekar skilja sig, men ändå. Detta var länge sedan!

Här kommer en bild på klänningen från Vero Modas hemsida. Dock fanns den inte där i samma färg online, som jag faktiskt köpte. Min var coral-färgad. Den där pastell-orange färgen som är så himla inne nu. Åhhh, jag är så lycklig och nöjd. Hittade även en snygg basic 3/4-delsärmad tröja, också coral, i ett fantastiskt mjukt bomullsmaterial.

Så ett tips för er som också är ovetande vad gäller Vero Modas storlekar, vi ses där ;-)

Kram/ Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång. Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Läs mer

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Läs mer

Beskedet

Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...

Läs mer

Mia's blogg

Leta i den här bloggen