Fortsätt till huvudinnehåll

Första veckan efter operationen

Hejsan!

Första veckan efter operationen var jobbig. Det är inte lätt att bara ställa om från att ha ätit helt normalt (och för mycket) till att för det första äta lite och dessutom bara flytande med tesked. Dessutom är det väldigt jobbigt att hela tiden gå på gränsen till att typ svimma p.g.a. för lite energi. Även om man försöker att äta tillräckligt får man helt enkelt inte i sig nog och det gjorde att jag var väldigt trött och frustrerad vissa stunder. Andra stunder kändes det bättre. Men smärtan satt i och jag fick ta värktabletter.

De första 2-3 dagarna var jobbigast eftersom jag fortfarande hade väldigt ont, det var jobbigt att ta sig upp och jag var extremt trött hela tiden. Halva dagarna sov jag bort i soffan framför TV:n. Sjuksköterskorna sa att jag skulle försöka vara uppe så mycket som möjligt men jag orkade helt enkelt inte riktigt. Alla Keldas soppor testades igenom under veckan. Yoghurt, vatten och FUN-light var favoriterna. Även barnmat med fruktpurémix var på menyn. Jag testade en smoothie med en halv banan, 1,5dl yoghurt och 1dl frysta hallon, men den dumpade jag på. Troligen bananen som var för söt. Dumping är ett ganska vanligt fenomen bland oss som gjort en GBP, det innebär att magen inte klarar av att hantera sött eller fett som är i maten, det kan visa sig på flera sätt; svettning, illamående, trötthet, snurrighet och i värsta fall att allt kommer upp samma väg igen som det kom in. Men allt måste ju testas.

Att ha gjort en Gastric Bypass innebär att lära känna sin kropp helt på nytt igen.






Bilden visar lite av de grejer som jag åt under veckan. Burkarna köptes in på en shoppingtur till Ullared. Det är 2,5 dl burkar där jag förvarar matportioner. En portion för mig är ca 1,5 dl så de burkarna är guld värda. Att fylla en burk som jag hade förr som matlåda är totalt värdelöst. I och med att man inte lagar 1,5 dl mat innebär det att det hela tiden blir mat över som lätt kan frysas ner och kan ätas senare. Så det kan jag rekommendera dig att köpa om du är på gång med planerandet inför operationen. Första veckan var det hemlagade soppor. En soppa som jag gillade (nu kan jag inte äta den mer eftersom jag föråt mig på den) kommer det recept på här:

Morotssoppa

Ingredienser:
2 st medelstora morrötter
1 st purjolök
200 g lätt kavli räkost
2 msk mjöl
1 liter vatten
fryst dill efter smak
2 msk margarin
2 msk creme fraiche
2 st kycklingbuljongtärningar (går även att använda fond)

Tillagning:
1. Riv morrötterna och strimla purjolöken
2. Stek dessa med margarinet i stekpannan tills de börjar mjukna
3. Strö över mjölet
4. Häll över allt till en gryta och tillsätt vattnet. Låt koka upp och tillsätt sedan resten av ingredienserna och låt sjuda en stund.
5. Mixa allt slätt.

Smaklig måltid!

Soppan är även ett alternativ för den som inte är så förtjust i grönsakssoppor för grönsakerna känns knappt. Det blir en helt slät och ganska krämig soppa. Så jag kan varmt rekommendera den. Receptet fick jag av min dietist som inför operationen förberett papper med tips, inköpslista, förhållningssätt och recept i förväg. Detta var toppen!




Något jag hittade strax innan operationen var en supersmart App till mobilen som även går att logga in på via datorn. Med denna kan man föra matdagbok vilket min dietist hade rått mig att föra. Jag såg det som totalt värdelöst att släpa med på ett litet block hela tiden och teknikintresserad som jag är så hittade jag appen Lifesum där det är otroligt lätt att lägga in det jag ätit. Det går till och med att skanna in streckkoden på matvaror man äter så att man kan lägga till dem. Supersmidigt. Appen räknar ut kalorier och näringsvärde. Så jag kunde hela tiden se hur mycket jag ätit och se till att jag åt alla mina måltider. Kan mycket varmt rekommenderas!


I slutet av veckan var jag så innerligt trött på soppor och puréer så det kommer jag nog att undvika ett långt tag framöver. Min mage fungerade toppen. Inga konstigheter. Efter fyra dagar kom magen igång med allt som den skulle. Att skyffla in gick bra, men det kom så att säga inte ut något förrän fyra dagar senare, men det där skötte sig helt självt. Tydligen kan tarmarna bli mer eller mindre paralyserade efter en operation som denna och därför kan det dröja några dagar tills allt kommer igång igen. Kommer det inte igång hade jag fått råd att köpa "Laxoberal-droppar" som man löser upp i dryck och som verkar över natten så att allt kommer igång. Samma dag som jag köpte dem kom allt igång. Så de lär inte behövas.
 



Jag mår bra och är helnöjd. Under första veckan gick jag ner 5 kilo. Från ca 107 till ca 102 kilo. Så snart är jag under hundrastrecket och jag är såååå glad! Då ska det firas! :)

Ha det så bra! Kram/ Mia



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...