Den 14:e Februari 2006 (Alla hjärtans dag)

Idag skulle jag till skolan som vanligt. Jag klev upp ur sängen, gjorde mig i ordning och sedan ner för trapporna, ut genom dörren och mot busshållplatsen. Strax innan busshållplatsen kände jag bara att jag gled till och i nästa sekund satt jag på backen. Det var en isfläck mitt på gatan som jag inte hade sett. Jag reste mig upp, granskade kläderna, de var hela och rena. Skönt. Sedan skulle jag plocka upp väskan. Axelremmen hade gått av. Så nu skulle jag behöva gå och släpa på väskan i handen hela dagen. Vilket jobb! I min väska har jag dator, papper, tidningar, ja, allt som behövs. Hur tungt som helst. Är det så svårt att sanda eller salta trottoaren i stan? Varför ska det vara lätt att ta sig fram med bil men inte till fots? I princip alla vägar i hela Jönköping är saltade, grusade eller sandade. Men trottoarerna är helt isbetäckta! De är inte sandade, inte saltade och definitivt inte skottade. Jag tycker det är urdåligt. Ska man inte uppmuntra att folk går och tar bussen istället för att ta bilen? Jag betalar kommunalskatt, men vad sjuttom gör de med pengarna egentligen. Jag vill ju bara kunna gå till bussen utan att behöva halka och få min väska förstörd. För det var ju just det som hände. En äldre kvinna stod i busskuren och väntade på samma buss som jag. Hon hade igår varit med om nästan exakt samma sak och på samma ställe! Vi var båda irriterade över denna incident och pratade om halkfaran för de gående i Jönköping medan vi väntade på att bussen skulle komma.

Var ute på lite studiebesök i olika affärer i Nässjö idag innan lunch. Helt plötsligt fick jag ett SMS. Det var från min pokvän. Hur gulligt som helst, en bild på rosor som var i en bukett formade som ett hjärta och så stod det "Ha en fin alla hjärtans dag! Jag älskar dig! Puss" Hur gulligt som helst! Åh vad glad jag blev!