Fortsätt till huvudinnehåll

Den 13:e Februari 2006 (Dagen innan alla hjärtans dag)

Ja, varför finns alla hjärtans dag egentligen. Tänkte just på det. Är man mer kär då än någon annan dag på året? Mitt svar är nej. Ska man bli kär just den dagen? Mitt svar är nej. Varör? Jo, för det är kallt ute, det är slaskigt, hur sexigt är det på en skala mellan 1 och 10. Typ, minus 7.Nä, alla hjärtans dag fyller ingen funktion. Dessutom är det en tisdag. Jag går i skolan och jobbar i morgon, hur mycket tid finns det att fira då? Ingen alls. Jag går i skolan mellan 8.45 och 14.30. Efter det tar jag tåget hem från Nässjö till Jönköping, sedan är jag hemma, äter, vilar, pluggar, sånt man måste göra och sedan börjar jag jobba vid 17.00 och jobbar fram till 20.00. Jag menar, det finns ingen tid. Det är rätt surt faktiskt. Men vad gör man. Jag har min pojkvän och jag är lycklig med honom. Alla hjärtans dag blir det inte om nu inte min pojkvän kommer på något, men jag har ändå inte tid, så det skulle ändå inte bli nåt.

Apropå det jag skrev innan. Ja, jag pluggar och jobbar samtidigt. Vet du vad? Det lönar sig, men bara i den mån CSN tillåter (alltså bara lite). Sedan är det stop. Jag klarar av att både jobba och plugga. Jag får godkänt på mina tentor, jag klarar mina skolarbeten och jag gör bra ifårn mig. Jag går på mina föreläsningar och har en god relation till mina klasskamrater. Jag har en fast tjänst på det företaget jag jobbar på. Jag jobbar så mycket jag kan, men överskrider min lön den gräns för hur mycket jag får tjäna enligt CSN per termin så måste jag betala tillbaka en del av mitt studiebidrag. Jag betalar skatt, CSN får sina pengar från skatten som jag själv (genom att jobba) betalar in. Jag betalar mitt eget bidrag, men tjänar jag för mycket pengar så måste jag betala tillbaka det jag själv varit med och betalat.

Systemet är ju SÅ fel!

Borde inte staten/CSN uppmuntra studenter att jobba? Jag tror att det faktiskt kan stimulera en student att faktiskt jobba och komma in i yrkeslivet redan under studietiden. Att en student faktiskt har yrkeslivserfarenhet uppskattas av arbetsgivaren. Vad hjälper det att du sitter på högskolan och pluggar en massa strunt som du eventuellt någon gång i framtiden skulle forska inom, när allt du egentligen vill är att få ett jobb?!

Titta sedan. En massa studenter finns det, men hur många får egentligen ett jobb direkt efter att de är klara med sina studier? Bara ett fåtal. Varför? Jo, för att det är för höga arbetsgivaravgifter. Varför detta? Jo, för att socialdemokraterna sitter vid makten. Genom för höga arbetgivaravgifter så vill företagen inte anställa folk. Det blir för dyrt. Om det vore billigare att anställa skulle fler folk få jobb. Genom att fler folk får jobb får vi mindre bidragsberoende. Genom färre bidragsberoende i vårt samhälle får vi mer pengar över till annat som gynnar alla. Självklart kommer det alltid att finnas de som faktiskt har behovet av bidrag och ett socielt skyddsnät måste vi ha. Men de som kan jobba, ska jobba. De ska inte ha vilket jobb som helst utan ett jobb som de är kapabla att jobba med.Tyvärr finns det ju dock de som utnyttjar systemet. Som inte "orkar" jobba, som tycker att det är smidigare att gå på socielbidrag och bostadsbidrag och hela faderullan med bidrag som finns.

Visste du att det finns jobb som är sämre betalda än vad du kan få ut av att gå på bidrag. Det är sant. Varför ska du då jobba. Ska det verkligen kunna löna sig att gå på bidrag?! Det är ju inte klokt! Lönerna ska vara sådana så att man kan klara sig. Bidragen ska bara vara till för dem som verkligen behöver dem. Skaffa jobb åt dem som går arbetslösa så de slipper sitta hemma och gå på bidrag.

Jag är trött på den regering som sitter idag, socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet har inte tagit sitt ansvar för oss medborgare. De har inte fattat att det är vi som är viktiga, invånarna.

Färre bidragsberoende, fler i arbete. Det är vad jag vill. Rösta för regeringsskifte i september!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tips för håret

Som ni säkert sett på tidigare bilder har jag väldigt långt hår. Jag har sparat det sedan jag kan minnas. Som längst var det nästan ner till knäna, men jag tröttnade på det och har det nu ungefär till midjan där jag trivs bra med längden. Dock är det så otroligt svårt att hitta bra hårvårdsprodukter till ett hyfsat pris. Hos frisören köpte jag ett fantastiskt schampo och balsam från märket Kevin Murphy i serien Born Again och de har många fördelar. De är parabenfria, håret blir fantastiskt mjukt och fint och det luktar himmelskt. Om jag minns rätt luktade balsamet citronkaka *hahaha* Jag var jättenöjd med allt utom priset. Bara schampot och balsamet låg tillsammans på 500kr och sedan köpte jag även masken som gjorde att kalaset hamnade på strax över 700kr. Jag tycker helt enkelt att det är för dyrt även om resultatet var kanonfint. Men jag vill ändå rekommendera dem. Nu har jag dock hittat ett nytt märke som jag hört om i olika "tutorials" för frisyrer och hårvård på you...

Den 8:e Mars 2006 (Tre dagar efter pappas födelsedag)

Jaha, nu var det dags igen. Veckan har börjat och det har hunnit bli onsdag. I helgen var jag på IKEA. Där köpte jag nya saker till mitt rum. Nu är mitt rum nästan klart, i alla fall grunden. Det jag har just nu är säng, soffa, garderober. Det jag köpte nu i helgen var ett nytt sängöverdrag, kuddar och överdrag till dessa och ett fårskinn som jag ska ha på golvet framför sängen... När jag kom hem fixade jag alltså med att snygga till rummet. Åh, det blev så snyggt. Är så nöjd. Men jag ska köpa fler kuddar och två fårskinn till, för jag vill ha ett på andra sidan av sängen och ett under soffbordet framför soffan. Just nu sitter jag i skolan. Vi har lektion. Då borde jag nog inte skriva här, men jag gör det samtidigt som jag lyssnar. Vi tjejer kan ju göra flera saker samtidigt...i alla fall jag...*hehe* Vi sitter här och pratar om reklam och hur det påverkar människor och hur man gör reklam genom olika former av berättelser. Intressant faktiskt. Pratade just även om tysk reklam. Vad märk...

Jobbet som behandlingsassistent

Nu har det gått en tid sedan jag skrev sist. Då hade jag precis påbörjat jobbet som behandlingsassistent och livet var i full rullning. Det är det fortfarande. Men på ett annat sätt. Jag känner att jag kommit in i arbetet och jag ser saker och ting lite annorlunda, inte sämre eller att min grundinställning skulle vara annorlunda, men jag känner mig inte så "fresh" längre som för några veckor sedan. Sedan jag börjat har det till och med kommit nya efter som jag fått visa saker och ting för, roligt, att som semestervikarie få ta ansvar inte bara antas "hänga på". När man varit på en arbetsplats ett tag ser man grupperingar, olika arbetssätt och börjar höra var konflikterna ligger begravna. Det är det som är mest intressant med att arbeta på ett nytt ställe, att se hur människorna fungerar där. Att jag sedan dessutom får arbeta med människor som kommer från en helt annan värld än min (nu menar jag ungdomarna) är också otroligt intressant. Något jag stött på under ...