Fortsätt till huvudinnehåll

6 veckors kontroll / Nålröntgen

Idag var det dags att gå på 6 veckors kontroll efter operationen. Gick upp på morgonen och vägde mig efter "ja ni vet vad man gör först på morgonen". Vågen visar då 97,8 kg och jag är helnöjd, ytterligare ett kilo under 100-strecket som jag passerade för cirka en vecka sedan.



Vid 10 var det dags att träffa min dietist. Vi började med att väga mig. 94,8 kg. Gissa om jag blev chockad. Vågen hemma visar 3 kg för mycket! Hahaha! Gissa om jag blev nöjd?!?! Vi pratade om hur de sex första veckorna gått. Hon påtalade vikten av att äta proteiner i första hand. I och med att jag går ner i vikt så fort tar kroppen inte bara av fettet utan även av musklerna om jag inte får i mig nog med proteiner. En av sakerna som jag märkt av nu efter op är att jag tappar mycket hår, detta beror också på att kroppen saknar proteiner i början. Så det är väldigt viktigt att jag får i mig nog. 


Jag berättade om att jag upplevt problem med mjukt bröd och i princip all mat jag ätit ute på restauranger. Vi fastnade vid en incident på McDonalds där jag åt för ca 2 veckor sedan. I min enfald trodde jag att wraps är hyfsat nyttiga, men när jag ätit 1/4 wrap började jag må så illa att jag var tvungen att springa på toaletten och spy upp allt igen. Tunnbrödet var för klibbigt och kycklingen för fet. Jag har även hunnit testa en cheeseburgare som jag knappt ens orkade hälften av och även en fiskburgare där jag åt hälften utan det ena av bröden. Båda dessa gånger har illamåendet inte varit lika illa som med wrapen men ändå kommit. Jag har helt enkelt konstaterat att McDonalds, trots att det är ett smidigt alternativ ibland, helt enkelt är ren skitmat som jag inte mår bra av på grund utav att det helt enkelt är onyttigt som fasen. Så jag får försöka att hitta bättre snabbmatsalternativ i de fall det skulle behövas. 


På eftermiddagen var det dags för en röntgen av magen nere i Värnamo eftersom jag tjatat tillräckligt länge på dem. De konstaterade i sitt brev med kallelsen till mig att de inte ens var säkra på om det finns en nål i magen. Så det kändes ju också helt sjukt. Fick tips om att Kuratorn på sjukhuset i Eksjö kan hjälpa mig med anmälan angående "nålincidenten". Så det blir nästa steg nu när de nya röntgenbilderna är tagna. Läkaren kommer att skriva sitt utlåtande inom 1-2 veckor och då kan det konstateras exakt hur det ligger till. Så det är bara att vänta och se hur det ser ut sedan.

Nu återgår jag till lite torsdagsfilm här med tjejerna :)

Kram på er!/ Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...