Fortsätt till huvudinnehåll

Cirkelfyspass igår

God morgon, eller förmiddag får man väl nästan säga så här vid 10-tiden.

Igår var jag på ett cirkelfys pass med KomIgång gruppen som jag går på varje onsdag på Friskis. Själva upplägget på träningen var rätt kul. Man har olika övningar på olika stationer. Exempelvis, armhävningar, plankan, situps, skivstångslyft med knäböj osv. Man delar in sig i grupper om två personer och gör varje övning under 45 sekunder. Det var sammanlagt ca. 10 stationer och man gick sammanlagt tre varv runt hela "banan". Första gången var kul. Andra var riktigt jobbig. Tredje höll jag på att dö om jag ska vara helt ärlig.


Att jag gav 110% trots att jag kände att kroppen verkligen sa i från var fel. Efter träningen när alla började stretcha kände jag mig svimfärdig. Jag funderade på vad det kunde bero på. KOSTEN! Jag hade (som oftast, vilket INTE är bra!) hoppat frukosten på morgonen, hämtat något litet att äta till lunch på vägen till Växjö och naturligtvis inte hunnit äta något på vägen tillbaka utan att stanna eftersom jag redan var sen. Direkt in på Friskis, bytte kläder och in på passet fort som bara den. Nu tänker den som har koll på kost och är duktig på det: "Gud vad hon är dum". Och ja, jag erkänner, det var himla dumt gjort. För jag kan också det där med kost, men är man stressad och inte har ordentliga rutiner med maten så blir det så här. Jag fick ett gigantiskt blodsockerfall, så det var bara att gå till receptionen, köpa en banan, tanka mycket vatten och få i sig bananen. Sitta ner och vänta... 15-20 minuter senare var det okej igen. Men jag säger bara det, det där gör jag inte om igen.





Efter passet hade vi 15 minuters paus och hade sedan naturligtvis en föreläsning om kost. Var ganska roligt att just det som jag klantat till det med just igår skulle präntas in i huvudet på mig strax efteråt. Men det var intressant. Det vi konstaterade, vilket jag också kan hålla med om till viss del är att dieter egentligen inte är så bra. Det bästa är att äta med förstånd. Vi gick igenom kostcirkeln med kolhydrater, fett och proteiner. Vi behöver alla delar. Något jag tyckte var intressant och som jag även hört förut är att tallriksmodellen ska vara olika beroende på vilken aktivitetsgrad man har.

Mycket stillasittande: 1/2 tallrik grönsaker/sallad, 1/4 tallrik proteiner (kött m.m.) och 1/4 tallrik kolhydrater (potatis, pasta, ris osv.)


Ganska aktiv: 1/3 tallrik grönsaker/sallad, 1/3 tallrik proteiner (kött m.m.) och 1/3 tallrik kolhydrater (potatis pasta, ris osv.)

Mycket aktiv (ex. elitidrottare): 1/2 tallrik kohydrater (potatis, pasta, ris osv.), 1/4 tallrik proteiner (kött m.m.), 1/4 tallrik grönsaker/sallad.

Ytterligare något som togs upp är att om man vill få i sig bra proteiner så ska man ta två olika typer av proteiner i samma måltid. Exempelvis ägg och räkor, kyckling och majonäs (vilket innehåller ägg), fisk och skaldjur etc. Eftersom det är bra för kroppen.

Och det jag definitivt ska försöka ta med mig är: 

- TAO= ta aldrig om.  
- Anänvänd inte för stora tallrikar. 
- Ät regelbundet 

De tre sakerna är riktigt viktiga tror jag. Ska man ta mat en andra gång så ta grönsaker och möjligen proteiner. Men inte kolhydrater. Mättnad kommer nämligen oftast inte förrän 15-20 minuter efter att man har ätit. Därför är det lätt att vräka i sig mat och den som har gjort det vet att om man äter för mycket mår man oftast inte bra efteråt. 

Tallrikarna idag är oftast alldeles för stora. Titta på hur tallrikar såg ut förr och nu. Var även kritisk till hur bakverk som t.ex. muffins eller bullar har blivit gigantiskt stora ute på fiket. Kanske är det bättre att ta något litet? 

Att äta regelbundet. Det är något jag verkligen måste börja med. Börja med frukost i lugn och ro på morgonen. Ett mellanmål på förmiddagen som t.ex. frukt. Lunch i lugn och ro mitt på dagen. Ett mellanmål som en macka eller frukt på eftermiddagen och middag på kvällen när man kommer hem. Det borde inte vara så svårt, men jag tycker det är skitjobbigt. Jag måste få in rutiner vad gäller mat. 

Apropå det så måste jag berätta en historia från helgen när jag var nere i Kalmar nyss. Jag tyckte att vi åt och åt och åt. Var nästan illamående jämt för att jag tyckte att vi åt för ofta och för mycket. Vet ni vad som hände? Jag kom hem, kände mig allmänt uppsvälld och som att jag skulle spricka. Och vad sa vågen? Ett kilo mindre. Gissa om jag blev förvånad. Men så var det. Så min lösning är nog att äta mer regelbundet, rätt och träna. 

Så, och nu ska jag göra mig i ordning, idag blir det måla staket, hämta böcker från biblioteket och ut till hästen och rida.

Ha det gott! / Mia


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...