Att berätta om graviditet i ett tidigt stadie som 5:e veckan är ju givetvis en risk. Samtidigt så är man ju faktiskt gravid. Om man skulle få missfall så är ju det en lika naturlig del som att graviditeten skulle fortsätta. Om ett missfall skulle hända så gör det ju inget att folk visste, för då blir ju förståelsen för sorg desto större. Så jag ser inte problemet med att berätta. Så igår skulle jag efter chocken i Göteborg berätta dels för min chef och dels för min sambo.
På vägen till Jönköping ringde min syster och det var väldigt roligt att dela den chockartade men glada nyheten med henne. Hon har varit ett otroligt stort stöd i de problem jag haft med sjukvården kring barnlöshet tidigare. Så glad att jag har henne som stöd, hon är fantastisk. Även mamma har hjälpt mig och peppat massor i detta. Jag är glad över att jag har den familj jag har!
Väl i Jönköping fick det bli ett lunch och shopping-stopp på Asecs. Där hittade jag skor, strumpor och en jättesöt dräkt till bebis som jag köpte för att ge som present till min sambo. Han visste fortfarande ingenting. För jag ville överraska honom och säga det direkt till honom.
Efter shoppingen körde jag vidare till kontoret. Där väntade en nyfiken chef, för jag hade berättat för henne varför jag skulle till Göteborg. Som karriärkvinnor med ett stort hjärta för familjen pratar vi om allt kring relationer och andra saker i livet och det uppskattar jag väldigt mycket. Livet är ju faktiskt inte bara jobb och jag älskar verkligen att det är en levande verklighet på det företaget jag arbetar. Det är verkligen fantastiskt.
Så jag berättade om min dag och vad som hänt och chocken låg fortfarande över mig när jag berättade. Min chef kramade om mig och sa hur glad hon var för min skull. Hon har redan tidigare uttryckt sig om att hon ju väntar. Så nu blir det vår lilla "företags-bebis" utbrast hon. Jag skrattade. Så skönt att berätta om än tidigt, men varför inte? Som jag skrev uppe, jag har ju inget att förlora.
Efter att ha jobbat under eftermiddagen gav jag mig av hemåt till Värnamo. Min sambo ringde under färden och frågade hur allt hade gått. Jag berättade bara den kaotiska resan till mottagningen, men sa att det i övrigt gått bra och att allt var i sin ordning. I sig inte en lögn, men jag sa ju inte allt eftersom jag ville överraska honom.
Väl hemma satt han i soffan. Jag kom in med presenterna. "Jag tar dem sen när vi ätit" sa han och lyfte upp sin iPad där han studerade elscootrar, han hade väl fått inspiration nu när jag rejsat genom halva Göteborg. Men det där gick ju inte alls, han skulle ju öppna paketen! Så jag ryckte bort iPaden och sa "öppna paketen, de är mycket viktigare än det där". Han tog upp första paketet. I det låg skorna. "Vad ska vi ha små skor till?". Han öppnade det andra paketet där sockarna och dressen låg i. "Är du gravid?"
Japp, där gick det fram. Jag är gravid. Min sambo var hur gullig och fin som helst resten av kvällen. Det är han i och för sig oftast. Men det var något som hände igår. Så fint! Han ringde runt till hela familjen och sina närmsta vänner och berättade stolt om att vi ska bli föräldrar. Det var så roligt att se hur glad han hade blivit. Helt fantastiskt. Kunde inte haft en bättre kväll. Så glad och lycklig <3
Kommentarer