Fortsätt till huvudinnehåll

Uschamej

Hejsan!

Andra dagen med shakes. Idag har det varit riktig jobbigt kan jag säga. Kändes som att hela världen runt omkring mig bara gick runt och åt och jag gick runt med kurrande mage och äckliga shakes typ. Men helt ärligt talat är shakes inte alls så farligt. Problemet är bara att även om jag byter smak för varje måltid, så blir det ändå himla enformigt. Som tur är finns det även lite soppor som man kan äta. Jag har även köpt chokladpuddingen från modifast som jag ska köra vid en måltid i morgon. Ja, visst låter det kul. Chokladpudding :-P Men det är sant.

Ska även kolla runt lite i stormarknaderna i stan för att se om det kanske finns lite fler smaker än de jag har hemma, framför allt är jag sugen på lite fler soppor, för det där söta blasket tycker jag blir lite för mycket. Eftersom jag kört LCHF tidigare blir allt sött bara för mycket för min del. Är man sockerberoende och älskar allt som är sött är ju de söta shakerna perfekta, men jag tycker mest att de är alldeles för söta. Idag har jag också köpt sockerfri saft för att kunna dricka det mellan måltiderna för att fylla magen och få i mig tillräckligt med vätska. Ordinationen av läkaren är att dricka minst 2 liter vatten varje dag, vilket jag försöker att dricka. Drickandet har alltid varit ett problem för mig, jag slarvar med det. Men nu ska jag skärpa till mig, måste dock springa och kissa hela tiden *skrattar*



Det som är jobbigast just nu är mest att se andra som äter. Idag var jag i Växjö, åkte tåget och då träffar man ju på mycket människor. Dels på tåget, men även på stationerna, sedan på universitetet. Just att gå förbi folk och se att de äter "vanlig mat" och känna lukten, det är obeskrivligt jobbigt. Det är tur man har karaktär, annars hade detta gått åt pipan. Nu blir det några dagar hemma vilket kommer att underlätta eftersom jag då slipper närvara när andra äter i närheten på det sättet. Visst är det lite jobbigt även här hemma när de andra äter, men jag passar på att äta min soppa samtidigt, så funkar det ändå :-)

Nu är det bara att fortsätta kämpa. Räknar ner dagarna. 26 dagar kvar.

Kram på er! / Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...