Fortsätt till huvudinnehåll

Shake it!

Låter roligare än vad det är. Dicker mina shakes och är duktig men de senaste två dagarna har det stått still igen. Hoppas det blir bättre. Tre kilo är det nu, måste ner ett anta till! Den 28:e ska jag ner på födelsedagsfest till Schweiz och då måste jag ta med mig mina shakes. Det ska bli spännande! Hoppas jag kommer igenom tullen med dem! Får nästan fixa ett läkarintyg eller nåt till det, för schweizarna är riktiga jäklar på att krångla till saker. Ska ringa till dietisten idag och höra efter om hon kan hjälpa mig med det.


Utöver shakes får jag ju inte äta något och det är så himla jobbigt verkligen! Häller i mig en massa Fun Light saft hela dagarna för att kunna dämpa begäret efter något annat. Det är ganska kul, för just att få i mig vätska har alltid varit något jag tyckt varit jobbigt. Jag har helt enkelt inte kunnat dricka en massa. Men nu när jag tvingar mig till det har det börjat att gå bättre. Den enda konsekvensen är att jag får gå och kissa typ jämt! *hahaha* Jag går typ fem gånger om dagen + en gång på natten. Förr kunde jag lätt gå en gång på morgonen och en gång på kvällen. Möjligen i undantagsfall någon mer gång mitt på dagen. Men aldrig mer än så. Så nu är det full rulle med drickandet och kissandet, märkligt att skriva om det såhär, men det är ytterligare en ganska stor förändring som är lite smårolig.


Nu ska jag fortsätta med mina vardagssysslor igen, ha det gott! / Mia
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...
Skicka en kommentar
Läs mer

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...
Skicka en kommentar
Läs mer

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...
Skicka en kommentar
Läs mer