Fortsätt till huvudinnehåll

Gött & Trött

God morgon, eller god eftermiddag! Beror ju på hur man ser det. Själv har jag jobbat natt natten tills idag och ska även förmodligen jobba kommande natt. Är riktigt trött för första natten måste man typ dygna, för att sova på dagen när jag sovit natten innan funkar inte för mig. Däremot har jag sovit från åtta i morse till ca halv tre idag vilket varit gudaskönt verkligen :)


Som vanligt vägde jag mig när jag gått upp och "tada!!" Nästan tre kilo har jag gått ner, och veckan är inte slut ännu, så minst tre hela kilo blir det denna veckan :D 

Nu efter min "morgonshake" är det dags för gymmet igen. I vanliga fall kör jag ca 30-40 minuter på bandet och därefter 10min rodd och sedan 30min styrka på det men sist körde jag bara på bandet. 60 minuter. Jag känner helt enkelt att jag inte riktigt fixar allt det andra när jag kör shakes, jag har knappt nog med energi till mig själv känns det som. Så jag anpassar helt enkelt min träning till kosten. 

Nu tänker säkert vissa "Men varför går hon på bandet och inte ute??" Jo det finns en väldigt enkel förklaring till det. Jag vill kunna kolla på film samtidigt. Att kunna göra något annat samtidigt gör att tiden går mycket fortare och jag tänker inte på att det är jobbigt. Så för den som inte tycker att det är så kul att gå och framför allt längre, precis som jag. Dig kan jag rekommendera att göra som jag :)

Nu är det dags att åka!

Kram Mia

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...
Skicka en kommentar
Läs mer

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...
Skicka en kommentar
Läs mer

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...
Skicka en kommentar
Läs mer