Viktväktarna & Träning

Under tiden sommaren 2020 till vintern 2022 körde jag Viktväktarna, endast online via app, inga möten. Jag kände att vikten inte var hållbar och gick ner 10 kilo på 12 månader. En långsam och stabil viktnedgång. Men sedan sa det stopp. TOTALSTOPP! De senast 6 månaderna, dvs sedan sommaren 2021 har det inte hänt någonting. Jag pendlar +/-2-3 kilo vilket är normalt för min del när jag står still i vikten. Sommaren 2021 började jag träna. Jag går på gym där jag dels styrketränar och dels går på pass. Jag gillar båda och det går i perioder vad jag gör mer eller mindre av. Nu tränar jag oftast 2-4 dagar per vecka. Självklart finns det veckor jag inte hinner med mer än 1-2 gånger per vecka och det är också okej.

Just nu längtar jag till våren och sommaren. Då tar jag hellre cykeln till affären eller in till stan, eller till vänner och stranden, jag spelar discgolf och jag är över lag ute och rör på mig mycket mer. Den här sommaren ser jag verkligen fram emot eftersom min sambo och jag har fått en säsongsplats och ska campa med mina föräldrars husvagn i Kalmar. Fantastiskt kul ska det bli! Det längtar jag verkligen till!

Vid campingplatsen finns närhet till hav för bad, utegym och löparspår längs med udden som den ligger vid på olika längdsträckor. Det kommer verkligen att bli så himla perfekt. Med cykeln tar det max 10 minuter till Kalmar centrum, så cykeln kommer utnyttjas till max.

Åter till Viktväktarna. Jag har inte gått ur ännu, appen finns kvar på telefonen. Jag registrerar vikten och träningen. Men jag registrerar inte maten. Jag äter fortfarande hälsosamt, det är inte så att det ballat ur på något sätt, jag använder fortfarande recepten eftersom de är väldigt goda. Men jag har slutat registrera, det blir för mycket hets för min del och jag är trött på att inte känna mig fri. Även om jag äter allt med VV så är det en överhängande stress. Jag vill faktiskt inte ha den. Så därför var valet att sluta registrera enkelt.

I nästa inlägg tänkte jag skriva om fertilitet och barnlöshet, så hoppas du vill läsa vidare!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång. Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Läs mer

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Läs mer

Beskedet

Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...

Läs mer

Mia's blogg

Leta i den här bloggen