Jag har alltid tyckt om barn. Men den där längtan efter barn som många pratar om har nog inte funnits. Ändå har jag de senaste 2 åren känt "nu eller aldrig". Jag är född 1985, om 3 år är jag alltså 40. Så på något vis känns den där 40-års gränsen lite magisk. Att i alla fall ha fått ett barn innan 40 hade varit bra. Kanske vore ett barn också tillräckligt, just för att jag är sjukt rädd för att omställningen med barn blir för stor. Jag ser vad barn gjort med vänner runtomkring mig. Livet blir helt annorlunda och de förändras. Trötta, slitna och ärligt talat ofta rätt tråkiga. Inte alla, men det är som att livet med den njutning och den frihet som man har utan bara blåser iväg. Kanske har jag för få vänner som ser till att ta sig i kragen och faktiskt bara fortsätter och barnen får hänga på. Men det är så jag skulle vilja ha det. När jag menar njuta av livet menar jag allt annat än vilda fester. Men jag menar resor, hälsa på vänner spontant, gå ut på middagar etc. När jag var liten gjorde mina föräldrar just det - jag och min syster hängde på överallt. Det funkade utmärkt!
Hur som helst. För att ens kunna hamna där måste man ju börja med att bli gravid. Det har inte gått hittills. Jag har försökt sedan sommaren 2020 då jag tog ut spiralen. Aldrig förut har jag känt mig så levande och känt att jag ägt min kropp som jag gjort sedan dess. Jag har blivit piggare, jag mår även psykiskt bättre med att känna mer, inte på något sätt känslosvängningar, men det känns mer både vad gäller glädje och sorg, min kropp reagerar mer och visar tydligare tecken under de olika stadierna i menscykeln. Jag har kört Natural cycles med app och thermometer sedan jag tog ut spiralen för att kunna vara säker på ägglossningen, fertila dagar och när mensen bör komma.
När man har ägglossning ska man ta så kallade LH-tester. Utifrån vad jag förstått så är LH ett hormon som visar på när ägget är moget och kan befruktas. Man tar testet på samma sätt som ett graviditetstest. Efter en liten stund ser man om man har halter av LH i urinen och om man har det är man fertil och ska då kunna bli gravid. Min syster som också använde Natural Cycles när hon ville bli gravid konstaterade att när hon blivit gravid så var LH-indikationen positiv hela tiden. Tydligen får man också ökade LH-hormoner när ägget så att säga är befruktat.
Sedan jag tog ut spiralen har jag inte haft ett enda positivt LH-test. Det verkar alltså som att det är något fel med ägglossningen. Dock har jag mens varje månad, mer eller mindre. Övervikten är som den är. Men min förmodan är att det kan vara så att jag har någon form av diagnos. Min egen förmodan är PCOS. Om du vill läsa mer om PCOS så finns det massor av information om du googlar. Men här är en intressant och enkel förklaring som KRY skrivit - Länk.
Min övertygelse är alltså att det inte är så att vikten är grundorsaken för att jag inte blir gravid, utan att det kanske är PCOS med tanke på att det inte verkar finnas någon ägglossning och jag kan ha problem med övervikten på grund av den hormonrubbning som PCOS handlar om.
För några veckor sedan ansökte jag alltså om utredning för barnlöshet hos Landstinget Jönköpings Län. I Jönköpings Län är gränsen för barnlöshetsutredning ett BMI på 30. Jag ligger just nu på ett BMI på 41. Nu kommer det intressanta - Utredningen i sig är inte ett dugg farlig för mig. Däremot skulle hormonbehandling, IVF eller graviditet kunna vara farlig. Men utredningen är inte ett dugg farlig. Jag blir alltså diskriminerad på grund av min vikt. Här kommer deras svar:
Det värsta med det hela är att jag vill veta VARFÖR jag inte kan bli gravid och man bara förutsätter att det är vikten. Men rotorsaken kan alltså vara PCOS. Skulle jag ha det och får bukt på den diagnosen skulle viktnedgången kunna bli en effekt av behandlingen som i sin tur skulle kunna leda till att jag kan bli gravid. Så ännu en gång försökte jag få kontakt med Kvinnohälsovården i Värnamo.
När jag då mer konkret skriver att jag skulle vilja utredas för PCOS så är svaret - vi förstår inte orsaken till varför. Istället för att då bjuda in mig på en tid där jag i lugn och ro får prata med en gynekolog så avfärdar man min önskan om detta med att de inte kan förstå varför. Du som läser kan inte tänka dig hur förbannat arg jag blev över det svaret.
Efter samtal med min syster och mamma konstaterade vi att jag ju har en privat sjukvårdsförsäkring via jobbet. Så i brist på hjälp och förståelse från den offentliga vården ringde jag nu med rädsla och försvarsinställning till kontaktcentret för sjukvårdsförsäkringen där jag fick prata med världens finast sjuksköterska. Efter att ha berättat om mina symptom så säger hon "Du har inte funderat på om det är PCOS du har?". Jag blev nästan gråtfärdig. Jag fick en tid bokad hos en gynekolog i Göteborg dit jag ska åka om en vecka.
Mitt konstaterande är att jag är otroligt besviken över att det ska behöva gå så här och att jag inte kan vara ensam om det som hänt. Hur många kvinnor blir viktmobbade för att de vill ha barn?? Ska det behöva vara så här??
Det som fick mig att våga börja söka hjälp och någonstans i bakgrunden känna hopp i den riktiga skitkänslan på grund utan svaret jag fick när det gick som det gick med landstinget är en podd som jag verkligen vill rekommendera till er alla. Det är en gammal bekant till mig My Westerdahl som driver den och den är helt fantastiskt!
Kommentarer