Fortsätt till huvudinnehåll

Uppdatering och tankar 8 år efter GBP

 Hej!

2014 gjorde jag en Gastric Bypass. Sedan dess har det hänt mycket. Jag har flyttat 3 gånger, jag har bytt partner 2 gånger och utöver det har jag både hunnit gifta mig och skilja mig. Det har som ni förstår hänt massor. Men något jag tänkte återkomma till är vikten. Jag gick ner till strax under 90 kilo när jag hade gjort min GBP. Nu är jag 8 år senare tillbaka på exakt samma vikt som precis innan operationen. Precis innan operationen fick jag (som ni kan läsa i tidigare inlägg) göra en VLCD (Very Low Calory Diet) med shakes. Då gick jag ner 10% av min kroppsvikt för att kunna få göra operationen. Hade jag inte klarat det så hade jag inte fått göra operationen. Jag började på 125 kilo, det som jag vägt allra mest och gick ner till ca 112 kilo innan op. Det är där jag är tillbaka nu. Med facit i hand tycker jag inte att gastric bypass var värt det. 

Orsakerna till viktuppgången tror jag var dels att jag för fort efter op började öka storleken på portionerna igen. Dels höll sig inte "dumping-effekten" mer än ett par år. Jag kan fortfarande få dumping, men det sker väldigt sällan och bara när jag överäter fett och socker i för stora mängder på samma gång. Ett bra exempel på något som jag har svårt för fortfarande är gräddglass, där snackar vi fett och socker i stora mängder på samma gång. Sedan har jag haft längre perioder där jag inte har tränat aktivt. Så många bäckar små har gjort att vikten smugit sig på kan man säga.

Min känsla, som är helt ovetenskaplig, är att jag alltid haft en kropp som är otroligt bra på att anpassa sig. När jag drog av mitt korsband och opererade knäet för att få ett nytt konstgjort korsband, kunde jag böja knäet till den grad jag skulle redan efter bara några dagar. Min teori är att något liknande hänt med min Gastric Bypass -min kropp har anpassat sig till att bli så "normal" som möjligt igen även efter traumat som operationen innebar. Traumat var ju framför allt fysisk med tanke på den stora förändringen, men även psykiskt. Den psykiska delen tänkte jag skriva om, för i mina tidigare inlägg har jag bara skrivit så mycket positivt om operationen. Men den hade också en baksida... Mer om det i ett senare inlägg.







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nails

On wednesday I'm going to make my nails again. Here are some examples how I would like my nails to look in the future.... Without the flowers though....

A Sunday in Zürich

Efter att ha varit i kyrkan tog vi oss en tur in till Zürich för att ta en fika från Starbucks vid vattnet inne i stan. Mellan 14-15 grader och strålande solken är verkligen helt underbart. Skönt att ladda batterierna inför en ny vecka.

Katter på gång...

Ja, jag skojar inte. Hundmänniskan Mia skaffar katter. Har känt ända sedan vi flyttat hit att det är något som saknas. Är ju uppvuxen med katt, har haft alla möjliga sorts gnagare (chinchilla, kanin, hamster, ökenråttor) och sedan flera år tillbaka har vi haft hund i familjen hemma i Sverige. Så eftersom både jag och Harro jobbar heltid kände vi att en hund blir för mycket att stå i med "lunchpromenad" o.s.v. Katter sköter sig ju själva och har man bara två så har de varandra som sällskap när vi inte är hemma. Så idag var jag i ett hem för hemlösa katter och stötte på världens sötaste katter. De ser ut som katterna i Wiskas-reklamen. Med silvergrå päls och de var supergosiga. Vad kan man säga mer än "Dem vill jag ha" så på fredag ska vi hämta dem. Det är en hanne och en hona som kommer från den italienska delen av Schweiz, så det ska vara intalienska namn. De har inte fått några namn ännu, men vi har ett kanonförslag. Lova att inte skratta: Romeo & Julia *hahaha...