Fortsätt till huvudinnehåll

Uppdatering och tankar 8 år efter GBP

 Hej!

2014 gjorde jag en Gastric Bypass. Sedan dess har det hänt mycket. Jag har flyttat 3 gånger, jag har bytt partner 2 gånger och utöver det har jag både hunnit gifta mig och skilja mig. Det har som ni förstår hänt massor. Men något jag tänkte återkomma till är vikten. Jag gick ner till strax under 90 kilo när jag hade gjort min GBP. Nu är jag 8 år senare tillbaka på exakt samma vikt som precis innan operationen. Precis innan operationen fick jag (som ni kan läsa i tidigare inlägg) göra en VLCD (Very Low Calory Diet) med shakes. Då gick jag ner 10% av min kroppsvikt för att kunna få göra operationen. Hade jag inte klarat det så hade jag inte fått göra operationen. Jag började på 125 kilo, det som jag vägt allra mest och gick ner till ca 112 kilo innan op. Det är där jag är tillbaka nu. Med facit i hand tycker jag inte att gastric bypass var värt det. 

Orsakerna till viktuppgången tror jag var dels att jag för fort efter op började öka storleken på portionerna igen. Dels höll sig inte "dumping-effekten" mer än ett par år. Jag kan fortfarande få dumping, men det sker väldigt sällan och bara när jag överäter fett och socker i för stora mängder på samma gång. Ett bra exempel på något som jag har svårt för fortfarande är gräddglass, där snackar vi fett och socker i stora mängder på samma gång. Sedan har jag haft längre perioder där jag inte har tränat aktivt. Så många bäckar små har gjort att vikten smugit sig på kan man säga.

Min känsla, som är helt ovetenskaplig, är att jag alltid haft en kropp som är otroligt bra på att anpassa sig. När jag drog av mitt korsband och opererade knäet för att få ett nytt konstgjort korsband, kunde jag böja knäet till den grad jag skulle redan efter bara några dagar. Min teori är att något liknande hänt med min Gastric Bypass -min kropp har anpassat sig till att bli så "normal" som möjligt igen även efter traumat som operationen innebar. Traumat var ju framför allt fysisk med tanke på den stora förändringen, men även psykiskt. Den psykiska delen tänkte jag skriva om, för i mina tidigare inlägg har jag bara skrivit så mycket positivt om operationen. Men den hade också en baksida... Mer om det i ett senare inlägg.







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Äntligen fått definitivt besked!

Idag kl 09:30 var det dags. Efter tre veckors shake dieter var det dags att en vecka före planerad operation väga in mig. Kan ni förstå att jag var nervös? Jag själv var inte nöjd med hur mycket jag gått ner. Jag fick ställa mig på vågen. Ett kilo mindre än hemma! Fantastiskt, men ändå 2-3 kilo mer än vad målet var. Sjuksköterskan sa då att det är en vecka kvar och att jag ska göra mitt bästa till nästa vecka, men att jag under hela denna tid kämpat och gått ner i stadig takt, så jag får göra operationen nästa vecka. YES!!!!! Jag klarade det! Jag har tagit mig hit. Jag har gjort allt jag kan och jag får definitivt göra operationen. Sedan var det dags för samtal med dietisten som berättade om kosten efter operationen som första veckan är flytande kost. Därefter är det mosad/mixad kost i tre veckor. Har fått en lista med allt jag får respektive inte bör äta. Nu ska man bara klara operationen som infaller kommande måndag 9/6, tiden får jag reda på nu på torsdag och sedan är det snar...

Kalmar

Idag var det dags att åka ner till Kalmar för att hälsa på syster och hennes sambo. Alltid lika trevligt. När jag fick reda på att det dessutom regnade i Jönköping och det var strålande solsken och varmt här var jag ännu mer nöjd *hehehe* När vi kom fram fick jag hjälpa föräldrarna att sätta upp taket framför husvagnen vilket visade sig vara svårare än väntat. Så pappa och jag fick dra allt vi kunde. Senare var det födelsedagsfirande hos syrrans-sambos-svägerska.. Det var också trevligt med fika och trevliga samtal :-) Senare på kvällen var det dags för den dagliga motionen, för jag kände verkligen att det var så illa nödvändigt efter en massa god mat och fika. Så det blev en walkingrunda med mamma, syrran, hennes sambo och hundarna.   Så, nu är det läggdags. Ny uppdatering kommer troligen i morgon. God natt! // Mia