När du ska opereras för Gastric Bypass vet du egentligen inte vad du gett dig in på. Kanske i stora drag och vad effekten kan innebära, men du vet inte exakt vad som ska hända. Här kommer mina upplevelser.
Redan på sjukhuset efter uppvaket i rummet under de först 8-12 timmarna började det med att spy upp en massa blod. Det hade ju givetvis samlat sig i magen under operationen och kroppen klarade inte av att ta hand om det och det var väl tvunget att komma ut. Jag spydde och spydde och spydde. Vidrigt!
Sedan som efter de flesta andra operationerna när man varit nedsövd handlade det om att komma upp på toa och kissa. Snacka om smärta i hela magen efter att den varit uppblåst och med ärr. Tänk dig den värsta träningsvärken du kan ha + magknip deluxe och sedan ska du först upp ur sängen och sedan ner på toaletten när du väl är där. Sedan dessutom ta i för att få ut kisset eftersom det inte är så lätt när man varit nedsövd. Det gick bra, men var inte trevligt alls.
I mitt fall hade dessutom kirurgen glömt kvar en nål i magen efter avslutad operation, vilket jag blev livrädd för när detta meddelades dagen efter. Jag opererades på Värnamo sjukhus. Tydligen är det ingen fara eftersom nålen är mycket liten och automatiskt kapslas in i magen, så den kan inte göra någon skada. Men ändå, så dåligt!
Första måltiden på sjukhuset som jag minns var någon form av soppa. Snacka om att man var sugen. Jag tror att jag kanske fick i mig max 3 matskedar av soppan. Det var vad jag klarade av.
När kisseriet och maten hade börjat fungera fick jag åka hem. Med mat menar jag ca 1 dl mat per måltid. Min mamma hämtade mig och bilresan hem till Huskvarna (där jag bodde då) var hemsk. Vartenda gupp eller skakning kändes i hela magen. Jag var fortfarande så otroligt öm.
Första veckan kunde jag knappt äta. Jag surplade i mig vatten, näringsdryck och barnmat på teskedar. Jag var så otroligt utmattad och grät typ hela tiden. Mådde både psykiskt och fysiskt mycket dåligt under första månaden.
När man hela sitt liv kunnat äta god mat och haft maten som ett glädjeämne så blir de en total chock att inte kunna äta. Det hade ingen förberett mig på, att jag skulle må så psykiskt och fysiskt dåligt efter operationen.
Efter någon månad kunde jag äta 1-2 dl mat per måltid som var 5-6 gånger om dagen.
Som du kan läsa i mina tidigare inlägg gick jag ner till strax under 90 kilo som minst.
På vägen hade jag väldigt mycket håravfall. För mig som alltid haft fint långt hår var detta katastrof. Mådde verkligen dåligt över detta.
Något jag fortfarande har kvar är ärren på magen, trots att de var små är de kvar 8 år senare. Som jag skrivit i mitt förra inlägg - Jag har gått upp till och pendlar kring 110-115 kilo som precis innan operationen.
Med facit i hand hade jag inte gjort operationen igen.
Kommentarer