Fortsätt till huvudinnehåll

Lena ben

Hej,

Eftersom jag just höll på att epilera mina ben vill jag passa på att uttrycka min hatkärlek till detta. Vissa av er tycker säkert att det är ett udda ämne att skriva om, men varför inte. Försöker vi kvinnor inte alla att vara vackra och är det inte ett ämne som berör många av oss? Jo, det är ju det, så därför fortsätter jag att skriva nu :-P


Många är rädda för att använda epilator. Den största anledningen är för att det kan göra ont, men faktum är att det gör det bara i början. Okej, jag kan erkänna att väntar man för länge mellan gångerna, exempelvis på vintern blir det ju oftare så eftersom man kanske inte visar benen öppet lika mycket, så kan det göra ont. Anledningen till varför det gör ont är ju att hårrötterna blir starkare ju längre man väntar. Så regelbunden epilering är bra. De alternativ som finns till epilering är främst rakning, men även vaxning. Rakning är visserligen smidigt, dock sliter rakbladen på huden och rakningen tar inte bort hela håret viltet gör att det konstant växer ut hår från samma strå. Stråna blir tjockare och i många fall även mörkare och det är, om jag får vara ärlig, inte direkt den effekt man vill ha. Det bästa alternativet till epilering anser jag vara vax. Det finns otaliga olika typer av vax och det är ett snabbt och enkelt sätt att ta bort oönskad hårväxt. Jag brukar använda vax när jag vill få ordning på ögonbrynen. Fördelen där är att man slipper ta strå för strå, för det tycker jag personligen gör väldigt ont. Det man får akta sig för är att få vaxet på fel ställen, man vill ju ha ögonbrynet kvar ;-) Anledningen till varför jag inte använder en epilator för detta ändamål är helt enkelt för att den är för klumpig och man kommer inte åt ordentligt. Dock tycker jag personligen att det gör mycket mer ont att vaxa benen än att epilera och kladdet med vax är inte direkt önskvärt.



Därför vill jag alltså rekommendera alla att använda en epilator. Själv använder jag en Braun Silk épil. Jag har använt den i drygt 4-5 år och är helnöjd. Hårväxten minskar eftersom håret dras loss från hårroten, man slipper prickar på benen och ful hud eftersom huden blir sliten av rakbladen och det blir inget sölande som det blir när man använder vax. Fördelen med epilering är dessutom att man slipper att raka sig i princip varje dag. I mitt fall är det så att oftast kan låta det gå två veckor innan jag måste epilera igen. I mitt fall är det så att jag inte har särskilt mycket hårväxt och dessutom relativt ljus, jag hade tur. Så hur ofta man måste epilera varierar ju beroende på hur mycket, hur tät och hur mörk hårväxt man har, men helt klart är det ändå så att man inte måste fixa med det lika ofta som med rakhyveln. Desutom kan det vara så att man efter en tids epilering (precis som med vaxet) får mindre hårväxt.

På denna hemsida beskrivs det hur man på ett bra sätt kan epilera sig. Dock tycker jag att det blir lite för mycket kräm hit och kylhandske dit, så jag brukar köra punkterna 1, 3 och 5, det är helt okej och det funkar alldeles utmärkt.

Att avsluta med efter att man epilerat är ju punkt fem, att smörja in benen för att återfukta och få lena ben. Här kommer en bild på mina fyra favoriter, kan varmt rekommenderas. Naturligtvis Body Butter från The Body Shop :-)


Nu ska jag återgå till mitt tentapluggande. Wish me luck!

Ha det gott! / Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...