Igår hade jag avstämning med min läkare kring hur första veckan med intag av Mysimba gått. Som jag skrev i mitt inlägg igår så fungerar det förvånansvärt bra. Effekten är bra och jag märker tydlig skillnad vad gäller mättnad, hunger och känsla av "belöning". Mättnaden kommer fortare, hungern känns inte lika tydlig och med "belöning" menar jag den där känslan av att stilla ett sug.
När jag är hungrig nu känns det mer som att "det är dags att äta för energin börjar ta slut", tidigare kunde det vara "HUNGRIG! GE MIG MAT!". Det vill säga impulskontrollen eller inpulsstyrkan är mycket mer reglerad.
Gällande belöningskänslan så är det ju framför allt suget som försvunnit. För min del handlar det om kolhydrater i allmänhet, men framför allt chips/ostbågar och sockersug. Jag känner inte behovet av det. Det är detta som gjort att jag lättare kan följa tallriksmodellen som jag beskrev i gårdagens inlägg. Jag är inte sugen på allt skräp och jag får inte heller någon "kick" när jag tar exempelvis en godisbit eller chokladbit. Det smakar gott, men jag får inte känslan av "Mmmmm....vad underbart".
Triggervarning och ett varningens finger - Jag tror att det senare jag skrev om, kring belöning är en del av vad som kan göra att vissa som tar Mysimba blir nedstämda och deprimerade. Är man väldigt van vid den känslan och kanske inte har mycket annat att glädjas över utöver maten, så skulle jag säga att den effekten måste bli väldigt påtaglig. Det gäller att ha arbetat med sig själv och börja få fokus på annat än mat redan innan man påbörjar en behandling som denna.
Jag har så väldigt mycket glädjeämnen och saker att vara glad och tacksam över i mitt liv. Jag har intressen, bra jobb, en underbar sambo, vänner och en fantastisk familj. Maten är bara en av många "belöningar" som jag använt i mitt liv. För mig är mat något socialt och gott. Men jag har småätit och inte känt den där begränsningen riktigt innan, nu känns det som att jag inte kommer känna det där suget efter att ta nästa näve av ostbågarna ur påsen när jag väl börjat. Nu kan det vara så att några för smakens skull räcker, för jag "måste" inte. Det är en häftig känsla!
Sedan har jag ju ett stort "Varför", en anledning till varför jag vill gå ner i vikt. Jag hoppas att viktnedgången kan påverka min fertilitet och framför allt att jag kan känna mig lättare. Min vikt är inte rolig för mina knän. Senast jag gick ner mycket efter min GBP var det helt fantastiskt hur jag flög upp och ner för trappor, hur jag kunde småspringa och hoppa, hur jag kunde röra mig över lag. Den känslan längtar jag efter igen.
Det ska bli intressant när jag kommit längre in i behandlingen, hur den högre dosen kommer påverka mig. Läkaren sa att det kan vara så att jag kanske inte behöver ta full dos om jag redan nu märker så tydlig effekt. Men att jag ska testa mig fram och följa schemat med upptrappningen. Märker jag någon biverkning eller att det inte känns bra så ska jag ringa, så tar vi ett samtal.
Nästa uppföljning, om inget oförutsett händer, blir i april! Så nu får jag testa mina vingar ett tag.
Kommentarer