Fortsätt till huvudinnehåll

Veckoavstämning med läkaren

 Igår hade jag avstämning med min läkare kring hur första veckan med intag av Mysimba gått. Som jag skrev i mitt inlägg igår så fungerar det förvånansvärt bra. Effekten är bra och jag märker tydlig skillnad vad gäller mättnad, hunger och känsla av "belöning". Mättnaden kommer fortare, hungern känns inte lika tydlig och med "belöning" menar jag den där känslan av att stilla ett sug. 

När jag är hungrig nu känns det mer som att "det är dags att äta för energin börjar ta slut", tidigare kunde det vara "HUNGRIG! GE MIG MAT!". Det vill säga impulskontrollen eller inpulsstyrkan är mycket mer reglerad.

Gällande belöningskänslan så är det ju framför allt suget som försvunnit. För min del handlar det om kolhydrater i allmänhet, men framför allt chips/ostbågar och sockersug. Jag känner inte behovet av det. Det är detta som gjort att jag lättare kan följa tallriksmodellen som jag beskrev i gårdagens inlägg. Jag är inte sugen på allt skräp och jag får inte heller någon "kick" när jag tar exempelvis en godisbit eller chokladbit. Det smakar gott, men jag får inte känslan av "Mmmmm....vad underbart".

Triggervarning och ett varningens finger - Jag tror att det senare jag skrev om, kring belöning är en del av vad som kan göra att vissa som tar Mysimba blir nedstämda och deprimerade. Är man väldigt van vid den känslan och kanske inte har mycket annat att glädjas över utöver maten, så skulle jag säga att den effekten måste bli väldigt påtaglig. Det gäller att ha arbetat med sig själv och börja få fokus på annat än mat redan innan man påbörjar en behandling som denna.

Jag har så väldigt mycket glädjeämnen och saker att vara glad och tacksam över i mitt liv. Jag har intressen, bra jobb, en underbar sambo, vänner och en fantastisk familj. Maten är bara en av många "belöningar" som jag använt i mitt liv. För mig är mat något socialt och gott. Men jag har småätit och inte känt den där begränsningen riktigt innan, nu känns det som att jag inte kommer känna det där suget efter att ta nästa näve av ostbågarna ur påsen när jag väl börjat. Nu kan det vara så att några för smakens skull räcker, för jag "måste" inte. Det är en häftig känsla! 

Sedan har jag ju ett stort "Varför", en anledning till varför jag vill gå ner i vikt. Jag hoppas att viktnedgången kan påverka min fertilitet och framför allt att jag kan känna mig lättare. Min vikt är inte rolig för mina knän. Senast jag gick ner mycket efter min GBP var det helt fantastiskt hur jag flög upp och ner för trappor, hur jag kunde småspringa och hoppa, hur jag kunde röra mig över lag. Den känslan längtar jag efter igen.  

Det ska bli intressant när jag kommit längre in i behandlingen, hur den högre dosen kommer påverka mig. Läkaren sa att det kan vara så att jag kanske inte behöver ta full dos om jag redan nu märker så tydlig effekt. Men att jag ska testa mig fram och följa schemat med upptrappningen. Märker jag någon biverkning eller att det inte känns bra så ska jag ringa, så tar vi ett samtal.

Nästa uppföljning, om inget oförutsett händer, blir i april! Så nu får jag testa mina vingar ett tag.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...