Hej!
Den senaste veckan har varit en pers. Har varit sjuk och känt mig allmänt dassig. Men det känns bättre nu, hostar fortfarande så att det känns som att lungorna skulle lossna och falla ut. Men icke, de sitter där de ska och "slemmar" så att det känns som att man skulle kvävas och spy. Nu ska jag inte klaga mer. Jag mår faktiskt betydligt mycket bättre nu än för bara några dagar sedan.
I veckan har skolan börjat. Jag har påbörjat min inriktning på personalvetarprogrammet. Har valt Arbetslivspedagogik. Känns som ett bra val nu när vi haft två lektioner. Det känns ganska naturligt och jag känner att jag kan få utlopp för de saker jag tycker varit mest intressanta under studierna hittills inom inriktningen.
Bilden här ovanför visar ungefär hur jag känt under studiernas gång. Det har varit upp och ner hela tiden. Antagligen kommer det inte sluta bara för att jag valt inriktning, men det är ändå lättare att känna sig motiverad och göra sitt bästa när man faktiskt har valt vad man ska studera själv. Kurserna vi hade de första 1 1/2 åren har inte varit självvalda utan obligatoriska för programmet. Därav motivationsbristen som funnits vad gäller kurser jag inte tyckt om.
I början av veckan fick jag äntligen lite tillskott i mitt LCHF arsenal. Nudlar av dels sjögräs och dels conjak-rot (tror jag det var). Båda typer med mycket lågt kolhydratvärde. Hittills har jag testat sjögräsnudlarna. Jag blandade i dem i en currygryta med räkor och paprika. Konsistensen är inte jämförbar med vanliga risnudlar som man kanske annars använder i en asiatisk gryta. Men de smakar helt okej. Det är så skönt att bara ha något "annorlunda" ibland. Jag har försökt att beskriva dem även om det är svårt. De är ganska fasta. Ytan är lite mjukare, de är helt genomskinliga. När man sedan biter i dem är ytan lite gummiaktig men kärnan känns lite som att bita i en rädisa, smått knaprig på något vis. De har knappt någon egen smak, om något så möjligen liiiite syrligt, men absolut inget som jag störde mig på.
För min egen skull passar jag då och då på att ta lite kort. På så sätt kan jag och ni andra se utvecklingen vad gäller vikten, inte bara i kilo eller antal kilo jag gått ner. Den senaste veckan har vikten stått still, men det var ganska roligt när jag träffade människor jag inte sett sedan innan jul. De påstod att skillnaden var stor från tidigare vad gäller framför allt mitt ansikte. Jag har blivit smalare i ansiktet. Sånt är så himla roligt att höra. Ytterligare saker som jag hört är mina leder. Fotleder och handleder. Jag börjar se mina ådror och lederna blir smalare och framhävs, låter väl knäppt, men tidigare var framför allt fotlederna mer odefinierbara, näst intill svullna ibland. Handlederna var också rundare. För er som aldrig behövt tänka på sådant kan jag berätta att det är en befriande känsla att se att saker och ting förändras till det bättre. Faktum är att man ser de små sakerna som förändras, jag kan villigt erkänna att man blir lite fixerad. Men jag skäms inte, för det ändras ju faktiskt till det bättre :-)
Med denna bild (trots rufsigt hår och osminkad nuna) vill jag avsluta detta inlägg idag och säga god natt! Jag återkommer när det finns mer att skriva igen.
Kram Mia
Den senaste veckan har varit en pers. Har varit sjuk och känt mig allmänt dassig. Men det känns bättre nu, hostar fortfarande så att det känns som att lungorna skulle lossna och falla ut. Men icke, de sitter där de ska och "slemmar" så att det känns som att man skulle kvävas och spy. Nu ska jag inte klaga mer. Jag mår faktiskt betydligt mycket bättre nu än för bara några dagar sedan.
I veckan har skolan börjat. Jag har påbörjat min inriktning på personalvetarprogrammet. Har valt Arbetslivspedagogik. Känns som ett bra val nu när vi haft två lektioner. Det känns ganska naturligt och jag känner att jag kan få utlopp för de saker jag tycker varit mest intressanta under studierna hittills inom inriktningen.
Bilden här ovanför visar ungefär hur jag känt under studiernas gång. Det har varit upp och ner hela tiden. Antagligen kommer det inte sluta bara för att jag valt inriktning, men det är ändå lättare att känna sig motiverad och göra sitt bästa när man faktiskt har valt vad man ska studera själv. Kurserna vi hade de första 1 1/2 åren har inte varit självvalda utan obligatoriska för programmet. Därav motivationsbristen som funnits vad gäller kurser jag inte tyckt om.
I början av veckan fick jag äntligen lite tillskott i mitt LCHF arsenal. Nudlar av dels sjögräs och dels conjak-rot (tror jag det var). Båda typer med mycket lågt kolhydratvärde. Hittills har jag testat sjögräsnudlarna. Jag blandade i dem i en currygryta med räkor och paprika. Konsistensen är inte jämförbar med vanliga risnudlar som man kanske annars använder i en asiatisk gryta. Men de smakar helt okej. Det är så skönt att bara ha något "annorlunda" ibland. Jag har försökt att beskriva dem även om det är svårt. De är ganska fasta. Ytan är lite mjukare, de är helt genomskinliga. När man sedan biter i dem är ytan lite gummiaktig men kärnan känns lite som att bita i en rädisa, smått knaprig på något vis. De har knappt någon egen smak, om något så möjligen liiiite syrligt, men absolut inget som jag störde mig på.
För min egen skull passar jag då och då på att ta lite kort. På så sätt kan jag och ni andra se utvecklingen vad gäller vikten, inte bara i kilo eller antal kilo jag gått ner. Den senaste veckan har vikten stått still, men det var ganska roligt när jag träffade människor jag inte sett sedan innan jul. De påstod att skillnaden var stor från tidigare vad gäller framför allt mitt ansikte. Jag har blivit smalare i ansiktet. Sånt är så himla roligt att höra. Ytterligare saker som jag hört är mina leder. Fotleder och handleder. Jag börjar se mina ådror och lederna blir smalare och framhävs, låter väl knäppt, men tidigare var framför allt fotlederna mer odefinierbara, näst intill svullna ibland. Handlederna var också rundare. För er som aldrig behövt tänka på sådant kan jag berätta att det är en befriande känsla att se att saker och ting förändras till det bättre. Faktum är att man ser de små sakerna som förändras, jag kan villigt erkänna att man blir lite fixerad. Men jag skäms inte, för det ändras ju faktiskt till det bättre :-)
Med denna bild (trots rufsigt hår och osminkad nuna) vill jag avsluta detta inlägg idag och säga god natt! Jag återkommer när det finns mer att skriva igen.
Kram Mia
Kommentarer