Fortsätt till huvudinnehåll

LCHF

Eftersom jag ska gå ner 11-12 kilo till operationen jag ska göra har jag nu börjat med LCHF, jag har kört det tidigare men det har inte funkat lika bra då för att jag har jag inte kört det lika strikt som nu. Nu kör jag ganska strikt LCHF och det ger resultat.

Jag började förra måndagen, dvs. den 18/11. Idag den 25/11 har jag gått ner 2,7 kg i vikt sedan starten! Det mest fantastiska är att jag inte känt mig hungrig eller så. Det enda är att jag avstår från kolhydratrik kost. Det jobbigaste för mig att avstå ifrån är bröd och potatis, främst pommes och chips. Godis har aldrig varit min svaghet, men däremot de saker jag just nämnt.


Det jobbigaste var de tre första dagarna måndag-onsdag. Jag riktigt kände hur kroppen skrek efter kolhydrater. Jag var dåsig och trött och otroligt hungrig hela tiden. Enligt LCHF-experter är detta väldigt vanligt och det man får göra är att helt enkelt fylla på med den mat man får äta tills man känner sig mätt, även vatten är viktigt. Det är alltså som riktig abstinens. Helt sjukt att kroppen är så sockerberoende. Jag har alltid varit dålig på att dricka tillräckligt mycket. Numera dricker jag lätt 2 liter om dagen utan problem. Även det tror jag gör stor skillnad.


Den största skillnaden som jag märker när jag äter tillsammans med andra är att jag aldrig blir trött efter maten längre. Senast hade vi familjemiddag i helgen då alla andra åt potatis och ris och annat till måltiderna. Jag höll tillgodo med sötpotasis ena gången och den andra med blomkålsris. De andra klagade på att de blev trötta efter maten, men det blir inte jag. Det är också riktigt kul att se, att kroppen inte reagerar på kolhydraterna  eftersom det inte finns så många i den kost jag äter. Den jobbigare biten vid middagarna var efterrätten. De andra åt glass och olika typer av mousse. Jag höll mig till vispad grädde och osockrade hallon. Jag måste hitta någon efterrätt som är mer festlig att äta än det. Men det är ett okej alternativ i brist på annat.

Hur som helst är jag stolt att kunna säga att jag nu klarat 2,7 kilo på en vecka i alla fall!





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...