Fortsätt till huvudinnehåll

LCHF

Eftersom jag ska gå ner 11-12 kilo till operationen jag ska göra har jag nu börjat med LCHF, jag har kört det tidigare men det har inte funkat lika bra då för att jag har jag inte kört det lika strikt som nu. Nu kör jag ganska strikt LCHF och det ger resultat.

Jag började förra måndagen, dvs. den 18/11. Idag den 25/11 har jag gått ner 2,7 kg i vikt sedan starten! Det mest fantastiska är att jag inte känt mig hungrig eller så. Det enda är att jag avstår från kolhydratrik kost. Det jobbigaste för mig att avstå ifrån är bröd och potatis, främst pommes och chips. Godis har aldrig varit min svaghet, men däremot de saker jag just nämnt.


Det jobbigaste var de tre första dagarna måndag-onsdag. Jag riktigt kände hur kroppen skrek efter kolhydrater. Jag var dåsig och trött och otroligt hungrig hela tiden. Enligt LCHF-experter är detta väldigt vanligt och det man får göra är att helt enkelt fylla på med den mat man får äta tills man känner sig mätt, även vatten är viktigt. Det är alltså som riktig abstinens. Helt sjukt att kroppen är så sockerberoende. Jag har alltid varit dålig på att dricka tillräckligt mycket. Numera dricker jag lätt 2 liter om dagen utan problem. Även det tror jag gör stor skillnad.


Den största skillnaden som jag märker när jag äter tillsammans med andra är att jag aldrig blir trött efter maten längre. Senast hade vi familjemiddag i helgen då alla andra åt potatis och ris och annat till måltiderna. Jag höll tillgodo med sötpotasis ena gången och den andra med blomkålsris. De andra klagade på att de blev trötta efter maten, men det blir inte jag. Det är också riktigt kul att se, att kroppen inte reagerar på kolhydraterna  eftersom det inte finns så många i den kost jag äter. Den jobbigare biten vid middagarna var efterrätten. De andra åt glass och olika typer av mousse. Jag höll mig till vispad grädde och osockrade hallon. Jag måste hitta någon efterrätt som är mer festlig att äta än det. Men det är ett okej alternativ i brist på annat.

Hur som helst är jag stolt att kunna säga att jag nu klarat 2,7 kilo på en vecka i alla fall!





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Long time ago....

....since I wrote oruploaded pictures now. But now there is a BIG update.... So here we go.... This is from July last year.....we found a house in wich we moved to in December... This is from just before christmas. Of course we had to have a KOLDBY in front of the open stove... Lovely....the cats think so too by the way....if you don't look out you don't see them an almost stumble over them.... *hehe* The Christmas-Tree 2009... 4. February 2010....such a beautiful morning....like an ocean of mist and dew in the valley... The picture is taken from outside the house... The first BIG project in our house. Coulour and refresh the dressing-room. First day, taking all old ugly shelfs off. Filling the holes and making new ones for the new shelfs. Thaks to our friends who helped us. Without you we would never have been able to make it! The colour on the top is the one I chose for the room. It's of course always hard to know from a sample, but afterwards I figured that it was a real...

Midjemått och Träning

Idag känns det betydligt mycket bättre när jag vaknade. Än så länge inga frestelser. Jag kom på att sista gången jag var på läkarbesök i Eksjö så mätte vi omfånget av midjan. Då var omfånget 110cm så jag bestämde mig idag att se om det kanske har förändrats. Vikten har ju stått still ett tag tills nu (vägde redan 2 kg mindre på vågen i morse!!!) så jag tänkte att jag måste testa. Efter att ha hittat ett måttband mdrog jag ihop bandet på samma ställe som sjuksköterskan gjorde sist och konstaterade att idag är omfånget 104cm. Kan ni fatta att jag är lycklig?! Så nu blev jag så motiverad att jag kände att jag till och med ville till gymmet. Jag ska lyckas med detta och hör sen! Nu blir det kämpa i ytterligare 25 dagar :-) Kram på er! / Mia

Den 14:e Februari 2006 (Alla hjärtans dag)

Idag skulle jag till skolan som vanligt. Jag klev upp ur sängen, gjorde mig i ordning och sedan ner för trapporna, ut genom dörren och mot busshållplatsen. Strax innan busshållplatsen kände jag bara att jag gled till och i nästa sekund satt jag på backen. Det var en isfläck mitt på gatan som jag inte hade sett. Jag reste mig upp, granskade kläderna, de var hela och rena. Skönt. Sedan skulle jag plocka upp väskan. Axelremmen hade gått av. Så nu skulle jag behöva gå och släpa på väskan i handen hela dagen. Vilket jobb! I min väska har jag dator, papper, tidningar, ja, allt som behövs. Hur tungt som helst. Är det så svårt att sanda eller salta trottoaren i stan? Varför ska det vara lätt att ta sig fram med bil men inte till fots? I princip alla vägar i hela Jönköping är saltade, grusade eller sandade. Men trottoarerna är helt isbetäckta! De är inte sandade, inte saltade och definitivt inte skottade. Jag tycker det är urdåligt. Ska man inte uppmuntra att folk går och tar bussen istället fö...