Fortsätt till huvudinnehåll

27 kilo mindre

Hej!

Nu var det ett tag sedan jag skrev och det beror helt enkelt på att jag inte känt att jag haft så jättemycket att skriva om. Under sommaren har jag jobbat och den 1:e september satte plugget igång igen. Vad gäller vikten så går det bra. Den går ner mer sakta just nu. Men ändå stadigt neråt. 0,5-1 kg i veckan ungefär men ibland så står den still. Jag oroar mig inte mycket över det.



I morse vägde jag mig igen och konstaterar att det numera inte är långt kvar till nästa gräns, snart är jag under 90-strecket. Idag väger jag exakt 91,0 kilo. Det känns fantastiskt bra. Det finns fortfarande mycket att "ta på". Mina egna "önskeställen" där jag skulle vilja att det tar mer på fettet (alltså försvinner eller minskar i alla fall) är överarmar, benen och magen. Men det kommer säkert, jag oroar mig inte för det.



För första gången typ någonsin har jag nu vågat köpa en åtsittande klänning och jag är verkligen fantastiskt nöjd. Testade den med de även nyinköpta skorna och kände mig fantastisk. Ni får bortse från frisyr och sminkning som inte passar till, jag bara kände att jag måste minnas detta och tog korten ändå, men alltså jag börjar känna mig helt okej nu :) Happy!

  

Annars mår jag bra. Det jag dock märker är att dumpingen kommer och går som den vill. Visst kan jag dumpa specifikt på socker och fett vilket jag vet att man gör efter en GBP, men hos mig är det också dagsformen som avgör. Vissa dagar dumpar jag på typ allt, andra dagar dumpar jag inte fast att jag inte aktar mig för vad jag äter hela tiden. Vad det beror på vet jag inte. Men de dagar jag dumpar på typ allt är det extremt jobbigt, då undviker jag typ helst att äta även om jag försöker ändå. Men det är väl så det är att vara gastric bypass opererad, i det stora hela är jag ändå jätteglad att jag gjorde operationen och skulle aldrig vilja ha den ogjord.

Kram på er därute som läser och följer min resa!

// Mia





Etiketter:

Kommentarer

Josse W sa…
Får du träna någonting efter operationen? Eller hur fungerar det med träning efter en GBP? Ska man träna en viss mängd eller vad rekommenderas?
10 september, 2014 23:59
Mia's blog sa…
Tog ett tag inna jag fått tid att svara, men ja absolut. Redan innan operationen fick jag råd av sjukgymnasten att träna så mycket som det går. Helst styrketräning eftersom det bränner mest kalorier. Japps, styrka bränner mer än kondition, vem trodde det, med tanke på att kondition oftast känns jobbigare?! Sedan några veckor tillbaka har jag börjat rida igen. Har en islandshäst som jag är ute med 3 dagar i veckan. Innan försökte jag att gå till gymmet 2-3 gånger i veckan (okej jag erkänner att jag tidvis fuskat), men jag gillar att träna och faktum är att ju mer jag går ner i vikt, ju mer gillar jag att träna. :) /Mia
27 september, 2014 22:10
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...
Skicka en kommentar
Läs mer

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...
Skicka en kommentar
Läs mer

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...
Skicka en kommentar
Läs mer