Fortsätt till huvudinnehåll

27 kilo mindre

Hej!

Nu var det ett tag sedan jag skrev och det beror helt enkelt på att jag inte känt att jag haft så jättemycket att skriva om. Under sommaren har jag jobbat och den 1:e september satte plugget igång igen. Vad gäller vikten så går det bra. Den går ner mer sakta just nu. Men ändå stadigt neråt. 0,5-1 kg i veckan ungefär men ibland så står den still. Jag oroar mig inte mycket över det.



I morse vägde jag mig igen och konstaterar att det numera inte är långt kvar till nästa gräns, snart är jag under 90-strecket. Idag väger jag exakt 91,0 kilo. Det känns fantastiskt bra. Det finns fortfarande mycket att "ta på". Mina egna "önskeställen" där jag skulle vilja att det tar mer på fettet (alltså försvinner eller minskar i alla fall) är överarmar, benen och magen. Men det kommer säkert, jag oroar mig inte för det.



För första gången typ någonsin har jag nu vågat köpa en åtsittande klänning och jag är verkligen fantastiskt nöjd. Testade den med de även nyinköpta skorna och kände mig fantastisk. Ni får bortse från frisyr och sminkning som inte passar till, jag bara kände att jag måste minnas detta och tog korten ändå, men alltså jag börjar känna mig helt okej nu :) Happy!

  

Annars mår jag bra. Det jag dock märker är att dumpingen kommer och går som den vill. Visst kan jag dumpa specifikt på socker och fett vilket jag vet att man gör efter en GBP, men hos mig är det också dagsformen som avgör. Vissa dagar dumpar jag på typ allt, andra dagar dumpar jag inte fast att jag inte aktar mig för vad jag äter hela tiden. Vad det beror på vet jag inte. Men de dagar jag dumpar på typ allt är det extremt jobbigt, då undviker jag typ helst att äta även om jag försöker ändå. Men det är väl så det är att vara gastric bypass opererad, i det stora hela är jag ändå jätteglad att jag gjorde operationen och skulle aldrig vilja ha den ogjord.

Kram på er därute som läser och följer min resa!

// Mia





Etiketter:

Kommentarer

Josse W sa…
Får du träna någonting efter operationen? Eller hur fungerar det med träning efter en GBP? Ska man träna en viss mängd eller vad rekommenderas?
10 september, 2014 23:59
Mia's blog sa…
Tog ett tag inna jag fått tid att svara, men ja absolut. Redan innan operationen fick jag råd av sjukgymnasten att träna så mycket som det går. Helst styrketräning eftersom det bränner mest kalorier. Japps, styrka bränner mer än kondition, vem trodde det, med tanke på att kondition oftast känns jobbigare?! Sedan några veckor tillbaka har jag börjat rida igen. Har en islandshäst som jag är ute med 3 dagar i veckan. Innan försökte jag att gå till gymmet 2-3 gånger i veckan (okej jag erkänner att jag tidvis fuskat), men jag gillar att träna och faktum är att ju mer jag går ner i vikt, ju mer gillar jag att träna. :) /Mia
27 september, 2014 22:10
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...
Skicka en kommentar
Läs mer

KUB-test & NIPT-test

 Den 25:e april (vecka 12 i graviditeten) åkte min sambo och jag till Kvinnokliniken i Värnamo för att göra ett s.k. KUB-test. Det är helt frivilligt. Men eftersom jag är över 35 år gammal (37 i år), kände jag att det inte var fel att göra det. Väl på mottagningen var jag lite nervös. Vi fick inte komma in förrän 20 minuter efter bokad tid och barnmorskan hälsade knappt. De som känner mig vet att jag är väldigt social och lätt att ha att göra med. Så jag försökte få igång en konversation under tiden som ultraljudet började. Jag ställde frågor om vad vi såg, vad det var hon skulle titta på osv. Men under hela ultraljudet kändes det som att barnmorskan inte ville prata. Hon svarade väldigt kort och nästan otrevligt.  I en av situationerna frågade jag om man redan nu kan se kön på ultraljudet. Svaret var "Varför undrar du det?". Jag blev förvånad över svaret. Svarar man ens så? Jag förklarade att det hade roligt att veta om man redan kan se det, men att det i sig inte var så vik...
Skicka en kommentar
Läs mer

Dag 8 av Mysimba

Den här veckan gick otroligt snabbt. Vid lunch idag har jag avstämning med min läkare om hur det går. Idag trappar jag upp till 2 tabletter per dag. En på morgonen till frukost och en på kvällen till middagen. Jag är positivt överraskad över medicinen. Den gör det lättare för mig att göra bra val. Mitt sockersug är som bortblåst. När jag äter socker är det inte ens särskilt gott. Fick en semla av min sambo på fettisdagen, jag åt den inte ens för att jag inte var sugen på kvällen. Hade visserligen ätit en och mått dåligt hela eftermiddagen på jobbet (den var god men för mastig), men ändå. I vanliga fall hade jag smällt i mig den jag fick på kvällen också.  Tallriksmodellen är ett faktum nu. Sallad - minst hälften 50%. Max 1dl kolhydrater 10-15%. Resten är proteiner dvs ca 35-40%. Hittills har jag ätit mest kyckling som protein. Men konstaterade hos läkaren att jag har för lågt järnvärde när vi tog blodprovet. Så jag köpte hem rött kött igår. Det är ju verkligen jättegott, men jag ät...
Skicka en kommentar
Läs mer