Fortsätt till huvudinnehåll

Nytt år & Nya möjligheter


Helt galet att det redan är ett nytt år. 2013 har bara "försvunnit". Vart tog året vägen? Det har varit otroligt mycket plugg, jag har tagit mig igenom termin 2 och 3 av sammanlagt 6 terminer i utbildningen till personalvetare. Det har inte varit lätt och ärligt talat, eftersom jag inte är "superwoman" måste jag erkänna att det finns lite att ta igen tyvärr. Framför allt de senaste kurserna har varit tuffa.

I mars tog jag beslutet att gå en kom-igång kurs hos Friskis & Svettis för att testa en massa träningsformer och lära mig att träna på rätt sätt. Detta var otroligt lärorikt och roligt. Det ledde till att jag började träna regelbundet på gym och att jag skaffade ett årskort för träning.

I somras fick jag möjligheten att arbeta som behandlingsassistent, vilket har utvecklat mig som person och gett mig en annan syn på människor med helt andra livsöden än mitt eget. Jag har lärt mig att uppskatta saker som för mig alltid varit självklara. Saker som att ha en stabil familjerelation, en kärleksfull och trygg uppväxt, att inte behöva söka bekräftelse hos människor som inte gör mig gott, att ha fått slippa våld, kriminalitet, lögner och droger i min omgivning. Det är bara några få saker som jag måste känna mig mycket tacksam för.

Under året har jag för första gången varit i Schweiz igen efter att ha flyttat tillbaka till Sverige i maj 2011. Så två år fick det ta innan jag tog mig ner igen. Det var roligt, framför allt för att jag fick träffa min bästa vän och hennes barn.

Jag har blivit tillfrågad att vara brudtärna på min systers bröllop som infaller i augusti 2014, vilket gjorde mig otroligt glad. Hon har hittat en man som jag är övertygad att hon kommer kunna vara lycklig med och jag är så glad för deras skull. Utöver detta har jag tillbringat tid med familjen och hälsat på min syster regelbundet i Kalmar.

I slutet av oktober har jag bestämt mig för att ta steget mot en Gastric Bypass operation och jag kan bara hoppas att de problem som jag haft med vikten genom hela livet äntligen kan fås bukt på.

Utöver allt detta har naturligtvis också hänt många andra saker, bl.a. att jag fått lära känna nya vänner och bekanta och fått umgås med dem. Men jag skulle nog vilja säga att dessa varit de största händelserna under året och jag får säga att jag med tacksamhet och glädje kan se tillbaka på ett händelserikt år.





Gott nytt år och god fortsättning! / Mia




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...