Fortsätt till huvudinnehåll

Nytt år & Nya möjligheter


Helt galet att det redan är ett nytt år. 2013 har bara "försvunnit". Vart tog året vägen? Det har varit otroligt mycket plugg, jag har tagit mig igenom termin 2 och 3 av sammanlagt 6 terminer i utbildningen till personalvetare. Det har inte varit lätt och ärligt talat, eftersom jag inte är "superwoman" måste jag erkänna att det finns lite att ta igen tyvärr. Framför allt de senaste kurserna har varit tuffa.

I mars tog jag beslutet att gå en kom-igång kurs hos Friskis & Svettis för att testa en massa träningsformer och lära mig att träna på rätt sätt. Detta var otroligt lärorikt och roligt. Det ledde till att jag började träna regelbundet på gym och att jag skaffade ett årskort för träning.

I somras fick jag möjligheten att arbeta som behandlingsassistent, vilket har utvecklat mig som person och gett mig en annan syn på människor med helt andra livsöden än mitt eget. Jag har lärt mig att uppskatta saker som för mig alltid varit självklara. Saker som att ha en stabil familjerelation, en kärleksfull och trygg uppväxt, att inte behöva söka bekräftelse hos människor som inte gör mig gott, att ha fått slippa våld, kriminalitet, lögner och droger i min omgivning. Det är bara några få saker som jag måste känna mig mycket tacksam för.

Under året har jag för första gången varit i Schweiz igen efter att ha flyttat tillbaka till Sverige i maj 2011. Så två år fick det ta innan jag tog mig ner igen. Det var roligt, framför allt för att jag fick träffa min bästa vän och hennes barn.

Jag har blivit tillfrågad att vara brudtärna på min systers bröllop som infaller i augusti 2014, vilket gjorde mig otroligt glad. Hon har hittat en man som jag är övertygad att hon kommer kunna vara lycklig med och jag är så glad för deras skull. Utöver detta har jag tillbringat tid med familjen och hälsat på min syster regelbundet i Kalmar.

I slutet av oktober har jag bestämt mig för att ta steget mot en Gastric Bypass operation och jag kan bara hoppas att de problem som jag haft med vikten genom hela livet äntligen kan fås bukt på.

Utöver allt detta har naturligtvis också hänt många andra saker, bl.a. att jag fått lära känna nya vänner och bekanta och fått umgås med dem. Men jag skulle nog vilja säga att dessa varit de största händelserna under året och jag får säga att jag med tacksamhet och glädje kan se tillbaka på ett händelserikt år.





Gott nytt år och god fortsättning! / Mia




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

200 visits

Hi there! Today I saw that I've had exactly 200 visits on my blog now =) Fun! Have a nice day!

House

Here is the house we hope to be able to rent in the future. We have been there looking at it, an it is great! Hopefully the landlord will let us have it :) From the front with garden The terrece (three big doors/windows from the livingroom) The east side (livingroom window and guest room window) The north side (entrance, livingroom window and wc window) The west side (kitchen and livingroom window) West side look at the entrance View at the houses around the house from the west side View at the houses around the house from the entrance View from the terrace to the next house The terrace The livingroom The kitchen The bathroom (upstairs) The livingroom/kitchen

Tråkig överraskning

Som jag i mitt förra inlägg berättade skedde en komplikation i förloppet av operationen på Värnamo sjukhus, detta berättar jag om nu. Vid lunchtid dagen efter att jag opererats kom två män in på rummet där jag och den andra tjejen som opererats låg. Vilken "rang" männen hade var för mig oklart, jag antog sjuksköterska. De hälsade lite snabbt och började sedan prata. (Fritt citerat från minnet) "Vid operationen upptäckte man att en nål saknades. Det kan hända att den åkt ner på golvet men där hittade man den inte. Så vi behöver röntga dig för att se om den kanske finns kvar i din mage." Min första reaktion var att jag nästan började skratta, jag kunde knappt tro vad de hade sagt. En nål, i min mage, nu när allt gått så bra, är ni helt jäkla dumma i huvudet???!!! Det var tankarna som gick igenom mitt huvud. Min första fråga var "Men måste ni ta ut den i så fall, är det inte farligt?". Den andra "sjuksköterskan" som ännu inte sagt något svar...