Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen efter tystnaden...

...så kan jag förklara varför det varit så tyst. I november bestämde sig min kropp för att sluta gå ner i vikt. Tydligen blir det så efter +/- 6 månader (i mitt fall fem) eftersom kroppen då behöver tid på sig att anpassa sig. Eftersom jag gick ner i vikt så raskt efter operationen hann kroppen helt enkelt inte med att ta hand om sig själv kan man säga, och det var den tvungen att ta igen nu.



Jag stod alltså still i vikt mer eller mindre, +/- 1 kilo ungefär under nästan två månaders tid. Det var tufft. Men jag visste att det skulle hända, så jag struntade i att nojja över det. Men därför fanns det heller inte mycket att skriva om här. Den senaste veckan har jag gått ner lite mer än ett kilo igen. Nu är jag nere på 88,7. Stog still runt nittio precis och kroppen vägrade gå under nittio-strecket. Som om att kroppen retades med mig, snacka om att vara irriterad :P Men nu är det bra, nu hoppas jag på att det fortsätter såhär igen. Tänkte önska er som läser en God Jul!

Kram på er!/ Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tre veckor sedan operationen

Hejsan! Kände att det var dags att skriva lite nu igen efter att lite tid har gått. Nu är jag inne på min tredje vecka efter operationen. Första veckan var kämpig och sedan har det gått bättre och bättre. Men jag börjar lära känna min mage och kropp nu. Det jag kan konstatera är att det inte är lätt. Det är exempelvis så att jag knappt kan äta någon typ av halvfabrikat eller restaurangmat för jag dumpar helt enkelt direkt. Det är förmodligen allt fett som jag reagerar på. Dumpingen visar sig hos mig på så sätt att jag blir illamående, värmevallningar, blir väldigt trött, blir snurrig och till och med kan känna det som att armarna och benen nästan domnar av delvis. Troligen är det så att blodet strömmar i all hast till magen för att kunna ta hand om maten men att resten av kroppen blir lidande av det. Det är inget vidare trevligt. Härom dagen var vi exempelvis på IKEA där vi tänkte äta lunch. Jag beställde en kycklingfilé (som ju i vanliga fall brukar vara kanonbra för mig att ä...

Den 8:e Mars 2006 (Tre dagar efter pappas födelsedag)

Jaha, nu var det dags igen. Veckan har börjat och det har hunnit bli onsdag. I helgen var jag på IKEA. Där köpte jag nya saker till mitt rum. Nu är mitt rum nästan klart, i alla fall grunden. Det jag har just nu är säng, soffa, garderober. Det jag köpte nu i helgen var ett nytt sängöverdrag, kuddar och överdrag till dessa och ett fårskinn som jag ska ha på golvet framför sängen... När jag kom hem fixade jag alltså med att snygga till rummet. Åh, det blev så snyggt. Är så nöjd. Men jag ska köpa fler kuddar och två fårskinn till, för jag vill ha ett på andra sidan av sängen och ett under soffbordet framför soffan. Just nu sitter jag i skolan. Vi har lektion. Då borde jag nog inte skriva här, men jag gör det samtidigt som jag lyssnar. Vi tjejer kan ju göra flera saker samtidigt...i alla fall jag...*hehe* Vi sitter här och pratar om reklam och hur det påverkar människor och hur man gör reklam genom olika former av berättelser. Intressant faktiskt. Pratade just även om tysk reklam. Vad märk...

Den 10:e April 2006 (En måndag efter en fräsig lördag)

Igår vet jag inte riktigt vad som hände. En massa hände men jag vill inte riktigt minnas allt. I lördags hände också en del, det vill jag minnas. Först var det förfest hos en vän. Hände inte så mycket, prata, kolla tv (med avstängd volym?!) och lyssna på musik. Sedan var vi på Twin City i Jönköping. Det var riktigt kul faktiskt. Först åt vi, pizzorna där är så grymt goda! Där är pizzorna som de ska vara. Det är så de är när man verkligen är i pizzornas hemlad, Italien. Där bakar man pizzorna i vedäldade ugnar. Jag och Johannes (min pojkvän) delade på en California (kyckling, ost, ananas, guacamole). Riktigt gott! Sedan blev det tre driknar under kvällen, mina favoriter; Sex on the beach, Cosmopolitan och San Fransisco. Sedan var det dans, men det var katastrof! På Twin var det så mycket folk så man var som i en sardinburk när man skulle dansa, man kunde knappt röra sig och när man hade stått där i två-tre minuter höll man på att kvävas. Jag undrar verkligen om man inte hade släppt in ...