Fortsätt till huvudinnehåll

Schweiz

Ja mycket har hänt sedan jag skrev sist. Jag ska flytta till Schweiz tillsammans med min pojkvän Harro som jag blev tillsammans med för drygt 4 månader sedan. Var nere mellan onsdag och söndag förra veckan.

Tänkte berätta vad som hänt förra veckan nu när jag och Harro var nere i Schweiz.
Vi var där för att dels leta lägenhet och jag skulle på intervju på IKEA där. Vad gäller lägenheterna kollade vi typ på 7 stycken och bestämmde oss för en 4½ rums lägenhet i utkanten av Zürich. Lägenheten ligger 10 min från Harros jobb och får jag jobb på det varuhuset där jag verit på intervju så ligger det 5 min därifrån =P. I lägenheten har vi ett stort vardagsrum som ligger precis i anslutning till köket som ett stort rum, ett sovrum med badrum med dusch i anslutning, gästrum/mitt rum där jag kan ha alla mina målar och pysselsaker+ min säng som blir gästsäng, kontor/Harros rum där han kan ha alla sina teknikprylar + en extra bäddsoffa som vi kan använda oss av om vi har fler gäster och en ganska stor hall och en gästtoalett med badkar.

Den intervjun jag var på var för en tjänst som säljare (100%) på köksavdelningen på ett av IKEA varuhusen i Zürich. Den profilen de satt för den som skulle få tjänsten passade mig precis. De letade efter någon som har erfarenhet från avdelningen sedan tidigare, någon som vill utvecklas och som gärna rekryteras internt. Vad kan man säga? Handen i handsken. Hoppas verkligen jag får det, det vore sååå perfekt och det skulle betyda att jag får möjligheten att utvecklas. Jag har ju jobbat på köksavdelningen på IKEA Jönköping förut också och det är ett jätteroligt jobb. Gillar komplex försäljning och att ge bra service och få nöjda kunder. Känslan när jag var där var också jättebra, bästa intervjun hittills. Fick jättebra kontakt med både personalchefen och säljchefen som jag hade intervju med. Säljchefen var förresten Svensk också, kul =P. Så jag hoppas verkligen att jag får jobbet. Fick vara med ute på avdelningen och lära känna gruppen som jobbade, fick se på hur deras arbetssätt är och fick jättebra kontakt med dem också. Känns inte som att man släpper ut någon i butiken för att träffa gruppen om man inte är rätt säker på att man vill ha den. Så jag känner mig rätt säker, men inget är ju 100% förrän man har kontraktet i handen.

Så det är typ det som hänt. Tror jag kommer trivas jättebra i Schweiz, människorna har en livsglädje och spontanitet som jag saknar här i Sverige. "Sköt dig själv och skit i andra"-principen genomsyrar många Svenskars sinne och det finns helt enkelt inte i Schweiz. Människor är hjärtliga och hjälpsama. Så jag kommer att älska det.

På fredag går mitt flyttlass från Jönköping till Malmö för att lastas tillsammans med Harro's grejer på lastbilen som ska gå vidare till Schweiz den 26:e. Så julafton och juldagen blir hemma hos mamma och pappa. Sedan på annandagen åker vi allihop ner tillsammans till Malmö, jag i min bil, Harro i sin bil och Mamma och Pappa i lastbilen. Pappa har ju C körkort, så han kör hela vägen med våra grejer i lastbilen med mamma som sällskap. =) Den 28:e är vi nere sedan och ska lasta av och sedan åker mamma och pappa tillbaka med lastbilen till Sverige och jag och Harro är kvar och börjar packa upp.

Galet! Men kul!!! =)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...

Skönt!

Nu är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har äntligen gått ner hela 5 kilo sedan jag började med LCHF för knappt 6 veckor sedan. I början bara rasade vikten, gick ner strax över 2 kilo första veckan. Sedan har det gått långsamt, en vecka stod det helt still. Men nu så är jag på god väg igen. Sammanlagt ska jag gå ner 11-12 kilo, 10% av min kroppsvikt, tills jag ska opereras. Så säg 12 kilo för att inte ta i underkant, då är det 7 kilo kvar. Ett kilo till så har jag klarat hälften :-) Delmål är viktigt. Rätt roligt, vissa av mina byxor börjar bli stora. Framför allt dem jag tycker är som skönast att ha t.ex. mina bagy-jeans börjar bli riktigt pösiga. Får ha bälte på så att de inte ramlar ner numera *hahaha* Snart kommer jag väl inte kunna ha dem mer... Dessutom har jag kommit till sista hålet på de flesta av mina skärp vilket också är jättekul! Så det märks att det är förändring på gång. Är så glad att allt detta är på gång nu och att det funkar. Som jag skrev i mitt första inlägg om...

Beskedet

 Igår kom jag hem, parkerade bilen och gick förbi brevlådan som alla dagar när jag kommer hem. Även om posten numera bara kommer varannan dag kollar jag alltid. Inte minst för att jag faktiskt inte vet vilka dagar den kommer och vilka inte. Märkligt... Hur som helst låg ett brev från Landstinget Östergötland i brevlådan. Hjärtat hoppade två slag extra. Var detta brevet vi väntat på??? Var det beskedet??? Snabbt med hela luntan av post och reklam gick jag in och sa glatt till min sambo att "Nu tror jag det har kommit!". Jag öppnade fort och där stod det: Jag fick hålla mig i stolen framför matbordet som jag stod vid. Tårarna bröt ut. Jag sa "Allt är okej, inga kromosomavvikelser och det är dessutom en tjej!" Jag bröt fullständigt ihop av lättnad och av glädje. All oro och sorg, magont och nervositet bara rann av mig. Ett underbart besked! Självklart dokumenterades allt i familjechatter på Messenger och jag ringde min närmsta familj. Det var absolut lycka ...