Hej igen!
Nu har det gått ett tag sedan jag skrev senast. Jag har haft fullt upp, tiden bara svävar förbi och nu är det redan mars!
Det som tar upp mest tid är väl främst skolan och allt som görs på fritiden. I skolan har jag valt inriktning nu: Arbetslivspedagogik. Det är intressant och passar mig väldigt bra. Ämnet är väldigt brett och jag känner att jag lär mig väldigt mycket.
Vad gäller vikten har det hänt lite också. Förra veckan var jag på min andra träff med teamet på Höglandssjukhuset i Eksjö. Där fick jag träffa sjukgynast, kurator, sjuksköterska, arbetsterapeut och dietist. Alla fyra pratade om olika saker. Hos sjukgymnasten handlade det om träning, att man ska träna regelbundet innan operationen och efter operationen. Detta för att stärka muskulatur och kroppen ska få igång en bättre förbränning. Mer muskler innebär bättre förbränning eftersom muskler gör åt mer energi än fett. Logiskt, det visste jag ju redan. Hos kuratorn togs det upp mer känslomässiga saker, hur jag skulle känna inför en operation, hur jag tänker kring det. Vad min omgivning har gett mig för feedback och stöttning i processen. Om jag är orolig för något och varför jag känner att jag vill göra GBP. Hos sjuksköterskan var det mer fysiologiska saker som skulle fixas med. Vi började med vikten -2 kilo. Alltid något. Sedan mättes blodtryck. Helt normalt 70/120. Därefter pratade vi mer praktiskt om operationen och vad nästa steg är och om sjukdomar vi har/haft i familjen och om jag har andra åkommor.
Näst sist av alla fick jag träffa arbetsterapeuten som ville få mig att beskriva hinder i vardagen som jag har på grund utav min övervikt. Främst tog jag upp att jag har svårt för att springa och att jag väldigt lätt blir andfådd. Jag måste erkänna att jag inte riktigt känner att jag har jätteproblem på grund utav vikten. Eller så har jag anpassat mig såpass bra att jag kanske inte ser allt som ett jätteproblem längre. En fördel för mig är att jag är väldigt vig på grund utav att jag är överrörlig. Han berättade till exempel att många tyckte att det var jobbigt att knyta skorna eller en sån sak som att raka benen. Och visst, det är väl lite småjobbigt att knyta skorna och visst är det väl svårare att andas när man böjer sig ner, men jag ser det inte som ett så stort problem att jag känner att det är ett "hinder" för mig. Jag får en känsla av att sådant är en inställningssak, men naturligtvis beror det ju också på hur "rund" man är. Till sist var det dags för dietisten. Hon var inte överförtjust i mitt val av diet. Typiskt dietister, tänkte jag, de kör alltid på lågkaloridiet (lite fett och lite socker) och visst, för den som vill svälta sig och äta ohälsosamma lightprodukter och lågfettprodukter framsällda på kemiskt och onaturligt vis är det säkert bra. Jag äter ju inte bara fett när jag äter LCHF, snarare är det ju så att jag väljer bort kolhydraterna., för det är dem jag är känslig på. Detta förklarade jag också för henne. Jag har testat den diet hon förespråkar, jag är helt övertygad om att det inte är bra för kroppen och jag tänker inte ge mig in på den stigen igen. Jag har gått hos dietist och har testat det, det funkade inget vidare. Lönlöst. Pratade senast för ett par dagar sedan med en tjej som fått denna typ av diet av sin dietist och ett strikt schema att följa. Hon gick upp 5 kilo på en månad! Det är ju helt värdelöst! Inte alla kroppar funkar på samma sätt. Vi är olika och det tycker jag även att dietister måste respektera, de måste få upp ögonen de med. Jag kör min LCHF och så får det förbli tills de sista tre veckorna innan operationen då man ska ta pulverdiet för att avfetta levern, helt okej för mig.
Nästa steg är att få träffa överläkaren, detta kommer jag att få en kallelse till. Operationen görs i Värnamo eftersom kirurgerna för denna form av ingrepp hastigt alla sa upp sig innan jul, varför kan ingen förklara. Därför kommer både före- och eftervården att skötas i Eksjö, men själva operationen i Värnamo. Skillnaden, vad jag förstått det som, mellan Värnamo och Eksjö är att all före- och eftervård i Värnamo sköts av primärvården, alltså "vårdcentralen" som man fått remiss från. I Eksjö jobbar man i det team jag beskrev ovan. Som jobbar speciellt med de patienter som genomgår denna typen av operationer och jobbar hand-i-hand. Jag måste säga att det känns tryggare att få ha detta team som faktiskt har specialkoll på just det jag genomgår, istället för folk som bara generellt jobbar som sjuksköterska, sjukgymnast, kurator och arbetsterapeut. Detta team som jag kommer har är ju specialiserade på det jag ska göra, de har varit med om det många gånger och vet precis vad det handlar om. Det känns faktiskt oerhört tryggt att veta.
Hos överläkaren, som jag nämnde är nästa steg i processen, kommer man att prata mer ingående om operation och det är slutligen han som bestämmer om jag ska få göra operationen eller inte. Dock sa sjuksköterskan jag pratade med i Eksjö senast att hon tror att det är högst troligt att jag får göra operationen eftersom hon tycker att jag tänkt igenom det hela ordentligt och gör det av rätt anledningar. Så jag hoppas att läkaren tycker samma sak.
Nu är det bara att kämpa på med vikten och fortsätta att kämpa i rätt riktning :) Jag är förhoppningsfull!
Här kommer lite bilder på min härliga LCHF-kost som är det jag försöker köra så gott det går i kampen mot kilona.
Då var det slut för den här gången, hör av er om det är något recept som lockar :)
Kram på er/ Mia
Nu har det gått ett tag sedan jag skrev senast. Jag har haft fullt upp, tiden bara svävar förbi och nu är det redan mars!
Det som tar upp mest tid är väl främst skolan och allt som görs på fritiden. I skolan har jag valt inriktning nu: Arbetslivspedagogik. Det är intressant och passar mig väldigt bra. Ämnet är väldigt brett och jag känner att jag lär mig väldigt mycket.
Vad gäller vikten har det hänt lite också. Förra veckan var jag på min andra träff med teamet på Höglandssjukhuset i Eksjö. Där fick jag träffa sjukgynast, kurator, sjuksköterska, arbetsterapeut och dietist. Alla fyra pratade om olika saker. Hos sjukgymnasten handlade det om träning, att man ska träna regelbundet innan operationen och efter operationen. Detta för att stärka muskulatur och kroppen ska få igång en bättre förbränning. Mer muskler innebär bättre förbränning eftersom muskler gör åt mer energi än fett. Logiskt, det visste jag ju redan. Hos kuratorn togs det upp mer känslomässiga saker, hur jag skulle känna inför en operation, hur jag tänker kring det. Vad min omgivning har gett mig för feedback och stöttning i processen. Om jag är orolig för något och varför jag känner att jag vill göra GBP. Hos sjuksköterskan var det mer fysiologiska saker som skulle fixas med. Vi började med vikten -2 kilo. Alltid något. Sedan mättes blodtryck. Helt normalt 70/120. Därefter pratade vi mer praktiskt om operationen och vad nästa steg är och om sjukdomar vi har/haft i familjen och om jag har andra åkommor.
Näst sist av alla fick jag träffa arbetsterapeuten som ville få mig att beskriva hinder i vardagen som jag har på grund utav min övervikt. Främst tog jag upp att jag har svårt för att springa och att jag väldigt lätt blir andfådd. Jag måste erkänna att jag inte riktigt känner att jag har jätteproblem på grund utav vikten. Eller så har jag anpassat mig såpass bra att jag kanske inte ser allt som ett jätteproblem längre. En fördel för mig är att jag är väldigt vig på grund utav att jag är överrörlig. Han berättade till exempel att många tyckte att det var jobbigt att knyta skorna eller en sån sak som att raka benen. Och visst, det är väl lite småjobbigt att knyta skorna och visst är det väl svårare att andas när man böjer sig ner, men jag ser det inte som ett så stort problem att jag känner att det är ett "hinder" för mig. Jag får en känsla av att sådant är en inställningssak, men naturligtvis beror det ju också på hur "rund" man är. Till sist var det dags för dietisten. Hon var inte överförtjust i mitt val av diet. Typiskt dietister, tänkte jag, de kör alltid på lågkaloridiet (lite fett och lite socker) och visst, för den som vill svälta sig och äta ohälsosamma lightprodukter och lågfettprodukter framsällda på kemiskt och onaturligt vis är det säkert bra. Jag äter ju inte bara fett när jag äter LCHF, snarare är det ju så att jag väljer bort kolhydraterna., för det är dem jag är känslig på. Detta förklarade jag också för henne. Jag har testat den diet hon förespråkar, jag är helt övertygad om att det inte är bra för kroppen och jag tänker inte ge mig in på den stigen igen. Jag har gått hos dietist och har testat det, det funkade inget vidare. Lönlöst. Pratade senast för ett par dagar sedan med en tjej som fått denna typ av diet av sin dietist och ett strikt schema att följa. Hon gick upp 5 kilo på en månad! Det är ju helt värdelöst! Inte alla kroppar funkar på samma sätt. Vi är olika och det tycker jag även att dietister måste respektera, de måste få upp ögonen de med. Jag kör min LCHF och så får det förbli tills de sista tre veckorna innan operationen då man ska ta pulverdiet för att avfetta levern, helt okej för mig.
Nästa steg är att få träffa överläkaren, detta kommer jag att få en kallelse till. Operationen görs i Värnamo eftersom kirurgerna för denna form av ingrepp hastigt alla sa upp sig innan jul, varför kan ingen förklara. Därför kommer både före- och eftervården att skötas i Eksjö, men själva operationen i Värnamo. Skillnaden, vad jag förstått det som, mellan Värnamo och Eksjö är att all före- och eftervård i Värnamo sköts av primärvården, alltså "vårdcentralen" som man fått remiss från. I Eksjö jobbar man i det team jag beskrev ovan. Som jobbar speciellt med de patienter som genomgår denna typen av operationer och jobbar hand-i-hand. Jag måste säga att det känns tryggare att få ha detta team som faktiskt har specialkoll på just det jag genomgår, istället för folk som bara generellt jobbar som sjuksköterska, sjukgymnast, kurator och arbetsterapeut. Detta team som jag kommer har är ju specialiserade på det jag ska göra, de har varit med om det många gånger och vet precis vad det handlar om. Det känns faktiskt oerhört tryggt att veta.
Hos överläkaren, som jag nämnde är nästa steg i processen, kommer man att prata mer ingående om operation och det är slutligen han som bestämmer om jag ska få göra operationen eller inte. Dock sa sjuksköterskan jag pratade med i Eksjö senast att hon tror att det är högst troligt att jag får göra operationen eftersom hon tycker att jag tänkt igenom det hela ordentligt och gör det av rätt anledningar. Så jag hoppas att läkaren tycker samma sak.
Nu är det bara att kämpa på med vikten och fortsätta att kämpa i rätt riktning :) Jag är förhoppningsfull!
Här kommer lite bilder på min härliga LCHF-kost som är det jag försöker köra så gott det går i kampen mot kilona.
 | ||
| Nudelwok på sjögräs- eller conjakrotsnudlar, kyckling, lök, purjolök, chili och paprika. |
 | ||
| Olivbröd med flingsalt och rosmarin. Utan mjöl såklart. |
 |
| Italienska mandelbiscotti. Naturligtvis också utan mjöl. |
 |
| Hemgjord Tiramisu, gjord på mascarponekräm och mina hemlagade mandelbiscotti doppade i en kaffe/amaretto-blandning. |
Då var det slut för den här gången, hör av er om det är något recept som lockar :)
Kram på er/ Mia
Kommentarer