Fortsätt till huvudinnehåll

Träningssug

God morgon i ottan!

Uppe tidigt idag. Och faktum är att det känns helt okej. Brukar vara morgontrött annars, men idag gick det helt okej att gå upp tidigt.

Nu när jag sitter här och funderar över dagen konstaterar jag att jag inte börjar förrän kl.15. Jobbar visserligen till kl.22:30. Men det innebär ju att jag har nästan hela dagen till att göra annat. Det jag konstaterar är att jag ska äta lite frukost och sedan vill jag till gymmet. Tänk för bara några månader sedan tyckte jag att träning var helt onödigt, kanske möjligen något jag borde göra men aldrig skulle orka. Jag var jäkligt duktig på att hitta ursäkter. Den vanligaste var "har inte tid" eller "orkar inte". Dessa två ursäkter är nog de vanligaste oavsett vad det gäller för saker man inte har lust att göra. Men i mitt fall har det oftast handlat om träning och kost.

Det finns alltid undanflykter om man söker sig till dem. Oavsett om det har med jobb, plugg, kost, träning, städning, "you name it", att göra. Men faktum är att vill man något så är det här och nu det börjar. Inte på måndag, inte nästa vecka, inte när semestern börjar utan precis här och nu. Det är ett tankemönster, en vilja som måste komma från dig själv. Det du tänker och hur du tänker, de tankar du väljer att tänka. Det är dem som gör att du kan ändra ditt beteende. Den enda som kan välja hur tankmönstret skall vara är Du. Vissa kallar det för motivation, andra för vilja, en tredje för kurage, en fjärde för "det bästa beslutet någonsin" och ytterligare andra för "något som äntligen var på tiden".

Hur som helst är det inte vad andra tänker och tycker som är viktigt. Du måste känna att Du vill det du gör. Ingen annan kan peppa dig eller ta beslutet att pallra dig upp, klä på dig träningskläderna och sticka till gymmet eller byta ut chipsen mot grönsaks-sticks på fredagskvällen. Nej den enda som kan bestämma sig för detta är Du.

Sedan kan det ju naturligtvis vara så att det är skönt att få positiv feedback av omgivningen runt omkring på vägen. Men har Du inte viljestyrka nog att ta steget att förändras så är det kört. Snacka med en rökare eller alkoholmissbrukare som slutat röka/dricka. Inte fasen var det någon annan som gjorde att de slutade. Det var dem själva som valde och det är bara så det funkar. Genvägar till framgång finns inte. Man måste kämpa och man måste vilja.

Just nu ligger mitt huvudfokus på träningen, det jag har kvar är att ändra kosten ytterligare. Dra ner på kolhydraterna lite mer och dricka mer vatten är väl det jag måste lägga mer krut på. Genom att jag tränar 4-5 gånger i veckan går det dock inte att dra ner på kolhydraterna allt för mycket. Dock är det nog nödvändigt för att kunna gå ner i vikt. Just nu står jag still vad gäller vikten, dock ser jag klart och tydligt förändringar i min hållning och i formerna på kroppen från innan jag började träna tills nu. Magen är lite mindre, armarna är lite fastare och även benen är lite fastare. Men troligen är det så att jag gör åt energi jag tar in och gör om den till muskler istället för fett. Det innebär att jag står still i vikt för att musklerna väger mer än fettet men jag går ner på så sätt att fettet försvinner. Skulle det inte vara så skulle jag nog inte se någon skillnad. Men det jag är mest nöjd med är att jag har mer energi. Dels för att träningen gör mig piggare men också för att jag är nöjd med mig själv vilket ger mig en bra känsla som ger mig ytterligare extra energi.

 Numera är jag faktiskt sugen på att träna. Just nu väntar jag bara på att jag ska få klä om och åka ner till Friskis. Det är en het sjuk känsla för mig som alltid tyckt att träna är löjligt. En del i det hela måste jag också säga är att ha rätt kläder och skor. Jag säger inte att det är så att man måste ha perfekta träningskläder när man går och tränar. Det är upp till var och en. Men känslan att ha på sig träningskläder som är ämnade att träna i, som känns bekväma, som jag känner mig sportig i, som ser snygga ut, gör att det blir ytterligare en motivationsfaktor som gör att jag faktiskt vill träna. En gammal t-tröja och slitna joggingbrallor tilltalar mig helt enkelt inte när jag går och tränar. Jag vill ha riktiga grejer. Tyger som absorberar kroppsvätskor, som håller kroppen sval men utan att kyla ner så att man slipper bli förkyld, som sitter bekvämt och betonar rätt ställen och döljer annat. Tro mig, även vad gäller träningskläder finns det plagg som gör underverk som inte är obekväma *hihihi*

Vad gäller plagg, för det är naturligtvis så att är man rund som jag, så finns det inte kläder som passar överallt, framför allt inte träningsplagg. Jag kan varmt rekommendera Intersport. I alla fall här i Jönköping, på A6. När jag skulle handla kläder räknade jag med att få gå till herravdelningen "eftersom det ju inte finns runda tjejer som tränar" tänkte jag i min frustration. För så har det alltid varit. Allt över storlek Large fanns inte på tjejavdelningen. Så lite smått generat frågade jag en av tjejerna om träningskläder eftersom jag bestämt mig för att börja träna. Gissa om jag blev positivt överraskad när hon sa åt mig att följa med till tjejavdelningen och visade mig en hylla som bara var med större storlekar. Det var så man blev tårögd. För någon som aldrig varit med om något sådant, som inte varit överviktig, är detta svårt att förstå. Det kanske låter helt patetiskt. Men faktum är att det är "a big deal" att ta ett sådant beslut och hitta en väg. Så träningskläder inhandlades och gissa om det kändes bra att träna sedan. Helt makalöst bra! Så vill du börja träna är ett tips att investera i lite kläder. Det ger en bra känsla helt enkelt...

Så, nu har jag babblat nog för tillfället. Kan skriva om sånt här i timmar. :-)

Ha en bra dag!

// Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vecka 18 (snart 19)

Illamående har jag varit sedan vecka 11 och under de senaste 3 veckorna var det som värst. Illamående typ hela tiden, springande precis innan jag skulle åka till jobbet varje morgon. Har sluppit spy på jobbet även om jag blev illamående ofta, men på kvällen var det dåligt igen och jag har haft svårt att laga middag eftersom oset bara inte har funkat. Idag, för första gången på länge känns det hyfsat. Man vågar knappt säga det. Istället märks det tydligt att magen växer och att den lilla tjejen där inne kräver mer och mer plats. Det rör sig ofta och jag märker tydligt att det spänner, lite känsla av mensvärk nästan. Vissa dagar är magen stenhård som en fotboll, andra lite mer avslappnad. Det är rätt häftigt hur kroppen fungerar och utvecklingen sker. I morgon är det dags för andra ultraljudet. Tydligen ska inte en barmorska utföra det, utan samma överläkare som gjorde fostervattenprovet. Dubbelkollade i början av veckan eftersom jag ville säkerställa att jag inte fick samma ...

Den 10:e April 2006 (En måndag efter en fräsig lördag)

Igår vet jag inte riktigt vad som hände. En massa hände men jag vill inte riktigt minnas allt. I lördags hände också en del, det vill jag minnas. Först var det förfest hos en vän. Hände inte så mycket, prata, kolla tv (med avstängd volym?!) och lyssna på musik. Sedan var vi på Twin City i Jönköping. Det var riktigt kul faktiskt. Först åt vi, pizzorna där är så grymt goda! Där är pizzorna som de ska vara. Det är så de är när man verkligen är i pizzornas hemlad, Italien. Där bakar man pizzorna i vedäldade ugnar. Jag och Johannes (min pojkvän) delade på en California (kyckling, ost, ananas, guacamole). Riktigt gott! Sedan blev det tre driknar under kvällen, mina favoriter; Sex on the beach, Cosmopolitan och San Fransisco. Sedan var det dans, men det var katastrof! På Twin var det så mycket folk så man var som i en sardinburk när man skulle dansa, man kunde knappt röra sig och när man hade stått där i två-tre minuter höll man på att kvävas. Jag undrar verkligen om man inte hade släppt in ...

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...