Mia's blogg

Efter att ha varit barnlös, dvs inte blivit gravid trots försök, sedan augusti 2020 har det nu äntligen hänt! Jag är gravid!!! Igår 8/3 2022 åkte jag till Göteborg för att träffa en gynekolog som skulle kunna hjälpa mig att utreda varför jag inte blir gravid. Min egen förmodan - PCOS. Landstinget i  Jönköping vägrade ju att ens träffa mig pga för högt BMI.  Väl i Göteborg åkte jag förbi kliniken dit jag skulle. Jag kom dock inte fram eftersom det, som alltid, var vägarbete i Göteborg just där. Jag körde fel och kom ut i en helt annan ände av stan. Närmsta parkering - Nordstan. Fel sida av stan. Jag satte fart att gå mot adressen dit jag skulle. GPS:en sa 20 minuter. Det var 10 minuter tills jag skulle ha min tid. Stessad, genomsvettig och slut kom jag fram efter 20 minuter. Hade peppat mig själv hela vägen för att inte ge upp. Jag hade ju ett mål med varför jag hade tiden. Framme vid disken för att tas emot säger kvinnan att jag skulle vara på deras andra mottagning. 30 minute...

Det innebär många saker att inte bli gravid när man anser att man borde kunna bli det. För min del började det med att jag tog beslutet att ta ut min spiral, detta var i augusti 2020. Ganska snart efter att jag tagit ut spiralen märkte jag att kroppen började "leva" igen. Det var som att hela kroppen gått i ide under låååång tid och nu klättrade ur sin koja och började sträcka ut sig och njuta av solljuset igen. Jag blev piggare, mitt känsloliv blev mer levande och min sexdrift ökade. Min kropp fungerade som den skulle igen, tänk om jag vetat detta tidigare!  Sedan jag var 16 har jag gått på hormoner. Först P-piller, under två perioder körde jag P-ring (Uva-ring) och under två perioder använde jag kopparspiral. De senaste 10 åren har jag haft hormonspiral. Nu när jag vet hur hormonerna faktiskt påverkade mig kan jag säga att det är sjukt att vi gör sånt mot våra kroppar. Självklart är preventivmedel viktiga, i dagsläget finns ju inga andra "smidiga" preventivmedel. ...

Jag har alltid tyckt om barn. Men den där längtan efter barn som många pratar om har nog inte funnits. Ändå har jag de senaste 2 åren känt "nu eller aldrig". Jag är född 1985, om 3 år är jag alltså 40. Så på något vis känns den där 40-års gränsen lite magisk. Att i alla fall ha fått ett barn innan 40 hade varit bra. Kanske vore ett barn också tillräckligt, just för att jag är sjukt rädd för att omställningen med barn blir för stor. Jag ser vad barn gjort med vänner runtomkring mig. Livet blir helt annorlunda och de förändras. Trötta, slitna och ärligt talat ofta rätt tråkiga. Inte alla, men det är som att livet med den njutning och den frihet som man har utan bara blåser iväg. Kanske har jag för få vänner som ser till att ta sig i kragen och faktiskt bara fortsätter och barnen får hänga på. Men det är så jag skulle vilja ha det. När jag menar njuta av livet menar jag allt annat än vilda fester. Men jag menar resor, hälsa på vänner spontant, gå ut på middagar etc. När jag var ...