Mia's blogg

 Att berätta om graviditet i ett tidigt stadie som 5:e veckan är ju givetvis en risk. Samtidigt så är man ju faktiskt gravid. Om man skulle få missfall så är ju det en lika naturlig del som att graviditeten skulle fortsätta. Om ett missfall skulle hända så gör det ju inget att folk visste, för då blir ju förståelsen för sorg desto större. Så jag ser inte problemet med att berätta. Så igår skulle jag efter chocken i Göteborg berätta dels för min chef och dels för min sambo. På vägen till Jönköping ringde min syster och det var väldigt roligt att dela den chockartade men glada nyheten med henne. Hon har varit ett otroligt stort stöd i de problem jag haft med sjukvården kring barnlöshet tidigare. Så glad att jag har henne som stöd, hon är fantastisk. Även mamma har hjälpt mig och peppat massor i detta. Jag är glad över att jag har den familj jag har! Väl i Jönköping fick det bli ett lunch och shopping-stopp på Asecs. Där hittade jag skor, strumpor och en jättesöt dräkt till bebis som ...

Helt galet att det redan är ett nytt år. 2013 har bara "försvunnit". Vart tog året vägen? Det har varit otroligt mycket plugg, jag har tagit mig igenom termin 2 och 3 av sammanlagt 6 terminer i utbildningen till personalvetare. Det har inte varit lätt och ärligt talat, eftersom jag inte är "superwoman" måste jag erkänna att det finns lite att ta igen tyvärr. Framför allt de senaste kurserna har varit tuffa. I mars tog jag beslutet att gå en kom-igång kurs hos Friskis & Svettis för att testa en massa träningsformer och lära mig att träna på rätt sätt. Detta var otroligt lärorikt och roligt. Det ledde till att jag började träna regelbundet på gym och att jag skaffade ett årskort för träning. I somras fick jag möjligheten att arbeta som behandlingsassistent, vilket har utvecklat mig som person och gett mig en annan syn på människor med helt andra livsöden än mitt eget. Jag har lärt mig att uppskatta saker som för mig alltid varit självklara. Saker som att ha...

Nu har det gått en tid sedan jag skrev sist. Då hade jag precis påbörjat jobbet som behandlingsassistent och livet var i full rullning. Det är det fortfarande. Men på ett annat sätt. Jag känner att jag kommit in i arbetet och jag ser saker och ting lite annorlunda, inte sämre eller att min grundinställning skulle vara annorlunda, men jag känner mig inte så "fresh" längre som för några veckor sedan. Sedan jag börjat har det till och med kommit nya efter som jag fått visa saker och ting för, roligt, att som semestervikarie få ta ansvar inte bara antas "hänga på". När man varit på en arbetsplats ett tag ser man grupperingar, olika arbetssätt och börjar höra var konflikterna ligger begravna. Det är det som är mest intressant med att arbeta på ett nytt ställe, att se hur människorna fungerar där. Att jag sedan dessutom får arbeta med människor som kommer från en helt annan värld än min (nu menar jag ungdomarna) är också otroligt intressant. Något jag stött på under ...

Hejsan! Vardagseffektivitet är ju ett alltid återkommande och spännande ämne som berör dem flesta av oss. Dock är det likförbannat svårt att klara allt man tar sig för ändå. För mig funkar to-do-listor bäst. Oavsett om det gäller städning, aktiviteter, jobb, inköpslistor eller olika ärenden jag ska göra på fritiden. Men det slutar inte vid en lista med allt som ska göras. Det ska prioriteras med. Vad är viktigast (måste), vad är ganska viktigt (borde), vad förväntar andra sig av mig (måste/borde), vad är viktigt för mig (vill) och vad kan vänta eller beror på någon annan (senare). Man kan dela upp det i fyra grupper A, B, C och D. - A är det som måste göras, helst direkt, idag. - B är det som jag borde göra men som inte är superviktigt, kan vänta tills i morgon eller under denna veckan. - C är det som kan vänta lite, räcker med under denna eller nästa vecka. - D är saker som jag inte kan påverka där jag exemelvis väntar på någon annan. T.ex. Jag behöver en nyckel för att komma...

Hejsan! Denna veckan har gått otroligt fort. Inte minst på grund utav att jag börjat jobba och jag kommit igång med träningen nu igen efter allt tentaplugg. På jobbet har det gått bra, det är så svårt att beskriva hur det är. Mycket av det jag/vi gör där är dessutom även inte möjligt för mig att berätta för att det ligger sekretess bakom. Men det jag känner hittills är positivt. Dock är allt väldigt verklighetsfrämmande på något vis. Som "vanlig" samhällsmedborgare kan man inte riktigt förstå hur saker och ting funkar på ungdomshem eller i synnerhet en avdelning som den där jag jobbar som är sluten. Jag kommer bra överens med både personal och elever, men det är ett tufft jobb, men det ger också väldigt mycket tillbaka. Framför allt är det psykiskt påfrestande. Samtidigt så är jag väldigt stabil, så jag klarar av det, men det är ju långt ifrån vem som helst som klarar något sådant... Vad gäller träningen så har jag kommit igång igen. På jobbet blir det nästan dagligen e...

Hejsan, Skämt åsido så har det väl inte hänt så jättemycket spännande egentligen. Just nu är det tentaplugg på gång. Men det är ju sååå tråkigt, jag blir galen. När man jobbar säger man att plugga är lätt och när man pluggar så tycker man att jobbet var peanuts. Måste nog i ärlighetens namn erkänna att jag hellre jobbar, men jag pluggar ju för ett högre syfte. För att jag vill jobba som personalvetare och allt som hör därtill. Men allvarligt talat skulle jag helst vilja kasta allt i en sopsäck, knyta ihop den, sparka på den några gånger och sedan lägga den i soptunnan i facket för brännbart. Ungefär så känns det just nu... Men men, bara två av tre år kvar. Ett år har jag ju redan klarat. Bara att kämpa på. Men just nu är jag bara trött på alltihop. På lördag har jag sista tentan och jag vill verkligen klara den. Men just nu känns det som att allt bara är upp och ner i skallen trots att jag läser som en dåre. Det som glädjer mig just nu är alla goa vänner som jag fått göra rolig...

Jag fick ett telefonsamtal av min nye chef innan och som jag hoppats på var det positivt besked! Jag ska få jobba på ungdomshemmet i 9 veckor i sommar! Så himla kul! Glädjeskutt!!!

Provjobbet igår gick bra igen. Som jag hade förväntat mig... :-) Jag jobbade ett kvällspass och det hände mycket mer, men vad får jag ju inte berätta. Det hände inget som fick mig att ändra mitt beslut om att vilja jobba där i alla fall.  Det är väldigt intressant att se dynamiken som finns personalen emellan, mellan de intagna eleverna och sist men inte minst mellan elever och personal. Det är sjukt roligt att bara lyssna och höra på alla historier och perspektiv på saker som händer i vardagen där. Hur man ska tänka i umgänget, vad som hänt den senaste tiden och vad olika personer tänker om andra. Jag har skrattat mycket och måste säga att jag redan känner mig som en i gänget. Jag blev integrerad i gemenskapen direkt, sådana saker är oerhört viktiga för mig. Det sociala på en arbetsplats. Jag har inte vid något tillfälle känt  att jag behövt skämmas för att ställa frågor. Det betyder också oerhört mycket.  Jag har dock märkt att många i personalen har tröttnat, antaglige...

Provjobbet i tisdags gick riktigt bra. När man kommer till ett ställe där ungdomar hamnat snett i missbruk och kriminalitet har man naturligtvis förväntningar. Men jag gick in med en positiv attityd, jag gjorde inte något som kunde upplevas som stötande utan var som vanligt. Det verkade uppskattas av både personal och ungdomar. Jag hörde under dagen berättelser och historier om saker som hänt, fick reda på rutiner och regler och fick känna på jobbet i allmänhet. Kollegorna var jättetrevliga och chefen är toppen.  Jag har en bra magkänsla. Det är det viktigaste för mig. Sist jobbade jag ett dagspass. Idag blir det kväll, tydligen är det lite mer som händer då, så det ska bli intressant att se. Känns det lika bra som sist så kommer det bli ett bra sommarjobb. Nu ska jag göra mig i ordning. Jag återkommer! Todiloo!/ Mia

Idag är det dags att provjobba inför eventuellt sommarjobb. Det ska bli spännande eftersom det är på ett hem för unga som hamnat snett och på avvägar i samhället. Jag har mycket förväntningar och är lite nervös. Samtidigt känner jag mig väldigt säker på mig själv, var jag står, vad jag tycker, kan kontrollera känslor och reaktioner hos mig själv i olika situationer. Men detta blir något helt nytt, något som jag aldrig trodde att jag skulle jobba med. Trots det är det lite av en skräckblandad förtjusning, ett socialt experiment för mig själv. Att testa gränser och visa vad jag går för i sociala sammanhang jag aldrig hade hamnat i annars.  Under tiden jag nu tillbringat i skolan har vi läst ämnen som sociologi, socialpsykologi, pedagogik och psykologi som jag är övertygad om kan hjälpa mig att förstå mycket av det som kan hända i ett jobb som detta. Så det sociala och kommunikativa känner jag mig säker på. Men på ställen som detta är det regler och sociala normer jag måste lära mig. ...