Jag har just klippt klorna på mina två marsvin, Noel och Nalle. Jag har haft dem båda i ca. ett år nu. Jag misslyckades dock tyvärr på en av Nalles klor, så jag klippte en lite för långt in. Det blev ett väldigt pipande och några droppar blod och jag försökte trösta och stoppa blodet med papper och ett blodstoppande pulver. Usch, samvetskval när jag vet att jag skulle varit lite försiktigare, hatar att göra andra illa oavsett om det är människor eller djur. Men nu är det okej igen. De två sitter och kuttrar på sin handduk och allt är frid och fröjd igen :-)
Illamående har jag varit sedan vecka 11 och under de senaste 3 veckorna var det som värst. Illamående typ hela tiden, springande precis innan jag skulle åka till jobbet varje morgon. Har sluppit spy på jobbet även om jag blev illamående ofta, men på kvällen var det dåligt igen och jag har haft svårt att laga middag eftersom oset bara inte har funkat. Idag, för första gången på länge känns det hyfsat. Man vågar knappt säga det. Istället märks det tydligt att magen växer och att den lilla tjejen där inne kräver mer och mer plats. Det rör sig ofta och jag märker tydligt att det spänner, lite känsla av mensvärk nästan. Vissa dagar är magen stenhård som en fotboll, andra lite mer avslappnad. Det är rätt häftigt hur kroppen fungerar och utvecklingen sker. I morgon är det dags för andra ultraljudet. Tydligen ska inte en barmorska utföra det, utan samma överläkare som gjorde fostervattenprovet. Dubbelkollade i början av veckan eftersom jag ville säkerställa att jag inte fick samma ...


Kommentarer