Fortsätt till huvudinnehåll

Den 14:e Februari 2006 (Alla hjärtans dag)

Idag skulle jag till skolan som vanligt. Jag klev upp ur sängen, gjorde mig i ordning och sedan ner för trapporna, ut genom dörren och mot busshållplatsen. Strax innan busshållplatsen kände jag bara att jag gled till och i nästa sekund satt jag på backen. Det var en isfläck mitt på gatan som jag inte hade sett. Jag reste mig upp, granskade kläderna, de var hela och rena. Skönt. Sedan skulle jag plocka upp väskan. Axelremmen hade gått av. Så nu skulle jag behöva gå och släpa på väskan i handen hela dagen. Vilket jobb! I min väska har jag dator, papper, tidningar, ja, allt som behövs. Hur tungt som helst. Är det så svårt att sanda eller salta trottoaren i stan? Varför ska det vara lätt att ta sig fram med bil men inte till fots? I princip alla vägar i hela Jönköping är saltade, grusade eller sandade. Men trottoarerna är helt isbetäckta! De är inte sandade, inte saltade och definitivt inte skottade. Jag tycker det är urdåligt. Ska man inte uppmuntra att folk går och tar bussen istället för att ta bilen? Jag betalar kommunalskatt, men vad sjuttom gör de med pengarna egentligen. Jag vill ju bara kunna gå till bussen utan att behöva halka och få min väska förstörd. För det var ju just det som hände. En äldre kvinna stod i busskuren och väntade på samma buss som jag. Hon hade igår varit med om nästan exakt samma sak och på samma ställe! Vi var båda irriterade över denna incident och pratade om halkfaran för de gående i Jönköping medan vi väntade på att bussen skulle komma.

Var ute på lite studiebesök i olika affärer i Nässjö idag innan lunch. Helt plötsligt fick jag ett SMS. Det var från min pokvän. Hur gulligt som helst, en bild på rosor som var i en bukett formade som ett hjärta och så stod det "Ha en fin alla hjärtans dag! Jag älskar dig! Puss" Hur gulligt som helst! Åh vad glad jag blev!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vecka 18 (snart 19)

Illamående har jag varit sedan vecka 11 och under de senaste 3 veckorna var det som värst. Illamående typ hela tiden, springande precis innan jag skulle åka till jobbet varje morgon. Har sluppit spy på jobbet även om jag blev illamående ofta, men på kvällen var det dåligt igen och jag har haft svårt att laga middag eftersom oset bara inte har funkat. Idag, för första gången på länge känns det hyfsat. Man vågar knappt säga det. Istället märks det tydligt att magen växer och att den lilla tjejen där inne kräver mer och mer plats. Det rör sig ofta och jag märker tydligt att det spänner, lite känsla av mensvärk nästan. Vissa dagar är magen stenhård som en fotboll, andra lite mer avslappnad. Det är rätt häftigt hur kroppen fungerar och utvecklingen sker. I morgon är det dags för andra ultraljudet. Tydligen ska inte en barmorska utföra det, utan samma överläkare som gjorde fostervattenprovet. Dubbelkollade i början av veckan eftersom jag ville säkerställa att jag inte fick samma ...

Den 10:e April 2006 (En måndag efter en fräsig lördag)

Igår vet jag inte riktigt vad som hände. En massa hände men jag vill inte riktigt minnas allt. I lördags hände också en del, det vill jag minnas. Först var det förfest hos en vän. Hände inte så mycket, prata, kolla tv (med avstängd volym?!) och lyssna på musik. Sedan var vi på Twin City i Jönköping. Det var riktigt kul faktiskt. Först åt vi, pizzorna där är så grymt goda! Där är pizzorna som de ska vara. Det är så de är när man verkligen är i pizzornas hemlad, Italien. Där bakar man pizzorna i vedäldade ugnar. Jag och Johannes (min pojkvän) delade på en California (kyckling, ost, ananas, guacamole). Riktigt gott! Sedan blev det tre driknar under kvällen, mina favoriter; Sex on the beach, Cosmopolitan och San Fransisco. Sedan var det dans, men det var katastrof! På Twin var det så mycket folk så man var som i en sardinburk när man skulle dansa, man kunde knappt röra sig och när man hade stått där i två-tre minuter höll man på att kvävas. Jag undrar verkligen om man inte hade släppt in ...

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...