Fortsätt till huvudinnehåll

Den 13:e Februari 2006 (Dagen innan alla hjärtans dag)

Ja, varför finns alla hjärtans dag egentligen. Tänkte just på det. Är man mer kär då än någon annan dag på året? Mitt svar är nej. Ska man bli kär just den dagen? Mitt svar är nej. Varör? Jo, för det är kallt ute, det är slaskigt, hur sexigt är det på en skala mellan 1 och 10. Typ, minus 7.Nä, alla hjärtans dag fyller ingen funktion. Dessutom är det en tisdag. Jag går i skolan och jobbar i morgon, hur mycket tid finns det att fira då? Ingen alls. Jag går i skolan mellan 8.45 och 14.30. Efter det tar jag tåget hem från Nässjö till Jönköping, sedan är jag hemma, äter, vilar, pluggar, sånt man måste göra och sedan börjar jag jobba vid 17.00 och jobbar fram till 20.00. Jag menar, det finns ingen tid. Det är rätt surt faktiskt. Men vad gör man. Jag har min pojkvän och jag är lycklig med honom. Alla hjärtans dag blir det inte om nu inte min pojkvän kommer på något, men jag har ändå inte tid, så det skulle ändå inte bli nåt.

Apropå det jag skrev innan. Ja, jag pluggar och jobbar samtidigt. Vet du vad? Det lönar sig, men bara i den mån CSN tillåter (alltså bara lite). Sedan är det stop. Jag klarar av att både jobba och plugga. Jag får godkänt på mina tentor, jag klarar mina skolarbeten och jag gör bra ifårn mig. Jag går på mina föreläsningar och har en god relation till mina klasskamrater. Jag har en fast tjänst på det företaget jag jobbar på. Jag jobbar så mycket jag kan, men överskrider min lön den gräns för hur mycket jag får tjäna enligt CSN per termin så måste jag betala tillbaka en del av mitt studiebidrag. Jag betalar skatt, CSN får sina pengar från skatten som jag själv (genom att jobba) betalar in. Jag betalar mitt eget bidrag, men tjänar jag för mycket pengar så måste jag betala tillbaka det jag själv varit med och betalat.

Systemet är ju SÅ fel!

Borde inte staten/CSN uppmuntra studenter att jobba? Jag tror att det faktiskt kan stimulera en student att faktiskt jobba och komma in i yrkeslivet redan under studietiden. Att en student faktiskt har yrkeslivserfarenhet uppskattas av arbetsgivaren. Vad hjälper det att du sitter på högskolan och pluggar en massa strunt som du eventuellt någon gång i framtiden skulle forska inom, när allt du egentligen vill är att få ett jobb?!

Titta sedan. En massa studenter finns det, men hur många får egentligen ett jobb direkt efter att de är klara med sina studier? Bara ett fåtal. Varför? Jo, för att det är för höga arbetsgivaravgifter. Varför detta? Jo, för att socialdemokraterna sitter vid makten. Genom för höga arbetgivaravgifter så vill företagen inte anställa folk. Det blir för dyrt. Om det vore billigare att anställa skulle fler folk få jobb. Genom att fler folk får jobb får vi mindre bidragsberoende. Genom färre bidragsberoende i vårt samhälle får vi mer pengar över till annat som gynnar alla. Självklart kommer det alltid att finnas de som faktiskt har behovet av bidrag och ett socielt skyddsnät måste vi ha. Men de som kan jobba, ska jobba. De ska inte ha vilket jobb som helst utan ett jobb som de är kapabla att jobba med.Tyvärr finns det ju dock de som utnyttjar systemet. Som inte "orkar" jobba, som tycker att det är smidigare att gå på socielbidrag och bostadsbidrag och hela faderullan med bidrag som finns.

Visste du att det finns jobb som är sämre betalda än vad du kan få ut av att gå på bidrag. Det är sant. Varför ska du då jobba. Ska det verkligen kunna löna sig att gå på bidrag?! Det är ju inte klokt! Lönerna ska vara sådana så att man kan klara sig. Bidragen ska bara vara till för dem som verkligen behöver dem. Skaffa jobb åt dem som går arbetslösa så de slipper sitta hemma och gå på bidrag.

Jag är trött på den regering som sitter idag, socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet har inte tagit sitt ansvar för oss medborgare. De har inte fattat att det är vi som är viktiga, invånarna.

Färre bidragsberoende, fler i arbete. Det är vad jag vill. Rösta för regeringsskifte i september!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vecka 18 (snart 19)

Illamående har jag varit sedan vecka 11 och under de senaste 3 veckorna var det som värst. Illamående typ hela tiden, springande precis innan jag skulle åka till jobbet varje morgon. Har sluppit spy på jobbet även om jag blev illamående ofta, men på kvällen var det dåligt igen och jag har haft svårt att laga middag eftersom oset bara inte har funkat. Idag, för första gången på länge känns det hyfsat. Man vågar knappt säga det. Istället märks det tydligt att magen växer och att den lilla tjejen där inne kräver mer och mer plats. Det rör sig ofta och jag märker tydligt att det spänner, lite känsla av mensvärk nästan. Vissa dagar är magen stenhård som en fotboll, andra lite mer avslappnad. Det är rätt häftigt hur kroppen fungerar och utvecklingen sker. I morgon är det dags för andra ultraljudet. Tydligen ska inte en barmorska utföra det, utan samma överläkare som gjorde fostervattenprovet. Dubbelkollade i början av veckan eftersom jag ville säkerställa att jag inte fick samma ...

Den 10:e April 2006 (En måndag efter en fräsig lördag)

Igår vet jag inte riktigt vad som hände. En massa hände men jag vill inte riktigt minnas allt. I lördags hände också en del, det vill jag minnas. Först var det förfest hos en vän. Hände inte så mycket, prata, kolla tv (med avstängd volym?!) och lyssna på musik. Sedan var vi på Twin City i Jönköping. Det var riktigt kul faktiskt. Först åt vi, pizzorna där är så grymt goda! Där är pizzorna som de ska vara. Det är så de är när man verkligen är i pizzornas hemlad, Italien. Där bakar man pizzorna i vedäldade ugnar. Jag och Johannes (min pojkvän) delade på en California (kyckling, ost, ananas, guacamole). Riktigt gott! Sedan blev det tre driknar under kvällen, mina favoriter; Sex on the beach, Cosmopolitan och San Fransisco. Sedan var det dans, men det var katastrof! På Twin var det så mycket folk så man var som i en sardinburk när man skulle dansa, man kunde knappt röra sig och när man hade stått där i två-tre minuter höll man på att kvävas. Jag undrar verkligen om man inte hade släppt in ...

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...