Fortsätt till huvudinnehåll

Mysimba - medicin för övervikt

Sedan förra veckan testar jag en medicin som ska hjälpa mot övervikt. Den påverkar signalsubstanserna kring hunger och belöning i hjärnan. Medicinen heter Mysimba och innehåller två aktiva ämnen naltrexonhydroklorid och bupropionhydroklorid. Jag som är lite nördig och kommer från en familj som tycker att medicin är ett intressant ämne tittade på vad de substanserna används till annars. Det ena används i "sluta röka" medicin och det andra i "sluta dricka" medicin. Jag blev så full i skratt. Men visst, det är ju belöningscentrat i hjärnan som spelar ett spratt med dessa beroenden precis som maten gör i fallet kring övervikt. 


I mitt fall har det oftast handlat om 3 faktorer för att gå ner i vikt:


Punkt 1 kan nog inte medicinen påverka så mycket, kanske möjligen att jag äter mindre för att jag inte är så hungrig. Snarare är det dock jag som måste se till att möjliggöra att kunna äta mer mellanmål. Ta med mig frukt till jobbet till exempel och bli bättre på att ta med mig matlåda för lunchen. Som bäst är 6 mål om dagen: Frukost, Mellanmål, Lunch, Mellanmål, Middag, Mellanmål. Snacka om att äta hela tiden och sedan ska det gå max 3-4 timmar mellan målen.

Punkt 2 blir nog lättare om suget kan avta, vilket jag ändå vill påstå att jag redan märker lite efter att bara ha tagit tabletten några dagar. Sedan har jag inte avstått. Men exempelvis i lördags avstod jag frivilligt efterrätten på en middag hos min syster eftersom jag var mätt. Det om något är verkligen något jag inte hade gjort annars. Med njutning menar jag allt som kan vara av beroendeart för mig - socker, salt (chips/ostbågar) och framför allt kolhydratrik mat.

Punkt 3 kan definitivt bli lättare när suget avtar. Får se hur tabletterna verkar när jag trappar upp dem. Men detta skulle vara GULD om det vore lättare att avstå från kolhydrater.

Sedan kanske du säger - Men träningen då?? Faktum är att det är ett 80/20 förhållande mellan kost och träning. Kosten 80% och Träningen är 20%. Jag tränar fortfarande. Men kosten är sååå mycket viktigare att få ordning på.

Dku kanske undrar hur jag fick medicinen? Så här gick det till. Min läkare och jag hade ett möte för 2 veckor sedan. Som ett resultat av att jag fick ett spel på svaret från kvinnohälsovården, bokade jag ett möte med läkare för att diskutera övervikten. Jag hade fått nog och behövde få prata med en professionell om att det nu fick vara nog. Läkaren var så fantastisk. Han berättade om hur kroppen fungerar och att den, precis som människor i allmänhet, inte gärna ändrar på sig. Har man en gång varit kraftigt överviktig så vänjer sig kroppen gärna vid det. Att gå ner väldigt mycket är alltså en stor och svår utmaning. Kroppen är också "lat" och har den vant sig vid övervikt, även om man går ner i vikt, så är det otroligt lätt för kroppen att gå upp igen. Jag fick typ tårar i ögonen när han berättade detta. Aldrig har en läkare förut sagt till mig att han förstår att det är svårt. Sedan sa han med skrattet i halsen - alla kan ju inte vara så långa och smala som jag. Vi skrattade tillsammans.

Efter det allmänna samtalet kollade vi blodtryck, lungor och jag fick också lämna blodprov efter besöket, där vi tittade på blodsocker (för att utesluta diabetes), järn, kalcium, D-vitamin, B-vitamin och sköldkörtelhormon (för att utesluta problem med denna). Järn, kalcium, D-vitamin och B-vitamin är det lätt att få brist av efter en Gastric Bypass som jag gjorde för ett antal år sedan, därför tar jag regelbundet dessa prover.

Läkaren gick igenom olika typer av medicin som skulle kunna vara aktuell. Där han nämnde några namn som jag känner igen och som jag tror inte skulle vara så effektiva för min del, ett kom upp, men det hade kostat mig 2000 kr i månaden. Det sjukaste med överviktsmedicinerna är - de ingår inte i högkostnadsskyddet. Fetma är en sjukdom. Ska intebehandling för sjukdom subventioneras med tanke på de höga skatter vi betalar? 

Sedan kom Mysimba på tal. Han pratade om att den kunde ge mycket biverkningar som t.ex. ångest, självmordstankar, krampanfall m.m. Därför menade han att han inte skulle rekommendera den. Men jag som ändå är intresserad av att tänka kritisk kring mina alternativ skrev upp namnet på medicinen för att utvärdera möjligheten. Vi kom överens om att jag skulle fundera en vecka och att han då skulle ringa mig för att berätta om resultatet av blodprovet.

En vecka senare ringde han och jag hade utvärderat medicinerna han rekommenderat, respektive inte rekommenderat (Mysimba).

Så, hur gick min beslutsprocess till då? Jo - fakta, fakta och fakta. Jag hade läst FASS, både patientinformationen och den för sjukvårdsperonal, jag hade googlat, letat på sociala medier där jag började följa andra som tar Mysimba, gått med i grupper och läst andras erfarenheter och sist men inte minst läst en studie som Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg gjort kring Mysimba för att utreda dess effektivitet. Jag kan alltså säga att jag hade gjort min hemläxa. I samtalet föreslog jag att jag ville testa. Läkarens svar efter mina argument var "Då får även jag mer erfarenhet om hur det fungerar" och två dagar senare kom paketet från Apotea med de blå tabletterna som jag tar nu.

Mysimba trappas upp under 4 veckor. Just nu är jag på första veckan. Då tar jag en tablett på morgonen, nästa vecka tar jag en morgon och en kväll. Vecka 3, två på morgonen och en på kvällen och 4:e veckan blir det 2 tabletter på morgonen och två på kvällen. Se bilden.


Än så länge känner jag tre biverkningar. Den första är svagt illamående ibland. Men det är inte så farligt. Har man gjort en Gastric Bypass så är man van vid att må illa. Det går över efter en liten stund. Den andra är att jag numera får gå på toa och göra nummer två 2 gånger om dagen istället för 1. Möjligen att jag skulle känns mig lite snurrig på grund av illamåendet, lite som att ha åkt karusell eller snurrat på stolen. Men även det är övergående. Faktiskt inte så farligt. Den tredje är att jag vaknar tidigare på morgonen, som att kroppen klarar sig på mindre sömn eller så är det så att jag kanske sover lite lättare, vilket gör att jag vaknar så fort blåsan skickar minsta signal att det är dags att gå och "morgonkissa". Det handlar om ca 1-1,5 timmar tidigare än vanligt. Får se hur jag påverkas av fler tabletter sedan. Ska bli spännande.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

JA!!!

Jag fick ett telefonsamtal av min nye chef innan och som jag hoppats på var det positivt besked! Jag ska få jobba på ungdomshemmet i 9 veckor i sommar! Så himla kul! Glädjeskutt!!!

Den 13:e Februari 2006 (Dagen innan alla hjärtans dag)

Ja, varför finns alla hjärtans dag egentligen. Tänkte just på det. Är man mer kär då än någon annan dag på året? Mitt svar är nej. Ska man bli kär just den dagen? Mitt svar är nej. Varör? Jo, för det är kallt ute, det är slaskigt, hur sexigt är det på en skala mellan 1 och 10. Typ, minus 7.Nä, alla hjärtans dag fyller ingen funktion. Dessutom är det en tisdag. Jag går i skolan och jobbar i morgon, hur mycket tid finns det att fira då? Ingen alls. Jag går i skolan mellan 8.45 och 14.30. Efter det tar jag tåget hem från Nässjö till Jönköping, sedan är jag hemma, äter, vilar, pluggar, sånt man måste göra och sedan börjar jag jobba vid 17.00 och jobbar fram till 20.00. Jag menar, det finns ingen tid. Det är rätt surt faktiskt. Men vad gör man. Jag har min pojkvän och jag är lycklig med honom. Alla hjärtans dag blir det inte om nu inte min pojkvän kommer på något, men jag har ändå inte tid, så det skulle ändå inte bli nåt. Apropå det jag skrev innan. Ja, jag pluggar och jobbar samtidigt. Ve...

Den 22:e Februari 2006 (Dagen efter en shoppingrunda på A6)

Nu var det dags igen. Denna veckan har jag massor att göra, men orken att verkligen ta tag i saker finns inte. Jag har blivit så trött de senaste dagarna. Igår var jag och min klasskamrat Sofie på A6 och shoppade. Sammanlagt gjorde jag av med runt en tusenlapp. Pengarna går åt, men jag har inte varit och shoppat sedan innan jul. Så det var värt det. Det värsta med gårdagen var att jag fick exakt samma symptom på kvällen som innan jag fick influensa förra gången. Jag blev varm, snuvig, hostig, snurrig och extremt trött. Hoppas verkligen inte jag blir sjuk. Jag vill verkligen inte bli det igen. Har redan haft influensa två gånger nu. En gång ca. en månad innan jul och en gång strax efter terminsstart. Apropå influensa hörde jag vid frukosten idag att man diskuterade vad man kunde göra för att skydda sig från fågelinfluensan. Alltså, ärligt talat.Tror du verkligen att det går att skydda sig från fågelinfluensan? Jag tror ju inte detta måste jag ärligt säga. Blir man sjuk så blir man. Är m...