Fortsätt till huvudinnehåll

Uschamej

Hejsan!

Andra dagen med shakes. Idag har det varit riktig jobbigt kan jag säga. Kändes som att hela världen runt omkring mig bara gick runt och åt och jag gick runt med kurrande mage och äckliga shakes typ. Men helt ärligt talat är shakes inte alls så farligt. Problemet är bara att även om jag byter smak för varje måltid, så blir det ändå himla enformigt. Som tur är finns det även lite soppor som man kan äta. Jag har även köpt chokladpuddingen från modifast som jag ska köra vid en måltid i morgon. Ja, visst låter det kul. Chokladpudding :-P Men det är sant.

Ska även kolla runt lite i stormarknaderna i stan för att se om det kanske finns lite fler smaker än de jag har hemma, framför allt är jag sugen på lite fler soppor, för det där söta blasket tycker jag blir lite för mycket. Eftersom jag kört LCHF tidigare blir allt sött bara för mycket för min del. Är man sockerberoende och älskar allt som är sött är ju de söta shakerna perfekta, men jag tycker mest att de är alldeles för söta. Idag har jag också köpt sockerfri saft för att kunna dricka det mellan måltiderna för att fylla magen och få i mig tillräckligt med vätska. Ordinationen av läkaren är att dricka minst 2 liter vatten varje dag, vilket jag försöker att dricka. Drickandet har alltid varit ett problem för mig, jag slarvar med det. Men nu ska jag skärpa till mig, måste dock springa och kissa hela tiden *skrattar*



Det som är jobbigast just nu är mest att se andra som äter. Idag var jag i Växjö, åkte tåget och då träffar man ju på mycket människor. Dels på tåget, men även på stationerna, sedan på universitetet. Just att gå förbi folk och se att de äter "vanlig mat" och känna lukten, det är obeskrivligt jobbigt. Det är tur man har karaktär, annars hade detta gått åt pipan. Nu blir det några dagar hemma vilket kommer att underlätta eftersom jag då slipper närvara när andra äter i närheten på det sättet. Visst är det lite jobbigt även här hemma när de andra äter, men jag passar på att äta min soppa samtidigt, så funkar det ändå :-)

Nu är det bara att fortsätta kämpa. Räknar ner dagarna. 26 dagar kvar.

Kram på er! / Mia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Long time ago....

....since I wrote oruploaded pictures now. But now there is a BIG update.... So here we go.... This is from July last year.....we found a house in wich we moved to in December... This is from just before christmas. Of course we had to have a KOLDBY in front of the open stove... Lovely....the cats think so too by the way....if you don't look out you don't see them an almost stumble over them.... *hehe* The Christmas-Tree 2009... 4. February 2010....such a beautiful morning....like an ocean of mist and dew in the valley... The picture is taken from outside the house... The first BIG project in our house. Coulour and refresh the dressing-room. First day, taking all old ugly shelfs off. Filling the holes and making new ones for the new shelfs. Thaks to our friends who helped us. Without you we would never have been able to make it! The colour on the top is the one I chose for the room. It's of course always hard to know from a sample, but afterwards I figured that it was a real...

Midjemått och Träning

Idag känns det betydligt mycket bättre när jag vaknade. Än så länge inga frestelser. Jag kom på att sista gången jag var på läkarbesök i Eksjö så mätte vi omfånget av midjan. Då var omfånget 110cm så jag bestämde mig idag att se om det kanske har förändrats. Vikten har ju stått still ett tag tills nu (vägde redan 2 kg mindre på vågen i morse!!!) så jag tänkte att jag måste testa. Efter att ha hittat ett måttband mdrog jag ihop bandet på samma ställe som sjuksköterskan gjorde sist och konstaterade att idag är omfånget 104cm. Kan ni fatta att jag är lycklig?! Så nu blev jag så motiverad att jag kände att jag till och med ville till gymmet. Jag ska lyckas med detta och hör sen! Nu blir det kämpa i ytterligare 25 dagar :-) Kram på er! / Mia

Den 14:e Februari 2006 (Alla hjärtans dag)

Idag skulle jag till skolan som vanligt. Jag klev upp ur sängen, gjorde mig i ordning och sedan ner för trapporna, ut genom dörren och mot busshållplatsen. Strax innan busshållplatsen kände jag bara att jag gled till och i nästa sekund satt jag på backen. Det var en isfläck mitt på gatan som jag inte hade sett. Jag reste mig upp, granskade kläderna, de var hela och rena. Skönt. Sedan skulle jag plocka upp väskan. Axelremmen hade gått av. Så nu skulle jag behöva gå och släpa på väskan i handen hela dagen. Vilket jobb! I min väska har jag dator, papper, tidningar, ja, allt som behövs. Hur tungt som helst. Är det så svårt att sanda eller salta trottoaren i stan? Varför ska det vara lätt att ta sig fram med bil men inte till fots? I princip alla vägar i hela Jönköping är saltade, grusade eller sandade. Men trottoarerna är helt isbetäckta! De är inte sandade, inte saltade och definitivt inte skottade. Jag tycker det är urdåligt. Ska man inte uppmuntra att folk går och tar bussen istället fö...