Fortsätt till huvudinnehåll

LCHF

Eftersom jag ska gå ner 11-12 kilo till operationen jag ska göra har jag nu börjat med LCHF, jag har kört det tidigare men det har inte funkat lika bra då för att jag har jag inte kört det lika strikt som nu. Nu kör jag ganska strikt LCHF och det ger resultat.

Jag började förra måndagen, dvs. den 18/11. Idag den 25/11 har jag gått ner 2,7 kg i vikt sedan starten! Det mest fantastiska är att jag inte känt mig hungrig eller så. Det enda är att jag avstår från kolhydratrik kost. Det jobbigaste för mig att avstå ifrån är bröd och potatis, främst pommes och chips. Godis har aldrig varit min svaghet, men däremot de saker jag just nämnt.


Det jobbigaste var de tre första dagarna måndag-onsdag. Jag riktigt kände hur kroppen skrek efter kolhydrater. Jag var dåsig och trött och otroligt hungrig hela tiden. Enligt LCHF-experter är detta väldigt vanligt och det man får göra är att helt enkelt fylla på med den mat man får äta tills man känner sig mätt, även vatten är viktigt. Det är alltså som riktig abstinens. Helt sjukt att kroppen är så sockerberoende. Jag har alltid varit dålig på att dricka tillräckligt mycket. Numera dricker jag lätt 2 liter om dagen utan problem. Även det tror jag gör stor skillnad.


Den största skillnaden som jag märker när jag äter tillsammans med andra är att jag aldrig blir trött efter maten längre. Senast hade vi familjemiddag i helgen då alla andra åt potatis och ris och annat till måltiderna. Jag höll tillgodo med sötpotasis ena gången och den andra med blomkålsris. De andra klagade på att de blev trötta efter maten, men det blir inte jag. Det är också riktigt kul att se, att kroppen inte reagerar på kolhydraterna  eftersom det inte finns så många i den kost jag äter. Den jobbigare biten vid middagarna var efterrätten. De andra åt glass och olika typer av mousse. Jag höll mig till vispad grädde och osockrade hallon. Jag måste hitta någon efterrätt som är mer festlig att äta än det. Men det är ett okej alternativ i brist på annat.

Hur som helst är jag stolt att kunna säga att jag nu klarat 2,7 kilo på en vecka i alla fall!





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vecka 18 (snart 19)

Illamående har jag varit sedan vecka 11 och under de senaste 3 veckorna var det som värst. Illamående typ hela tiden, springande precis innan jag skulle åka till jobbet varje morgon. Har sluppit spy på jobbet även om jag blev illamående ofta, men på kvällen var det dåligt igen och jag har haft svårt att laga middag eftersom oset bara inte har funkat. Idag, för första gången på länge känns det hyfsat. Man vågar knappt säga det. Istället märks det tydligt att magen växer och att den lilla tjejen där inne kräver mer och mer plats. Det rör sig ofta och jag märker tydligt att det spänner, lite känsla av mensvärk nästan. Vissa dagar är magen stenhård som en fotboll, andra lite mer avslappnad. Det är rätt häftigt hur kroppen fungerar och utvecklingen sker. I morgon är det dags för andra ultraljudet. Tydligen ska inte en barmorska utföra det, utan samma överläkare som gjorde fostervattenprovet. Dubbelkollade i början av veckan eftersom jag ville säkerställa att jag inte fick samma ...

Den 10:e April 2006 (En måndag efter en fräsig lördag)

Igår vet jag inte riktigt vad som hände. En massa hände men jag vill inte riktigt minnas allt. I lördags hände också en del, det vill jag minnas. Först var det förfest hos en vän. Hände inte så mycket, prata, kolla tv (med avstängd volym?!) och lyssna på musik. Sedan var vi på Twin City i Jönköping. Det var riktigt kul faktiskt. Först åt vi, pizzorna där är så grymt goda! Där är pizzorna som de ska vara. Det är så de är när man verkligen är i pizzornas hemlad, Italien. Där bakar man pizzorna i vedäldade ugnar. Jag och Johannes (min pojkvän) delade på en California (kyckling, ost, ananas, guacamole). Riktigt gott! Sedan blev det tre driknar under kvällen, mina favoriter; Sex on the beach, Cosmopolitan och San Fransisco. Sedan var det dans, men det var katastrof! På Twin var det så mycket folk så man var som i en sardinburk när man skulle dansa, man kunde knappt röra sig och när man hade stått där i två-tre minuter höll man på att kvävas. Jag undrar verkligen om man inte hade släppt in ...

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...