Fortsätt till huvudinnehåll

Uppdatering och tankar 8 år efter GBP

 Hej!

2014 gjorde jag en Gastric Bypass. Sedan dess har det hänt mycket. Jag har flyttat 3 gånger, jag har bytt partner 2 gånger och utöver det har jag både hunnit gifta mig och skilja mig. Det har som ni förstår hänt massor. Men något jag tänkte återkomma till är vikten. Jag gick ner till strax under 90 kilo när jag hade gjort min GBP. Nu är jag 8 år senare tillbaka på exakt samma vikt som precis innan operationen. Precis innan operationen fick jag (som ni kan läsa i tidigare inlägg) göra en VLCD (Very Low Calory Diet) med shakes. Då gick jag ner 10% av min kroppsvikt för att kunna få göra operationen. Hade jag inte klarat det så hade jag inte fått göra operationen. Jag började på 125 kilo, det som jag vägt allra mest och gick ner till ca 112 kilo innan op. Det är där jag är tillbaka nu. Med facit i hand tycker jag inte att gastric bypass var värt det. 

Orsakerna till viktuppgången tror jag var dels att jag för fort efter op började öka storleken på portionerna igen. Dels höll sig inte "dumping-effekten" mer än ett par år. Jag kan fortfarande få dumping, men det sker väldigt sällan och bara när jag överäter fett och socker i för stora mängder på samma gång. Ett bra exempel på något som jag har svårt för fortfarande är gräddglass, där snackar vi fett och socker i stora mängder på samma gång. Sedan har jag haft längre perioder där jag inte har tränat aktivt. Så många bäckar små har gjort att vikten smugit sig på kan man säga.

Min känsla, som är helt ovetenskaplig, är att jag alltid haft en kropp som är otroligt bra på att anpassa sig. När jag drog av mitt korsband och opererade knäet för att få ett nytt konstgjort korsband, kunde jag böja knäet till den grad jag skulle redan efter bara några dagar. Min teori är att något liknande hänt med min Gastric Bypass -min kropp har anpassat sig till att bli så "normal" som möjligt igen även efter traumat som operationen innebar. Traumat var ju framför allt fysisk med tanke på den stora förändringen, men även psykiskt. Den psykiska delen tänkte jag skriva om, för i mina tidigare inlägg har jag bara skrivit så mycket positivt om operationen. Men den hade också en baksida... Mer om det i ett senare inlägg.







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vecka 18 (snart 19)

Illamående har jag varit sedan vecka 11 och under de senaste 3 veckorna var det som värst. Illamående typ hela tiden, springande precis innan jag skulle åka till jobbet varje morgon. Har sluppit spy på jobbet även om jag blev illamående ofta, men på kvällen var det dåligt igen och jag har haft svårt att laga middag eftersom oset bara inte har funkat. Idag, för första gången på länge känns det hyfsat. Man vågar knappt säga det. Istället märks det tydligt att magen växer och att den lilla tjejen där inne kräver mer och mer plats. Det rör sig ofta och jag märker tydligt att det spänner, lite känsla av mensvärk nästan. Vissa dagar är magen stenhård som en fotboll, andra lite mer avslappnad. Det är rätt häftigt hur kroppen fungerar och utvecklingen sker. I morgon är det dags för andra ultraljudet. Tydligen ska inte en barmorska utföra det, utan samma överläkare som gjorde fostervattenprovet. Dubbelkollade i början av veckan eftersom jag ville säkerställa att jag inte fick samma ...

Den 10:e April 2006 (En måndag efter en fräsig lördag)

Igår vet jag inte riktigt vad som hände. En massa hände men jag vill inte riktigt minnas allt. I lördags hände också en del, det vill jag minnas. Först var det förfest hos en vän. Hände inte så mycket, prata, kolla tv (med avstängd volym?!) och lyssna på musik. Sedan var vi på Twin City i Jönköping. Det var riktigt kul faktiskt. Först åt vi, pizzorna där är så grymt goda! Där är pizzorna som de ska vara. Det är så de är när man verkligen är i pizzornas hemlad, Italien. Där bakar man pizzorna i vedäldade ugnar. Jag och Johannes (min pojkvän) delade på en California (kyckling, ost, ananas, guacamole). Riktigt gott! Sedan blev det tre driknar under kvällen, mina favoriter; Sex on the beach, Cosmopolitan och San Fransisco. Sedan var det dans, men det var katastrof! På Twin var det så mycket folk så man var som i en sardinburk när man skulle dansa, man kunde knappt röra sig och när man hade stått där i två-tre minuter höll man på att kvävas. Jag undrar verkligen om man inte hade släppt in ...

Fostervattenprov

 Den 16 maj var det dags för fostervattenprovet. Jag hade läst om det och kände mig trygg med överläkaren som skulle utföra det. En överläkare som forskat mycket och som är erkänt duktig på det hon arbetar med. Man ska vara noggrann med vem man ska få vård hos, framför allt när det är spåass känsliga grejer som ett fostervattenprov. Inför det här "ingreppet" hade jag också informerat Kvinnokliniken om att jag inte accepterade att den barnmorska som gjort KUB-testet skulle vara med på fostervattenprovet och gav feedback på hennes opersonliga och oproffsiga attityd. Så hon ersattes av en supertrevlig annan barnmorska som ställde exakt de där frågorna jag ville ha, som gjorde att jag kände mig trygg innan vi satte igång.  Överläkaren förklarade hur ingreppet skulle ske så att jag kände mig trygg med vad som skulle hända och började sedan att söka efter en bra plats att kunna sticka nålen som skulle gå igenom min mage till livmodern där de skulle suga ut fostervatten. Ingen bedöv...