Ja, jag skojar inte. Hundmänniskan Mia skaffar katter. Har känt ända sedan vi flyttat hit att det är något som saknas. Är ju uppvuxen med katt, har haft alla möjliga sorts gnagare (chinchilla, kanin, hamster, ökenråttor) och sedan flera år tillbaka har vi haft hund i familjen hemma i Sverige. Så eftersom både jag och Harro jobbar heltid kände vi att en hund blir för mycket att stå i med "lunchpromenad" o.s.v. Katter sköter sig ju själva och har man bara två så har de varandra som sällskap när vi inte är hemma. Så idag var jag i ett hem för hemlösa katter och stötte på världens sötaste katter. De ser ut som katterna i Wiskas-reklamen. Med silvergrå päls och de var supergosiga. Vad kan man säga mer än "Dem vill jag ha" så på fredag ska vi hämta dem. Det är en hanne och en hona som kommer från den italienska delen av Schweiz, så det ska vara intalienska namn. De har inte fått några namn ännu, men vi har ett kanonförslag. Lova att inte skratta: Romeo & Julia *hahaha* Jag vet, visst är det bra! Tog lite bilder, alla är inte så bra, för hannen var lite skygg men gick jättebra att klappa, men honan var jättemysig och kom direkt. De måste vänja sig vid oss innan det är perfekt, men det kommer gå jättebra. Idag har jag köpt transportbur och katt-toa också, sånt man behöver för innekatter =)






Hej! Nu var det ett tag sedan jag skrev och det beror helt enkelt på att jag inte känt att jag haft så jättemycket att skriva om. Under sommaren har jag jobbat och den 1:e september satte plugget igång igen. Vad gäller vikten så går det bra. Den går ner mer sakta just nu. Men ändå stadigt neråt. 0,5-1 kg i veckan ungefär men ibland så står den still. Jag oroar mig inte mycket över det. I morse vägde jag mig igen och konstaterar att det numera inte är långt kvar till nästa gräns, snart är jag under 90-strecket. Idag väger jag exakt 91,0 kilo. Det känns fantastiskt bra. Det finns fortfarande mycket att "ta på". Mina egna "önskeställen" där jag skulle vilja att det tar mer på fettet (alltså försvinner eller minskar i alla fall) är överarmar, benen och magen. Men det kommer säkert, jag oroar mig inte för det. För första gången typ någonsin har jag nu vågat köpa en åtsittande klänning och jag är verkligen fantastiskt nöjd. Testade den med de även nyinköpta ...
Kommentarer